På GP debatt – Göteborg gör självmål för elitidrotten

Mats Grauers har bra förslag på hur Göteborg kan värna elitidrotten. Haveriet med handbollshall för RIK är bara ett i raden av kommunens självmål som drabbar idrotten, skriver Demokraterna.

Niclas Winterquist och Henrik Munck skriver på GP debatt 10 maj 2019

En elitidrottspolicy för Göteborg och en utsedd elitidrottsansvarig person inom kommunen är några av de bra förslag som läggs fram av Mats Grauers, ordförande i Frölunda Hockey Club.

Idrottens betydelse kan knappast överskattas. Breddidrotten för hälsa, utmaning och glädje. Elitidrotten som förebild och en viktig del av Göteborgs identitet. Evenemang som Gothia Cup och Partille Cup visar att Göteborg kan vara en riktig idrottsstad.

Samordning inte kommunens bästa gren
Men som Grauers skriver så saknas samordning inom kommunens organisation vilket drabbar idrotten liksom många andra viktiga frågor. Kommunen är organiserad i 30 olika nämnder och ännu fler bolag. Det finns goda krafter och goda ambitioner men kommunen är som ett idrottslag som saknar ledare. Kommunens resurser är inte samspelta och då blir resultatet därefter.

Att man misslyckas med att ersätta
Lisebergshallen i tid är oacceptabelt.
Pengar saknas uppenbarligen inte.

Den bristfälliga planeringen för Västlänken finns det mycket att säga om. Att man misslyckas med att ersätta Lisebergshallen i tid är oacceptabelt. Pengar saknas uppenbarligen inte när kommunen kan lägga 600 miljoner kronor på Västlänkens markytor i Haga. Dessa pengar hade i stället kunnat göra stor nytta för idrotten.

Fler hallar för breddidrott
Det behövs fler hallar för breddidrotten och staden måste få till en bra helhetslösning för elitidrottens arenor. En väl fungerade breddidrott behöver också ha rimliga villkor för föreningsbidrag och stöd till utbildning av ledare med mera.

Det är bra att idrottens företrädare lägger fram skarpa förslag till förbättring. Förhoppningsvis ställer sig flera partier bakom Grauers förslag så att vi kan förbättra både elitidrottens och breddidrottens förutsättningar i kommunen.

Guld och positiv utveckling kommer inte av sig självt. Vi politiker måste tillsammans kliva ner från läktaren och börja agera. För idrotten i Göteborg.

Niclas Winterquist (D)
ledamot, Idrott- och föreningsnämnden

Henrik Munck (D)
kommunalråd

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Handlingsplan mot hedersförtryck – helt utan handling

Göteborgs stad har nyligen tagit fram en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck, men det som genomsyrar handlingsplanen är att konkret vägledning helt och hållet lyser med sin frånvaro, skriver Demokraterna.

Jessica Blixt, Sofie Löwenmark och Ulf Boström skriver på GP debatt 25 april 2019

Jessica Blixt, Sofie Löwenmark och Ulf Boström skriver på GP debatt 25 april 2019

När det i kommunfullmäktige fattades beslut om att en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck skulle tas fram, beslöts beklagligt nog att den skulle utgå från ett intersektionellt och normkritiskt perspektiv. En rapport med samma ideologiska inriktning samt en kartläggning om problematiken i Göteborg beställdes för ändamålet.

Intersektionalitet är ett analytiskt perspektiv som används för att beskriva hur olika strukturer/maktordningar och förtryck samverkar i ett samhälle. Problemet är att förtryck därmed också förminskas, efter olika hänsyn till maktordningar har tagits. Förloraren är individen. För det intersektionella perspektivet tenderar tvärtom att låsa in och bevara kollektiva identiteter vars betydelse blir större än individerna själva. Betoningen på det kollektiva värdet är direkt förödande för människans frihet och lika värde.

Utgå från individens lika rätt
I stället för att hitta tillkrånglade akademiska förklaringsmodeller som förminskar problematiken borde man endast utgå från principen om individens lika rätt och från vår svenska lagstiftning.

Gör man det kan man framöver undvika att se mellan fingrarna på förtryck, eller till och med bortse från svensk lagstiftning, vilket återkommande har skett.

Trots att larmen om hedersrelaterat våld och förtryck är långtifrån nya, utan tvärtom har ökat stadigt under de senaste decennierna, så har Göteborgs stad, liksom landet i övrigt, inte kunnat hantera frågan med några konkreta åtgärder.

Resultatet av dessa försummelser kan vi läsa om med jämna mellanrum. Nyligen i det uppmärksammade fallet gällande Amanda från Göteborg. Hon fördes till Irak där hon som 12-åring giftes bort med en vuxen man. Tio år senare förlorade hon vårdnaden om sina barn till maken. Det kanske värsta i fallet Amanda var att så många instanser hade larmat om att något inte stod rätt till, men ändå var det ingen som agerade innan hon försvann. Under bröllopet i Irak stod 12-åriga Amanda på en pall, för att någorlunda nå upp till maken.

Fallet Amanda ligger nu till grund för ”Amandakomissionen” vars syfte är att förhindra liknande fall i framtiden.

Men i den handlingsplan som nyligen presenterats finns ytterst lite, om alls något, som skulle kunna vara behjälpligt för att förebygga fall som Amandas – och då ska man betänka att den redan har omarbetats en gång då den möttes av omfattande kritik i sin första skepnad.

I handlingsplanens första version kunde man läsa att hedersförtryckets kontrollmekanismer ”kan även fungera som ett alternativt välfärdssystem” och hederskulturen beskrevs som ”en inneslutenhet som ersätter det omgivande samhällets skyddsnät”. Det är lika obegripligt som oanvändbart.

För hur ska dessa rader vara någon till hjälp när en flicka riskerar att giftas bort?

Förlamar arbetet mot problematiken
En handlingsplan full av tomma ord riskerar i stället att förlama arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ytterligare. Det senare har vi inte råd med. Att de röd-gröna partierna nöjer sig med en så tandlös handlingsplan är anmärkningsvärt. En sådan produkt kan möjligtvis få en och annan politiker att se handlingskraftig ut, men för stadens utsatta gör den ingen som helst nytta.

I handlingsplanen kan läsas att ”endast 30 procent av pojkarna tycker att den svenska lagen som förbjuder könsstympning är jättedålig/ganska dålig”.

Det är inte ”endast” utan en ytterst anmärkningsvärt hög siffra. Betänk att könsstympning generellt också är koncentrerat till enskilda länder, vilket talar för att pojkar med rötter i berörda länder i mycket hög utsträckning är negativa till att könsstympning är olagligt.

Här krävs med andra ord massiva och direkta åtgärder för att få till attitydförändringar. Vi vet från länder där man försöker bli av med sedvänjan att informationskampanjer ger gott resultat. Kunskapen om vilka grupper könsstympning förekommer inom, bör också användas i det preventiva arbetet. Men i den föreslagna handlingsplanen dyker endast två meningar om könsstympning upp, och då påtalas vikten av att erbjuda psykologiskt stöd till den som utsatts.

Förebyggande arbete kan inte åsidosättas
Givetvis är psykologisk liksom medicinsk hjälp viktig för den som redan har utsatts. Men det förebyggande arbetet kan inte åsidosättas. Målsättningen kan enbart vara att inte en enda flicka i Göteborg ska utsättas för könsstympning. Att könsstympning i stället tillägnas två meningar innehållandes självklarheter, gör att man kan misstänka att det intersektionella perspektivet gjort sig påmint även här?

För Demokraterna handlar frågan om just betydelsen av att hänvisa till alla medborgares lika rättigheter och om vår svenska lagstiftning. Demokraterna kan aldrig någonsin kompromissa i dessa frågor. Därför bör handlingsplanen förpassas till papperskorgen och helt göras om från grunden. Denna gång enbart baserad på kunskap och inte ideologi.

Jessica Blixt (D)
kommunalråd

Sofie Löwenmark (D)
politisk sekreterare

Ulf Boström (D)
trygghets- och integrationspolitisk talesperson

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Inrätta ett skönhetsråd i Göteborg

Människors liv formas av den miljö de växer upp, lever och verkar i. Det är därför viktigt att de som har ansvar att utforma denna miljö har de egenskaper som behövs för att skapa en bra tillvaro för oss göteborgare, skriver Demokraterna.

Karin Lindberg, Per Anders Örtendahl och Iréne Sjöberg Lundin skriver på GP Debatta 25 april 2019

Karin Lindberg, Per Anders Örtendahl och Iréne Sjöberg Lundin skriver på GP Debatt 25 april 2019

Göteborg står inför en stark expansion inom både husbyggande och infrastruktur. De stora förändringar detta innebär kräver stor omsorg om, inte bara de ekonomiska, utan även de kulturhistoriska värdena som förknippas med dessa nytillskott. Vi behöver bygga och utveckla vår stad med kunskap och känsla för grundläggande miljövärden där människor kan leva i harmoni med stadsmiljön. En estetiskt attraktivare stad lockar också fler besökare, vilket i sin tur gynnar ekonomin.

År 1919 inrättade Stockholm ett skönhetsråd. Rådet bildades för att vara rådgivare åt kommunens olika myndigheter men har också rätten att själva lyfta och driva frågor som är relevanta för stadsmiljön. Året är nu 2019 och det har gått 100 år sedan dess. Det är hög tid att även vår stad inför ett Skönhetsråd. Exempelvis har Stockholms skönhetsråd, engagerat sig i utformningen av Slussen, Nobelmuseet och Tellus Towers.

Miljön påverkar både fysiskt och psykiskt
En visuell identitet för varumärket Göteborg handlar i detta sammanhang inte om logotyper och slogans. Det syftar på känslan man får när man promenerar och upplever staden. Den fysiska miljön påverkar oss alla såväl fysiskt som psykiskt. Inget bör lämnas åt slumpen. Ett skönhetsråd ska därför ha i uppdrag att försköna staden och på så sätt förtydliga Göteborgs identitet. De ska ta ansvar för projekt som skapar bestående konsekvenser för stadsmiljön, både gällande fastigheter samt park- och naturområden.

I Stockholm sätter skönhetsrådet staden i första rummet. De är måna om att staden växer men vill också att kvaliteten blir så hög som möjligt. Det handlar kortfattat om att ta hand om det vi har på ett bättre sätt och våga ställa krav på estetik. När staden gör inköp eller förändringar ska det också tillföra något estetiskt tilltalande i våra stadsrum.

Om vi gör detta rätt, kan skönhetsrådet ge sociala och kulturella effekter, som en ökad stolthet för vår stad, och en känsla av samhörighet. Därför föreslår Demokraterna att kommunfullmäktige ska besluta att inrätta ett skönhetsråd, med samma status och liknande organisation som det som finns i Stockholm.

Per Anders Örtendahl (D)
ledamot kommunfullmäktige (1:e ersättare)

Irene Sjöberg-Lundin (D)
ledamot kommunfullmäktige

Karin Lindberg (D)
ledamot kommunfullmäktige

Läs hela artikeln i GP här >>

Brist på sjukvård – överflöd av politiker och felaktiga beslut

En bra sjukvård behöver en effektiv och stödjande administration. Inte en byråkratisk koloss som växer så det knakar. Det är dags att prioritera resurserna inom sjukvården till de medarbetare som har direkt patientkontakt, skriver Demokraterna.

Thomas Hedberg, Mariette Risberg, Marianne Berntsson, Joakim Rosdahl, Ulla Nathorst Westfelt, Georg de Laval, Gunilla Andersson Gustafsson och Martin Wannholt, ledamöter och ersättare i Regionfullmäktige skriver på GP debatt.

Demokraterna vill omfördela resurserna inom sjukvården och prioritera satsningar på de medarbetare som har direkt patientkontakt. Om större ansvar läggs på ansvarig vårdpersonal kommer organisationerna bli effektivare och få mer tid för patienterna.

Många politiker verka tro att lösningen på problemen är mer pengar. Visst behövs det mer resurser, men det behövs också en fungerande styrning och ledning. Med en tydligare och effektivare styrning blir inte bara sjukvården bättre, den blir också en mer stimulerande arbetsmiljö för personalen.

I dag mäts effektiviteten och kvaliteten i detalj i den del av sjukvården som möter patienterna, men för politisk ledning, styrning och administration är noggrannheten inte lika stor.

Demokraterna skriver på GP debatt 9 april 2019

Demokraterna skriver på GP debatt 9 april 2019

En enorm organisation
Sjukvården i Västra Götalandsregionen organiseras genom regionfullmäktige med 149 ledamöter och ett hundratal ersättare. Under sig har man regionstyrelsen med 15 heltidsanställa politiska regionråd, lika många biträdande regionråd samt 29 politiska sekreterare. Under regionstyrelsen hittar vi regionledningen med regiondirektör och tillhörande stab. Ovanstående hanterar naturligtvis också övrig regional verksamhet, men till största delen handlar det om sjukvård.

Utöver det tillkommer ett 20-tal styrelser och nämnder med 357 politiska utnämningar. Dessa leder åtta sjukhus med var sin sjukhusdirektör och stab. I tillägg har vi all annan administration med olika funktioner såsom personalavdelningar, redovisning, finans, etcetera med tusentals personer.

Det är alltså så ledning och styrning ser
ut i dag. Är det någon som tror att detta
är effektivt och att vi mäktar med att ta
bra beslut med en sådan organisation?

Det är alltså så ledning och styrning ser ut i dag. Är det någon som tror att detta är effektivt och att vi mäktar med att ta bra beslut med en sådan organisation?

Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, så har antalet chefer, handläggare och administratörer ökat med 35,87 procent under åren 2010–2017. Övriga yrkesgrupper inom sjukvården har ökat med 2,26 procent.

På regionfullmäktigemötet den 29:e januari fanns ett förslag man skulle anta; ”Uppgiftsbeskrivning och arbetsformer för regionfullmäktiges beredning för uppföljning av det politiska arbetet och den övergripande styrmodellen”. Kristallklart, eller hur?

Syftet är att få fram underlag till den politiska organisationen 2023–2026 och bland annat att föreslå alternativ till beställar-utförar-modellen.

2014 påbörjade professor Soller en liknande utredning som presenterades 2017 och innehöll stark kritik mot nämnda beställar- och utförarmodell. Bland annat konstaterades:

Man kan ju fundera kring varför inget
gjorts sedan 2017 och varför man nu skall
vänta ytterligare på en ny utredning.

”En viktig förändring är sannolikt att avveckla utförarstyrelserna och göra sjukhusledningarna direkt ansvariga för verksamheten i förhållande till den beställning som är lagd och för ekonomin i förhållande till hälso- och sjukvårdsstyrelsen och regionstyrelsen. Det finns många mycket kritiska röster hos intervjuade politiker och tjänstemän inom regionen till den styrmodell som tillämpas i dag. De kritiska rösterna kommer från alla håll. Styrmodeller i allmänhet förändras i olika riktningar. Förr eller senare krackelerar de och ersätts med någon annan”.

Man kan ju på basis av ovanstående fundera kring varför inget gjorts sedan 2017 och varför man nu skall vänta ytterligare på en ny utredning.

Trots att det redan fanns en utredning som handlade om styrmodeller så var vi Demokrater positiva till studien. Vi föreslog också att gruppen speciellt skulle jämföra styrning, ledning, administrativa kostnader och effektivitet med andra regioner och närliggande länder för att kunna säkerställa att vi har en effektiv organisation som kan serva och leda och stödja dem som arbetar med patienter.

Förslaget gick till votering och avslogs av bland annat Alliansen och V.

För oss i Demokraterna är det nedslående
att en så här viktig fråga får bli taktisk
partipolitik.

Hur skall man tolka detta? Sparbeting och extra åtgärder utfärdas hela tiden till de medarbetare som träffar patienter, men hittills så har oss veterligen inga försök gjorts att kontrollera att ledning, styrning och administration är effektivt utförd. En felaktig organisation kostar inte bara mer pengar utan den tar med största sannolikhet också felaktiga beslut på grund av den komplexa strukturen och den stora andelen beslutsfattare med begränsad specifik kompetens inom sjukvården. Är det enligt Alliansen oviktigt hur sjukvårdens ledning, styrning och administration är organiserad? Vet vi redan bäst själva? Hur vet vi det?

För oss i Demokraterna är det nedslående att en så här viktig fråga får bli taktisk partipolitik.

Alliansen vill uppenbarligen vänta på en
ny utredning och man vill inte veta hur
Västra Götalands sjukvård står sig i
förhållande till andra väl organiserade
verksamheter.

Vi tycker nu att det är dags för ett rejält omtag. Vi vill studera och jämföra kostnader för ledning, styrning och administration inom olika regioner, organisationer och närliggande länder för att vi skall organisera oss på bästa sätt och få så mycket och bra sjukvård som möjligt med en effektiv och stödjande administration.

Utvärdera därefter antalet nämnder, styrelser, ledamöter och administrativ personal och hur organisationen skall se ut. Omfördela resurser till den operativa verksamheten och öka beslutanderätten på avdelningarna som träffar patienterna. Kartlägg rutiner och effektivisera arbetet samt utveckla IT–stödsystemen. Låter tekniskt och tråkigt, men resultatet blir mer resurser, mer tid med patienterna samt roligare arbete.

Alliansen vill uppenbarligen vänta på en ny utredning och man vill inte veta hur Västra Götalands sjukvård står sig i förhållande till andra väl organiserade verksamheter.

Demokraternas kunskapsgrupp har sammanställt ett antal mer konkreta förslag i detalj för att förbättra sjukvården. Ni hittar dem på Demokraternas hemsida.

Hjälp oss effektivisera administration och styrning i Västra Götalandsregionen eller åtminstone fastställa att den är optimal!

Thomas Hedberg (D)
företagare

Mariette Risberg (D)
sjuksköterska

Marianne Berntsson (D)
överläkare

Joakim Rosdahl (D)
civilekonom

Ulla Nathorst Westfelt (D)
överläkare

Georg de Laval (D)
civilingenjör

Gunilla Andersson Gustafsson (D)
filosofie doktor

Martin Wannholt (D)
civilingenjör, gruppledare regionfullmäktige

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Mygel och misskötsel bakom haveriet med linbanan

Linbanan är inte bara en kul idé som gick överstyr. Linbanan är tillsammans med Västlänken de yttersta bevisen på en havererad trafikplanering, och i centrum för misskötseln står kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson (M). Återigen visar Göteborgsandan sin sämsta sida, skriver Henrik Munck (D).

Linbanan beräknas nu kosta drygt fyra miljarder kronor och bli tre år försenad. Om linbanan byggs så orsakar enbart driftskostnaderna ett underskott på uppåt 100 miljoner kronor per år när biljettintäkterna räknats av.

Den allvarliga frågan vi måste ställa oss är: Varför har Göteborgs kommun (hittills) slösat 77 miljoner kronor på utredningar av linbanan? Sedan länge har det nämligen varit en offentlig hemlighet att linbanan inte skulle klara av de ursprungliga löftena om en total kostnad på 1,1 miljarder kronor och ett färdigställande senast år 2021. Och det har funnits mängder av tillfällen för de etablerade politikerna att dra i nödbromsen.

Det har funnits mängder av tillfällen för
de etablerade politikerna att dra i
nödbromsen

Man kan därför lätt dra slutsatsen att linbaneförespråkarna i stället har velat låta projektet löpa på så länge som möjligt utan att sanningen kommer fram. Därmed blir det svårare för andra politiker att ändra sig och komma till slutsatsen att hela projektet måste skrotas. I centrum för denna misskötsel står återigen Axel Josefson (M) och de dåliga sidorna av Göteborgsandan.

Informationen fanns tidigt
Kommunfullmäktige fattade beslut hösten 2016 om en fördjupad utredning av linbanan, och då angavs ett antal krav kring kostnader och tidplan för projektet. Självklart måste därför trafiknämnden omedelbart återrapportera till kommunfullmäktige om och när man ser att kraven för linbanan inte kan uppfyllas. Förra året framkom att enbart utredningskostnaderna skenat från utlovade 30 miljoner till 220 miljoner kronor. Men långt tidigare fanns annan information som då borde ha lyfts till kommunfullmäktige för att ge alla sansade politiker möjlighet att dra i nödbromsen.

I en fungerande demokrati har oppositionen ett särskilt ansvar för att granska och ifrågasätta beslut. Under hela mandatperioden 2015-2018 satt Axel Josefson (M) som vice ordförande i trafiknämnden, och han hade då en mängd tillfällen att reagera och agera. I stället valde Josefson och alla de andra politikerna i trafiknämnden att rösta ner mina granskningsförslag kring linbaneprojektet:

• Den 27 april 2017 yrkade jag avslag på inköpsbeslutet för linbanan och jag föreslog att Trafikkontoret skulle redovisa en uppdaterad kostnadsberäkning med de totala investeringskostnaderna. Varningsklockorna kring linbanans ekonomi ringde redan då. Men detta avslogs.

• Den 24 november 2017 yrkade jag för att trafikkontoret skulle anlita fristående experter för genomlysning av ekonomin kring linbanan. Det avslogs.

• Den 23 april 2018 yrkade jag om att trafikkontoret skulle informera göteborgarna om att det inte blir någon linbana till år 2021. Det blev avslag.

• Den 30 augusti 2018 yrkade jag på att trafikkontoret skulle redovisa en uppdaterad tidplan för projektet. Det blev avslag.

• Den 6 november 2018 yrkade jag att linbaneprojektet skulle pausas och återigen att en genomlysning av kostnader och tidsplan skulle presenteras. Det blev avslag.

Sanningen är inte bara att den dåvarande oppositionsledaren varit helt passiv, trots alla varningssignalerna. Linbaneprojektet har även på andra sätt smittats av Göteborgsandans dåliga sidor.

Det går bara att dra slutsatsen att
konkurrenten till linbanan hölls undan
offentligheten så länge som möjligt.

Under 2018 framkom att en av trafikkontorets högst ansvariga tjänstepersoner i linbaneprojektet samtidigt satt som styrelseledamot i ett privat konsultföretag med uppdrag för … trafikkontoret. Även här var Axel Josefson passiv men efter mina påtryckningar så avsade sig den anställde sitt privata styrelseuppdrag.

Mörkläggning av alternativen
Kanske värst av allt är mörkläggningen av alternativen till linbanan. Under åren 2015-2018 pågick planeringen för utbyggnad av spårvägsnätet inom utredningen Målbild 2035. Den så kallade Gropegårdslänken undanhölls konsekvent från utredningen; det vill säga en ny spårvägslänk som viker av från Biskopsgården ner förbi Volvo i Lundby och ansluter till Lindholmen. Där kopplas länken ihop med den redan beslutade Lindholmsförbindelsen vidare till Stigberget och i tunnel till Linnéplatsen/Sahlgrenska. Gropegårdslänken är en viktig pusselbit för att få till ett vettigt kollektivtrafiksystem i Göteborg där fler resenärer kan undvika att passera genom Brunnsparken, och den gör dessutom linbanan än mer onödig och orimlig.

Gropegårdslänken gör ny entré
Det konstiga är att nu, alldeles nyligen, har Gropegårdslänken dykt upp som en viktig del i utkastet till ny översiktsplan för Göteborg. Där presenteras den som en av målbildens trafikåtgärder till år 2035, trots att det alltså inte står så i det tidigare beslutade målbildsdokumentet.

Det går bara att dra slutsatsen att konkurrenten till linbanan hölls undan offentligheten så länge som möjligt. Men nu finns alltså ett konkret alternativ till linbanan att ta ställning till, som dessutom ger mycket större nyttor för exempelvis alla anställda på Volvo i Lundby jämfört med den svajiga linbanan.

Min bild är att linbaneanhängarna sedan länge slösar med skattepengar och missköter stadens trafikplanering. Axel Josefson (M), Shahbaz Khan (S) och trafikdirektören har uppenbart ogillat mina frågor. Khan har meddelat att han ska lämna som kommunalråd. Nu bör även Josefson och trafikdirektören ta ansvar för sina handlingar. Det måste bli slut med slöseriet och misskötseln av Göteborg.

Linbanan ska självklart skrotas omedelbart och i stället måste vi satsa på utbyggnad av spårvägen och många nya elbusslinjer.

Henrik Munck (D)
kommunalråd, Göteborg

Länk till artikeln i GP >>

Utvecklingshelg för Demokraternas fullmäktigegrupper

Stag på VikingNu på lördag och söndag 23-24 mars, kommer Demokraterna att samla partistyrelse, kommunfullmäktigegrupp och regionfullmäktigegrupp till en konferens för att gemensamt arbeta med mål och strategier inom organisation och politikutveckling.

Partiledaren Martin Wannholt uttalar sig.
– Det kommer att bli en möjlighet för våra ledamöter att lära känna varandra och enas om en gemensam riktning i det viktiga uppdrag som Demokraterna har framför sig. Majoriteten av våra ledamöter är fritidspolitiker och har under dessa första månaderna som politiker fått erfara att det blir många kvällsmöten och svårt att få tiden att räcka till det utvecklingsarbete som är nödvändigt för vårt parti.

Eftersom Demokraterna står för öppenhet och transparens vill vi därför informera om upplägget.

Efter anbudsförfrågan har platsen för vår gemensamma konferens bestämts till Thorskogs slott & konferens som är en av Göteborgs kommuns och Västra Götalandsregionens godkända avtalspartner. Det var det billigaste alternativet av 7 tillfrågade konferensanläggningar.

Konferensen betalas av Demokraterna, d.v.s. konferenslokal och mat för de ca 30 deltagarna. Övernattning, resa och annan dryck än vatten och kaffe bekostas av deltagarna, som ställer upp under två heldagar utan arvode eller övriga ersättningar.

Resultatet av politikutvecklingen kommer att presenteras på Demokraternas årsmöte som är bestämt till den 13 maj, inbjudan har skickats ut till alla medlemmar fredag 21 mars.

Demokraterna lockar välkända till Stadshuset

Vi välkomnar Sofie Löwenmark, Carina Bulić, Yvonne Lundberg och Ulf Boström till Demokraterna.
Läs Arne Larssons artikel i dagens GP om våra tillskott i Stadshuset.

Tre välkända namn ansluter till Demokraterna i stadshuset: Frilansjournalisten och debattören Sofie Löwenmark och Stoppa Västlänken-aktivisten Carina Bulić. Dessutom kommer integrationspolisen Ulf Boström att gå in på deltid.

Arne Larsson skriver i GP 18 mars 2019 om Demokraternas tillskott.

Arne Larsson skriver i GP 18 mars 2019 om Demokraternas tillskott.

Av Arne Larsson.

– Jag är väldigt glad och tacksam över att Sofie och Carina tackat ja till att jobba med Demokraterna, säger partiledaren Martin Wannholt.

Carina Bulić har under flera år varit starkt engagerad i kampen mot Västlänken och en frontfigur i rörelser som Stoppa Västlänken nu och Skona Göteborg, som arbetat med att försöka stoppa järnvägstunneln på rättslig väg.

Som politisk sekreterare för Demokraterna kommer hon i första hand att jobba med trafikfrågor under kommunalrådet Henrik Munck samt till viss del med stadsbyggnadsfrågor.

– Carina är en av de personer som betytt allra mest för att informera om Västlänkens alla brister. Sedan har hon har stor kunskap om delar av trafiksystemet. Hon blir en viktig kugge i vår trafikgrupp, säger Martin Wannholt.

Carina Bulić konstaterar att trafikfrågorna är väldigt centrala för många.

– Det lustiga är att ingen trafikantgrupp här i staden är nöjd. Bilisterna är missnöjda, kollektivtrafiken fungerar inte, cyklisterna är missnöjda och gångtrafikanterna känner sig undanskuffade. Så det finns väldigt mycket att ta i, säger hon.

Vad ser du att du kan bidra med?
– Dels har jag ju detaljkunskap om Västlänken. Och Västlänken kommer igen i väldigt mycket. Demokraterna vill ju fortfarande stoppa Västlänken, men just för tillfället finns inga politiska eller juridiska möjligheter att göra det.

Från att tidigare försökt påverka utifrån, genom att driva opinion, blir hon nu en del i systemet. Carina Bulić säger att det kommer att innebära en omställning på flera sätt.
– Men ganska mycket blir ändå samma: som att läsa rapporter och sammanställa det. Och kan man inte påverka utifrån måste man försöka påverka inifrån.

I din tidigare roll har du stuckit ut hakan och varit ganska tuff, tror du att det kan att bli en belastning?
– Nej, jag har hittills inte sett att någon kommit på mig med att ha fel eller belägga mig med lögner. Det är ju en politisk motsättning och det är inget konstigt. Man får ha en professionell syn på det.

Sofie Löwenmark är frilansjournalist och en av grundarna till stiftelsen Doku, som granskar våldsbejakande islamism. Hon har tidigare också varit fristående kolumnist på ledarsidorna i GP och Expressen.

– Hon är en mycket trovärdig samhällsdebattör som behövs mer än någonsin i Göteborg, framför- allt när det gäller utsatta områden, demokratiunderskott och hederskultur, säger Martin Wannholt.

Sofie Löwenmark kommer i första hand att jobba med kommunalrådet Jessica Blixt, men också Ulf Boström, som tagit deltidstjänstledigt från jobbet som integrationspolis för att jobba åt partiet en dag i veckan.

Sofie Löwenmark säger att det inte var helt lätt att välja bort annat för att börja som politisk sekreterare.

– Men det som fick mig att välja detta var att jag ska arbeta med mina hjärtefrågor, hederskultur, extremism och integrationsfrågor. Det lockar mig jättemycket att försöka påverka från det här hållet, och inte bara opinionsbildande som jag gjort innan.

Hon säger att det finns mycket som behöver göras på det här området.
– Göteborg har väldigt stora problem. Jag tycker egentligen att alla partier misslyckats totalt i de här frågorna. Nu är det ju inte så att Demokraterna har all makt, men om vi lägger bra förslag så hoppas jag att det kan intressera de andra partierna också.

Länk till artikeln i GP >>

 

På GP debatt – Kvarterspolis ger trygghet i utsatta stadsdelar

Kvarterspolisens comeback är den erfarenhetsbaserade och långsiktigt hållbara lösningen på flera sociala problem i våra utsatta förorter, skriver Ulf Boström (D).

Aldrig tidigare har diskussionerna om hur vi ska förbättra utsatta bostadsområden varit fler. Det anordnas seminarier och det görs många politiska utspel, men några långsiktigt hållbara lösningar eller svar ges sällan.

Varför säger ordstävet att man inte skall ”förakta små sår och fattiga vänner”?
Därför att om såren och vännerna inte behandlas med respekt och kunskap, så kan slutresultatet bli riktigt otrevligt.

Ordstävet översatt till nutidens samhälle blir på följande sätt:
”Små geografiska sår (utsatta områden) och demokratiskt fattiga vänner riskerar att dras in i kriminell-, politisk-, religiös- eller kulturell icke-demokratisk verksamhet”.

Trygghet skapar kvarterspolisen i nära
kontakt med medborgaren. De
tillsammans bygger i nätverksskapande
förtroendearbete vår trygghet. Åtgärden
skapar på sikt en ökande tillit för demokratin.

Från Demokraterna vill vi samtidigt skapa bättre förutsättningar för lokalt närings- och föreningsliv enligt den erfarenhetsbaserade pragmatiska åtgärden, Kvarterspolis–Civilsamhälle–Demokrati.

Ett inkluderande samhälle är grundläggande för att motverka kriminalitet och radikalisering. Sveriges öppna och demokratiska samhälle är byggt på de grundlagar som garanterar individens frihet och rättigheter. I Demokraternas budgetdirektiv har vi föreslagit flera och skarpa demokratibejakande åtgärder för att utveckla det förebyggande arbetet mot kriminalitet och våldsbejakande extremism.

Inriktningen bra men otillräcklig
Kommunens inriktning är bra, men otillräcklig. Eftervalsdebatten påkallar ett särskilt intresse i ljuset av att väljarna ansåg att lag och ordning var den allra viktigaste frågan inför valet hösten 2018. Frågan är bara om det finns tillräcklig politisk kraft och vilja att infria löften för att hantera problemen?

Mer behöver naturligtvis göras och därför vill vi också rikta oss till det lokala näringslivet och föreningslivet:

  • Näringslivet: Investera i arbete, relationer, aktiviteter och samarbeten i våra segregerade områden. Näringslivets engagemang behövs för att vända utvecklingen. Våga satsa.
  • Demokratibejakande föreningar med lokal representation behöver ökat ekonomiskt stöd: Se över vad ni kan göra för att öka trygghet och trivsel i miljonprogrammet och sök samarbeten med det allmännyttiga bostadsbolaget på orten. Vi behöver er närvaro och expertis.

Ulf Boström (D)
trygghets- och integrationspolitisk talesperson

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – En hållbar framtid förutsätter hållbara människor

Forskare, läkare, rektorer och lärare – alla vittnar om att psykisk ohälsa bland barn och unga är ett växande problem. Vi kan nu se att det inte längre bara är vår yttre miljö som hotas utan även människans inre. Nu måste vi gemensamt flytta vårt fokus och genom riktade resurser och ett långsiktigt perspektiv skapa möjligheter för skolan att tidigt kunna förbygga problem, skriver bland andra Jessica Blixt (D).

Demokraternas debattartikel i GP 5 mars 2019

Demokraternas debattartikel i GP 5 mars 2019

Debatten om psykisk ohälsa bland barn och unga är mer aktuell än någonsin. Den i GP nyligen publicerade debattartikeln ”Är skolan en riskfaktor för psykisk ohälsa?” 19/2 lyfter bland annat att skolan för många barn har kommit att bli motsatsen till den plats för utveckling och välmående som den borde vara. I stället överskuggas skolan av orimliga krav, molande stress och har även blivit en plats där både psykiskt och fysiskt våld hör till vardagen.

Tveklöst ligger ett komplext nätverk av orsakssamband bakom den ökande psykiska ohälsan, ett samband som skolan har blivit en del av. Trots dessa förhållanden är vi säkra på att skolan också utgör vår bästa plattform för att vända den negativa utvecklingen.

Så vänder vi trenden
I skollagen står att elevhälsan ska arbeta främst förebyggande, men i dag tvingas man prioritera att ”släcka bränder” och det förebyggande arbetet handlar mest om hälsosamtal och sporadiska försök med olika hälsoprojekt. Problemet som vi ser det är inte att viljan saknas att arbeta förebyggande på ett mer övergripande vis. Det som saknas är möjligheter och resurser, och man behöver också kunna svara på frågan hur man konkret ska gå tillväga. Klart är att hälsoarbetet behöver startas tidigt och sedan genomsyra skolgången.

Barn och unga bör alltså få kunskap och
inre verktyg som inte bara hjälper dem
att navigera i vårt alltmer komplexa
samhälle, utan också ger dem kunskap
om vad hjärnan och kroppen behöver för
att man ska må bra.

Vi i Demokraterna har inte alla svaren, men utan tvekan bör både lärare, vårdnadshavare och elever involveras. Något vi också kan säga med säkerhet är att vägen framåt stavas kunskap.

Vetenskapligt validerad kunskap om både fysiologiska och psykologiska hälsofaktorer bör vävas samman med utbildningen. Barn och unga bör alltså få kunskap och inre verktyg som inte bara hjälper dem att navigera i vårt alltmer komplexa samhälle, utan också ger dem kunskap om vad hjärnan och kroppen behöver för att man ska må bra. De ska även ges möjlighet att reflektera kring tankar, känslor, relationer och värderingar. Samtidigt bör alla vuxna kring barnen få samma kunskap; pedagoger i samband med hälsoarbetet och vårdnadshavare genom att de inkluderas. Då kan en enig vuxenvärld skapas som blir en trygghet för barn och unga.

Använd kunskapen
Kunskapen för att göra detta finns – nu gäller det bara att vi använder den. Forskarvärlden vet till exempel att en grundstomme i människans välbefinnande är meningsfullhet.

Andra viktiga faktorer är god sömn och fysisk aktivitet. I linje med människans inre krav på meningsfullhet kan vi dock inte bara säga till barnen att de måste sova ordentligt och röra på sig, de måste också få svaret på frågan: Varför? De måste få veta vad som händer i våra kroppar och sinnen när vi sover eller rör på oss.

Vi Demokrater vill vara
lösningsinriktade. Vi ser problemet – att
barn och unga inte mår bra – och vi vill
inte vänta.

Det är lätt att förkasta dessa frågor som oväsentligheter som var och en får lösa på sitt sätt. Men det handlar inte om oväsentligheter utan om viktiga delar av människans natur som vi måste välja att se och att främja. Otaliga studier visar på vikten av detta för vårt välmående. Vi ska heller inte behöva vara ensamma i detta – särskilt inte barn och unga. I stället måste vi lyfta den kunskap som redan finns om psykisk och fysisk hälsa och översätta den till praktik i våra skolor.

Vi Demokrater vill vara lösningsinriktade. Vi ser problemet – att barn och unga inte mår bra – och vi vill inte vänta. Fokus måste flyttas mot förebyggande och främjande elevhälsoarbete, och vi politiker måste fatta beslut som för oss i rätt riktning, och hela vägen fram.

Låt Göteborg bli en förebild
Den här typen av stärkande hälsoarbete kommer att ske på allt fler platser i vårt land och i vår värld. Så varför inte låta Göteborg bli en förebild? Varför inte ge våra barn och ungdomar möjlighet att inte bara förstå vår värld utan även sig själva?

Vi befinner oss i en komplex och stressande tidsålder som kräver att vi måste värna mer aktivt om oss själva för att få ett hållbart människoliv. I det arbetet måste vi vuxna bestämma oss för att bli en starkare kraft för dagens barn och ungdomar. Vi måste visa dem att vuxna finns för deras skull och har förmågan att agera när det behövs. Om vuxenvärlden på ett aktivt, konkret och långsiktigt vis fokuserar på den viktigaste uppgift vi har – att stötta och stärka våra barn – då får vi hållbara människor i en hållbar stad som är öppen för världen.

Jessica Blixt (D)
lärare och kommunalråd

Åse Victorin (D)
barn- och skolläkare och ledamot i kommunfullmäktige

Tommy Reinholdsson (D)
lärare och ledamot i utbildningsnämnden

Demokraternas kunskapsgrupp för skola och elevhälsa

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Göteborgsandans företrädare kunde fått mig oskyldigt dömd

Ledande politiker och tjänstemän gick samman med felaktiga anklagelser mot mig. Utan ljudinspelningen som visade sanningen hade jag kunnat bli oskyldigt dömd till fängelse i upp till ett år. Göteborgsandans dåliga sidor har visat sig igen och måste nu stoppas, skriver Henrik Munck (D).

Begreppet ”Muteborg” skapades av missförhållanden i början av 2000-talet. I sin rapport Tillitens gränser (2013) skriver Granskningskommissionen: ”I sin sämsta tillämpning påbjöd Göteborgsandan tystnad … Den dämpade lusten att förebygga oegentligheter och att larma om sådana. Visslaren blev en tjallare”.

I Trafiknämnden har jag lyft fram många brister och föreslagit förbättringar, men jag har ofta mötts av ogillande. I april 2018 föreslog jag att Trafiknämnden borde anlita extern hjälp med anledning av bland annat havererade projekt som Vasabron och Trafikkontorets bristande arbetsmiljö. Därefter har angreppen mot mig accelererat.

Trafikkontorets ledning har utmålat mig som någon som ställer till med problem, vilket från politiker följts av personangrepp mot mig med förlöjliganden och ”att jag inte förstår”. Jag ser detta som vuxenmobbning mot den som inte vill stå bakom tillrättalagda bilder där problem tonas ner eller göms undan.

Trafiken är inte bara ett av Göteborgs största problem, det är också den fråga
där sammanhållningen har ställts på sin spets och till slut gått överstyr.

I Västlänkenfrågan har Göteborgsandans dåliga sidor krävt absolut lojalitet från alla etablerade politiker — mot folkets vilja. Min analys av Trafiknämnden visar att Västlänken bara är toppen på ett isberg av hur ledningen missköter trafikfrågorna. Göteborgsandans företrädare verkar inte längre ha velat acceptera att deras misslyckanden avslöjades och därför tror jag att de beslöt sig för att försöka oskadliggöra mig.

1 september skrevs en artikel i media om mig som inte stämde och journalisten uppgav att den missvisande informationen kom från ett ej offentliggjort protokoll. På Trafiknämndens presidiemöte 11 september frågade jag därför om Trafikkontorets bild var att det skett ett misstag där, eller om Trafikkontorets bild var att den felaktiga skrivningen uppstått hos media.

I mötet förvrängdes diskussionen till att jag skulle ha frågat om vilken person som
lämnat den missvisande informationen till media. Det frågade jag inte om, vilket jag i mötet tydligt sade. Likväl skrevs det så i minnesanteckningarna.

Presidiemötena leds av trafikdirektören Stefan Eglinger och därutöver deltog nämndens dåvarande ordförande Shahbaz Khan (S), andre vice ordförande Axel Josefson (M), samt en tjänsteman och jag själv. I mötet förvrängdes diskussionen till att jag skulle ha frågat om vilken person som lämnat den missvisande informationen till media. Det frågade jag inte om, vilket jag i mötet tydligt sade. Likväl skrevs det så i minnesanteckningarna.

28 september säger Khan, Josefson och trafikdirektören i media att minnesanteckningarna är korrekta och jag utmålas som en brottsling. Khan sade: ”vi kan inte ha företrädare som bryter mot Grundlagen” och att mitt agerande ”saknade motstycke i Göteborgspolitiken”. Det underströks att ”flera ord står mot ett”. Jag svarade att minnesanteckningarna var riggade och att trions agerande var repressalier för att jag tidigare hade kritiserat deras ledarskap.

En journalist ställde en kontrollfråga till trafikdirektören om jag möjligtvis hade frågat om något annat än vilken person som lämnat informationen till media. Trafikdirektörens svar var entydigt, det fanns inte något utrymme för tolkningar.

I detta läge var jag både dömd och smutskastad i gatans domstol.

5 oktober anmäler kommunen mig till Justitiekanslern (JK) för brott mot efterforskningsförbudet. Både Khan och trafikdirektören uttalade då att de rådgjort med stadens egna jurister och därmed var kommunens organisation delaktig. I detta läge var jag både dömd och smutskastad i gatans domstol.

11 oktober inleder JK förundersökningen mot mig. Men på morgonen 16 oktober blir en ljudinspelning från delar av presidiemötet (11 september) offentlig i media, och en ledande rättsexpert kommenterar innehållet till min fördel. Samma dag klockan 9.30 samlades vi i Trafiknämndens presidium för sedvanligt möte. Axel Josefson verkade då inte nöjd med situationen. Han förklarade att han enbart ville vara med på mötets första ärende. Därefter enades Khan, Josefson och trafikdirektören om att helt avskaffa presidiemötena.

20 oktober säger Josefson i media att ”Presidiemötena fyller ju en viktig funktion, men … Om det nu görs dolda inspelningar så förlorar mötena sitt värde.”

I det nya läget, med en ljudinspelning, kunde man tänka sig att den
angripande trion nu skulle sansa sig, men så sker inte.

20 november var jag i polisförhör där det framgick att det redan hade hållits förhör med andra. I inledningen av förhöret delgavs jag misstanke om brott vilket tyder på att trion, i förhören, knappast hade ändrat på sina felaktiga anklagelser. Vid denna tidpunkt hade Polisen inte tillgång till ljudinspelningen från hela mötet och kunde därför inte dra några slutsatser av den.

I förhöret behövde jag bara säga sanningen och referera till inspelningen. Polisen och åklagaren analyserade allt och 4 februari i år lade JK ner förundersökningen mot mig. Om det inte hade funnits en ljudinspelning från mötet så hade jag kunnat bli dömd till fängelse i upp till ett år. Göteborgs ledare Axel Josefson säger å sin sida att möten ”förlorar sitt värde” om inspelningar sker. Ja, det stämmer kanske – om man har som ambition att få oskyldiga i fängelse.

I rapporten Tillitens gränser står det: ”Korruption används ofta som ett samlingsbegrepp för olika oegentligheter som begås av personer i maktpositioner. Många menar att maktmissbruk är korruptionens kärna.” Då var det enskilda tjänstemän som tog emot mutor.

Nu flera år senare ser vi i stället en kommunledning som är korrumperad.

Att Khan, Josefson och trafikdirektören gick samman med lögner för att skada mig som kritiker, och därmed gynna sina egna privilegierade positioner, är en osmaklig form av maktmissbruk. Trion visar Göteborgsandans allra sämsta ansikte och varje göteborgare borde höja sin röst för att stoppa denna korruption.

Henrik Munck (D)
kommunalråd Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>