ARTIKEL I GP 2017-12-07

Att sälja ut hyresgästernas och stadens tillgångar till reapris, som i Rannebergen, ökar inte jämlikheten i Göteborg, tvärtom, skriver kommunalråd Martin Wannholt, Demokraterna i Göteborg.

Göteborg behöver bygga fler bostäder. Många bostäder. För detta krävs fler byggbara detaljplaner och att staden inte försenar bostadsbyggandet genom bristande planering. För att klara bostadsmålet och stoppa nettoutflyttningen av barnfamiljer från Göteborg, behöver också småhusbebyggelsen släppas fram. I Angered och Nordost byggs nu 1 500 bostäder i olika faser. Vi var flera som kämpade för detta i fastighetsnämnden förra mandatperioden, frukten ser vi nu. Tyvärr är flera områden av polisen bedömda som särskilt utsatta. Lövgärdet är ett av Göteborgs sju särskilt utsatta områden, där våldskapitalet innehavs av kriminella krafter.

Göteborgs stads kommunfullmäktige har tidigare beslutat att ge Förvaltnings AB Framtiden i uppdrag att öka sin byggtakt till 1 400 lägenheter per år, för att staden ska dra sitt strå till stacken. Bolaget har denna mandatperiod försetts med markanvisningar motsvarande drygt 5 000 möjliga lägenheter. Byggandet går dock långsamt. Och det är dyrt. Bolaget hävdar att de behöver göra monstruösa hyreshöjningar (3,5 procent) och dessutom kräva aktieägartillskott för att klara en ökad byggtakt.

Frågan som hyresgäster i allmännyttan, skattebetalare i Göteborg och vi förtroendevalda bör ställa oss är; om Förvaltnings AB Framtiden och dess kommunala byggherrebolag inte kan bygga bostäder utan att ta andras pengar, är de då en lämplig aktör? Eller är det snarare en komplettering av styrelsen, med professionella styrelseledamöter, som behövs?

En oren och hafsig affär
Lämpligheten kan också ifrågasättas när det dansar in en oren, hafsigt hopklistrad socialdemokratisk bytesaffär på kommunfullmäktiges bord. Tre politiska farbröder (herr röd, herr blå och herr grön) i AB Framtidens presidium, utan erfarenhet av komplicerade fastighetsaffärer, skall göra affär med ett framgångsrikt börsnoterat fastighetsbolag, Victoria Park. Affären skulle bestå i att kommunen får köpa byggrätter i Lövgärdet, om Victoria Park får köpa 289 lägenheter från allmännyttan. Och vad blir resultatet? Jo, fina lägenheter i vackra Rannebergen ska nu reas ut för 571 000 kronor styck, inklusive parkering och mark. Detta utan att hyresgästerna till samma ”marknadspris” får möjligheten att bilda förening och att direkt sänka sina boendekostnader vid ett övertagande till denna låga prisnivå. Med ett pris på 8 850 kronor per kvadratmeter för lägenheterna, är detta nog all-time-low i närtid.

Enkelt uttryckt kan man säga att köparen betalar för marken, plan- och anslutningskostnader, byggherrekostnad samt kostnader för gata och parkering. Sedan får köparen större delen av fastigheterna gratis. Nästan som att stjäla godis från ett barn. Samma bolag köpte nyligen större lägenheter i Bergsjön (samma ålder/renoveringsskick) för 12 500 kronor per kvadratmeter. Med hänsyn till storlek och läge borde ju lägenheterna i Rannebergen ligga 30 procent över detta pris, inte som nu, 30 procent under.

Men byggrätterna i Lövgärdet, säger vän av ordning, där gör väl ändå AB Framtiden en bra affär? Nej. För att få bygga hyresrätter i Lövgärdet är det ingen på marknaden i dag som är villig att betala över 1 000 kronor kvadraten för en byggrätt. Inte heller byggrätt för bostadsrätter betingar något större värde i Lövgärdet, eftersom möjligt försäljningspris ligger på en relativt låg nivå.

Lägger en död hand över området
Hela skälet till affären är dessutom felaktig. Det går naturligtvis att förverkliga byggrätterna i Lövgärdet utan desperata bytesaffärer. Antingen bygger de som innehar byggrätterna eller så säljs de till högstbjudande till någon som vill bygga. Att lägga en död hand över befintliga byggrätter i en växande stad med enorm bostadskö, trångboddhet och social utsatthet, finns inte på kartan. Det vore ett strategiskt självmål, som jag vet att inte någon långsiktig bostadsaktör som vill växa i Göteborg skulle göra.

Vi är många i kommunfullmäktige som i kväll yrkar avslag på denna orena fastighetsaffär. Men jag har också skickat in ett yrkande om återremiss, där berörda kommunala styrelser får chansen att göra rätt i stället – omförhandla affären beträffande byggrätterna i Lövgärdet utan koppling till lägenheter i Rannebergen. Och att bjuda in berörda hyresgäster till dialogmöte.

Hjälp att ta över bostäderna
Göteborg är en ojämlik och starkt segregerad stad. Med dagens bostadspriser är de flesta med lägre inkomster tvingade att bo hela livet i hyresrätt eller flytta långt utanför Göteborg. Hyresrätten är alltid dyrare än eget ägande och värdeutvecklingen går till fastighetsägaren i stället för den enskilda människan. Tänk om stadens politiker, oavsett vänster eller höger, kunde se värdet för stadens utveckling och stabilitet, om vi aktivt hjälper våra hyresgäster att ta över sina bostäder. Även en förtidspensionär med låg inkomst och svårighet att få lån, skulle kunna vara med. Detta genom att tillåta variation för hur mycket av en skuld som läggs hos den enskilde respektive hos föreningen. Den sänkta boendekostnaden kan läggas in som amortering i föreningen och alla boende är med på värdeutvecklingen. HSB har varit föregångare med att testa detta.

Att sälja ut hyresgästernas och stadens tillgångar till reapris ökar inte jämlikheten, tvärtom. Framgångsreceptet för ökad jämlikhet i våra förorter heter svensk grundlag, trygghet, arbete, bostad och utbildning. Men radarparet Lars Johansson (S) och Ann-Sofie Hermansson (S) tar i stället den socialdemokratiska reabilen ut till Rannebergen. Tyvärr väljer alliansen att tyst och stilla åka med i bak- sätet. Vi känner igen det från ett annat tilltänkt större projekt i vår stad.

Martin Wannholt (DEM)
kommunalråd
ordförande Demokraterna i Göteborg

Länk till artikeln i GP >>

ARTIKEL I GP 2017-10-18

Den rödgröna minoriteten vill utreda hur man ska motarbeta den organiserade brottsligheten på hyresmarknaden. Samma politiker och tjänstemän säger samtidigt nej till de åtgärder som visat sig vara framgångsrika i andra kommuner, skriver Martin Wannholt och Ulf Boström, Demokraterna i Göteborg.

Bostadsbristen håller tyvärr i sig i vår stad. Eller som det uttrycks i stadens senaste uppföljningsrapport; Bostadsmålet bedöms till: Ingen måluppfyllelse, trots många insatser. Internbråk mellan Göteborgs kommunala förvaltningar och kommunala bolag sker öppet i media. Trafikkontorets ledning lägger alla kraft på att planera ett tilltänkt byggande av en meningslös tågtunnel, men klarar inte av att bygga kommunal infrastruktur för att öka bostadsproduktionen. Tids- och pengaslöseriet med de tusen tillfälliga bostäderna i dyra moduler har efter kontakt med verkligheten stoppats (utom 57 stycken kommunala som, om de inte också stoppas, kommer vinna pris som Sveriges dyraste bostäder). Utflyttningen av dubbelarbetande barnfamiljer fortsätter. Ojämliken i staden har fortsatt öka under mer än ett kvarts sekel.

Det rödgröna minoritetsstyret klarar inte av uppgiften att öka bostadsproduktionen. Samtidigt och som en följd av detta skenar stadens kostnader för socialt boende: från 615 miljoner kronor 2014 till 819 miljoner 2016. I år lär stadens kostnader för socialt boende passera en miljard kronor.

Samtidigt ökar bostadsproblemen, främst i våra särskilt utsatta områden där demokratin och tryggheten redan är satt på undantag. Många skötsamma människor som vill komma in i vårt samhälle, fastnar hos kriminella uthyrare på en starkt begränsad bostadsmarknad. Ockerhyror och ”förmedlingsavgifter” försvårar integrationen, många hamnar i stället i skuldfällan. Den utbredda trångboddheten försvåras ytterligare, främst för barn och ungdomar. Otillåten andrahandsuthyrning, handel med hyreskontrakt och bedrägerier är vardagsmat, speciellt i våra särskilt utsatta områden. Att lära sig trixa med ekonomiskt bistånd har för en del blivit en accepterad livsstil. Tilliten till det offentliga och myndigheter försvinner.

Störningsjouren framgångsrik

I Göteborg arbetar bland annat Störningsjouren med dessa frågor. Bara under de senaste två åren har de lyckats få loss nästan 400 lägenheter som hyrts ut olagligt. Störningsjourens arbete är framgångsrikt och kan fortsätta utvecklas. Stadens, polisens med fleras stöd härtill kan utökas och kompletteras.

Den rödgröna minoriteten har nu lagt ett yrkande i kommunstyrelsen om att låta stadsledningskontoret utreda och ta fram åtgärder för att motarbeta den organiserade brottsligheten på hyresmarknaden. Problemet är att stadens rödgröna politiker och ledande tjänstemän säger nej till de åtgärder som visat sig vara framgångsrika i andra kommuner. Att då starta en ny utredning när det mesta kokar ned till att komplettera stadens riktlinjer och införa tydliga rutiner, hjälper inte utsatta människor här och nu. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt genom kostsamma utredningar. Den rödgröna majoriteten i Södertälje kommun har infört tydliga riktlinjer för ekonomiskt bistånd för boendekostnader, hem-besök samt väl utarbetade och fungerande skriftliga rutiner för hembesök.

Kontrolleras ordentligt

När en person begär ekonomiskt bistånd för hyra vid ett andrahandskontrakt i exempelvis Södertälje, kontrolleras detta genom att begära in förstahandskontraktet, andrahandskontraktet och hyresvärdens godkännande av andrahandskontraktet. Kommer inte dessa dokument in, så avslås ansökan. Det krävs också medgivande för att tillse att samma hyra inte redan är föremål för ekonomiskt bistånd och att hyrans rimlighet kan säkerställas. Ges inte medgivande kan ansökan inte behandlas vilket också resulterar i avslag. Hembesök genomförs alltid. Även Migrationsverket och Försäkringskassan kräver intyg vid andrahandskontrakt för utbetalning av bostadsbidrag. I Göteborg däremot vill den rödgröna politiken inte se någon kontroll huruvida kontraktet är äkta och godkänt av hyresvärden. Inget medgivande krävs och inga hembesök genomförs.

Drabbar de mest utsatta

När det gäller inneboendekontrakt har Södertälje på motsvarande sätt tydliga riktlinjer och rutiner för att demokratiskt och pragmatiskt kontrollera inneboendekontrakt; genom hembesök, mantalsskrivningen och medgivande för att tillse att samma hyra inte redan är föremål för ekonomiskt bistånd. I Göteborg genomförs tyvärr inte detta. Det drabbar de som redan har minst tillgång till trygghet, bostad, utbildning och arbete. De som är hänvisade till en av Göteborgs stad dåligt kontrollerad marknad av svarta och illegala kontrakt.

Forskning visar att alla vinner på en mer jämlik stad. Stadens undfallenhet vad gäller att kontrollera försörjningsstöd bidrar tyvärr inte till att öka jämlikheten. Vi har därför i kommunstyrelsen för Demokraternas räkning föreslagit att avslå yrkandet om ännu en tidsödande och kostsam utredning. I stället föreslår vi att skyndsamt komplettera Göteborgs stads riklinjer och rutiner i enlighet med Södertäljes mer humana och framgångsrika modell.

Martin Wannholt (DEM)

kommunalråd

Ulf Boström (DEM)

integrationspolis

Länk till artikeln i GP >>