På GP debatt – Ett större krispaket måste till för att rädda jobben

/i /av

Coronapandemin har slagit till med full kraft i Europa. Om vi ser bortom all oro och mörker, finns det ljus. Men det kräver att vi nu agerar modigt, kraftfullt och rationellt. Stoppa massuppsägningarna genom ett jobbpaket innan det är försent, skriver Martin Wannholt Demokraterna.

Martin Wannholt, Jessica Blixt och Thomas Hedberg skriver på GP debatta 25 mars 2020.

Regeringen har redan fattat flera kloka beslut för att möjliggöra likviditet i företagarsverige, riktat ett första stöd till idrotts- och kultursverige och beslutat om utökade exportkrediter för våra exportföretag. Regeringen verkar också väl förberedd för och införstådd med att det behövs fler krispaket.

Vi har i Sverige en framsynt och transparent Folkhälsomyndighet, som fattar beslut utifrån fakta och kompetens. Vidare en fantastisk sjukvård med erfaren och kunnig personal, som trots alla problem redan innan virusspridningen, har ställt om till en krishantering som imponerar. Varje dag, tillsammans med skickliga militära svenska förband som visar sin kraft när vi alla behöver den.

Mer måste göras
Många kommuner runt om i Sverige försöker också lokalt bidra för minskad smittspridning samt med lättnader av olika slag till mindre företag. Från Demokraterna har vi sedan tidigare föreslagit en rad åtgärder även för Göteborgs Stad.

Men mer måste göras redan nu. Regeringens åtgärder framstår delvis som en moteld mot en möjlig finanskris. Bra. Men nu har vi i stället en snabb och delvis total efterfrågekris att hantera. När ett företags intäkter temporärt går mot noll, behöver också kostnaderna temporärt gå mot noll. Det är här nästa krispaket måste komma på plats, snarast.

Våra företag och deras medarbetare, behöver lättnader under en kort tid, för att när Coronakrisen är över kunna återgå till att återhämta oss.

Vi har tusentals välfungerande småföretag som helt oförskyllt förlorat hela sin intäkt under en oerhört kort tid. Då duger inte finanskrismedicin. Våra företag och deras medarbetare, behöver lättnader under en kort tid, för att när Coronakrisen är över kunna återgå till att återhämta oss.

Varsel och massuppsägningar har tyvärr blivit svaret i frånvaro av ett tillräckligt starkt jobbpaket som ger företagen ett alternativ till uppsägningar – nämligen tillfälliga permitteringar fullt ut. Det paket som regeringen la i förra veckan ger inte företagen denna möjlighet. Därför har uppsägningarna av många människor med lägre inkomster fortsatt i en omfattning vi inte upplevt tidigare. A-kassorna är redan nedringda, socialkontoren kommer snart få köer. Och till sist blir det barnen som hamnar i kläm när familjeekonomin rasar för många kommuninvånare runt om i Sverige.

Förstärkt korttidspermittering
Svensk Näringsliv har redan presenterat flera konkreta förslag som vi Demokrater ser som nödvändiga för att hindra en stor massarbetslöshet i såväl Göteborg som övriga Sverige: det viktigaste är förstärkt korttidspermittering med sysselsättning ned till noll procent. Då kan medarbetare ha kvar sina anställningar istället för att hamna i arbetslöshet och a-kassa. Överväg vidare tillfälligt slopande av egenavgifter och arbetsavgifter till ett tak om tre miljoner kronor. Och sänk räntan vid anstånd med skatteinbetalningar.

Utöver detta måste regeringen ändra i sitt förslag och ta ansvar för sjuklönen retroaktivt från och med 13 mars, det vill säga när regeringen meddelade beslutet om slopad karensdag. Inte som nu föreslagits att skjuta på det till april. Förslaget ur smittsynpunkt med slopad karens och slopat läkarintyg måste naturligtvis följas av ekonomiskt ansvar från samma tidpunkt. Detta slår annars hårt mot många företag.

Aktieägare måste visa solidaritet
Dessa jobbstöd och ansvar behöver implementeras så snart som möjligt. Om något av förslagen skulle stå i konflikt med EU:s statsstödsregler får regeringen anmäla och begära undantag.

Aktieägarna måste också ta sitt solidariska ansvar. För att kunna ta del av stödpaketet måste dessa kopplas till begränsning av utdelningar.

Genom att göra det ekonomiskt fördelaktigt för våra företag att tillfälligt kunna permittera sina medarbetare fullt ut, istället för att säga upp anställningar, åstadkommer vi två saker:

– Minskar antalet mänskliga tragedier och konkurser med skenande kostnader i våra sociala skyddsnät samt

– Möjliggör för Sveriges företagare och företag att snabbt rampa upp när efterfrågan tar fart igen.Kommer allt bli helt rättvist i ett stort jobbpaket? Nej det blir det säkert inte. Kommer det finnas de som försöker utnyttja systemen? Ja det finns det tyvärr alltid.

Men Sverige behöver nu en bred uppslutning kring en politik som står upp för svenska jobb och företagande. Genom krisen. Den mänskliga och ekonomiska kostnaden blir låg jämfört med alternativen. Beslut behövs nu.

Martin Wannholt (D), partiledare

Jessica Blixt (D), kommunalråd

Thomas Hedberg (D), företagare

Länk till artikeln i GP >>

I GP – om Demokraternas förslag under coronakrisen

/i , /av

GP har skrivit en artikel om Demokraternas förslag som tas upp i Kommunstyrelsen på onsdag gällande ytterligare åtgärder om coronakrisen förvärras. Det handlar bland annat om att se över om kommunanställda kan täcka upp inom vården.

– Alla andra kommuner agerar, men inte Göteborg, säger Martin Wannholt (D).

Nu behövs både handlingskraft och enighet i Göteborgs politik.

Läs hela artikeln i GP här >>
Läs Demokraternas yrkande här >>

På GP debatt – Haveriet med Åkeredsskolan har kört förtroendet för kommunen i botten

/i /av

Att elever och lärare har blivit sjuka av att vistas i Åkeredsskolan är en skandal och ett resultat av decennier av kommunal misskötsel. Nu måste den akuta situationen lösas och alla kommunens servicebyggnader som är äldre än 30 år ses över, skriver bland andra Jessica Blixt, kommunalråd Demokraterna.

Asbestsanering pågår på Åkeredsskolan.

Åkeredsskolan är marinerad i förfall, med klotter, fuktskador och karmar som ruttnat så att det inte längre går att sätta in nya fönster. Det är resultatet av decennier av kommunal misskötsel och brist på ansvar. Skolan byggdes under miljonprogrammet och präglades av den resursbrist rådde. Nyttobyggnader fick därför inte en teknisk livslängd på mer än 30-40 år.

På Åkeredsskolan var problemen uppenbara 1988. Då fick barnen astma och huvudvärk när golven var fulla av mögel. Skolan borde rivits redan då, men ekonomin var inte heller på den tiden bra. Man nöjde sig med att lappa och laga, vilket ständigt fick problemen att komma tillbaka med läckande toaletter och tak. En plats fick namnet ”bajsrummet” på grund av sin karaktäristiska doft.

Rivningen har skjutits framåt
Under det senaste decenniet har situation försämrats och beslut om ny skola har funnits länge. Men rivningen har hela tiden skjutits framåt, därför att olika alternativa skollösningar presenterats. Under tiden har barnen och lärarna blivit sjukare och nya tillfälliga ”lappa och laga”-lösningar genomförts, tillsammans med asbestsanering bakom stängda dörrar.

Allt detta är inte bara dålig ekonomi när de tillfälliga lösningarna skapar fördyringar. Värre är att det undergräver förtroendet för kommunen. I Åkered frågar föräldrarna varför man ska stanna i en stad där ingen bryr sig om deras barns hälsa. Det är den fråga som skattebetalare ställt sig i Göteborg sedan 1970-talet – för att sedan flytta till Kungsbacka och Härryda. Det är en ond cirkel fär utflyttningen försämrar skattekraften, vilket slår mot underhållet av skolor och förskolor. Sedan faller förtroendet för kommunen ännu mer, vilket förstärker utflyttningen.

Resurser måste omprioriteras
För Demokraterna är det en absolut nödvändighet att bryta den här trenden. Den akuta situationen i Åkered behöver åtgärdas omedelbart. Det krävs också att det genomförs en inventering av kommunens servicebyggnader som är mer än 30 år gamla för att klarlägga åtgärdsbehovet. Resurser måste omprioriteras till den grundläggande sociala service som medborgarna har rätt att få i förskolor, skolor och äldreomsorg.

Kommunen lånar idag upp stora summor för att bygga parkeringshus, konstgjorda halvöar och dyra hyreslägenheter som de som behöver dem inte har råd att bo i. Att det finns bättre prioriteringar är uppenbart när man besöker Åkeredsskolan. Där får man en tydlig bild av vad Barnkonventionen innebär i praktiken, istället för i kommunala högtidstal.

Jessica Blixt (D)
Kommunalråd och ledamot grundskolenämnden

Martin Wannholt (D)
Kommunalråd

Lars Kerla (D)
ledamot i Lokalnämnden

Jan Jörnmark (D)
ledamot i Byggnadsnämnden

Länk till artikeln i GP >>

Yrkande inskickat till Byggnadsnämnden 17 mars 2020 >>

På GP debatt – Så vill vi stoppa lånekarusellen i Göteborg

/i /av

De sista tjugo åren har kommunen ökat med mer än 100 000 invånare, vilket ställer stora krav på bostäder och infrastruktur. Med befolkningsökningen kommer också belåningen, vilken har nått rekordhöjder i Göteborg, skriver bland andra Jan Jörnmark (D).

Jan Jörnmark, Thomas Hedberg, Patrik Höstmad och Martin Wannholt.

Göteborgs upplåning är rekordstor och växer snabbt. För Demokraterna är ett stopp för den utvecklingen ett överordnat politiskt mål, som påverkar vårt förhållande till de kommunala bolagen, allmännyttan och arbetet med den nya översiktsplanen. Vi har tagit och vi kommer att ta många fler aktiva initiativ i nämnder och bolag för att gripa in i och stoppa en utveckling som i decennier präglats av en ”låt gå”-attityd som nu riskerar vår ekonomiska trovärdighet och sociala hållbarhet. Vi behöver bryta gamla mönster och skapa en mycket mer välfungerande, effektiv och företagsvänlig stad.

Den viktigaste orsaken till lånebehovet är att staden växer. De sista tjugo åren har kommunen ökat med mer än 100 000 invånare, vilket ställer stora krav på bostäder och infrastruktur. Men det är inte bara invånarantalet som ökat: aktiviteten bland företag, i hamnen och i turistnäringen har växt på liknande sätt. Göteborg gick i mitten av 1990-talet in i en av sina starkaste utvecklingsperioder på mycket länge.

Stor utflyttning
En tillväxt av den typen leder till ett starkt ökat investeringsbehov. Det behovet blir ännu större om en region växer så som Göteborg gjort under lång tid: att kärnan oavbrutet förlorar invånare till kransen. Under de sista 20 åren har nettoutflyttningen till kranskommunerna varit drygt 50 000 personer. Det har ökat belastningen på vägsystemet och kollektivtrafiken. Göteborg har mött förändringen på ett oförberett sätt. I de kommunala översiktsplanerna har det inte existerat trovärdiga prognoser över utvecklingen, och när befolkningstillväxten och utflyttningen sedan samtidigt ökat i styrka har det inte lett till några förändringar i planeringen. I stället för en sammanhållen strategi för att möta tillväxten har planeringen skett i bitar.

I de kommunala översiktsplanerna har det inte existerat trovärdiga prognoser över utvecklingen

Linbanan är ett av många exempel på det som hänt: Lindholmen/Lundby är sedan länge stadens viktigaste utvecklingsområde och vårt befolkningsmässiga centrum rör sig mot den norra älvstranden. Behovet av transporter mellan stadens båda älvsidor ökar därför, men den utvecklingen har aldrig behandlats sammanhållet. Knappa planeringsresurser har i stället lagts på visioner om ”älvstaden” och allehanda luftiga planer. I nästa skede har transportbehovet slagit till med större kraft än någonsin, varefter hugskott ersatt den långsiktigt hållbara planering som verkligen behövs.

Karusellen är igång
Resultatet har blivit att man fångat upp en idé om linbana, lagt ännu mer resurser och tid på att utreda den – varefter politiken konfronteras med ett resurs- och upplåningskrävande alternativ som skapar fler problem än de som fanns inledningsvis. Eftersom tid och pengar redan förspillts presenteras planerna i det läget ofta som ”nödvändiga” att genomföra, eftersom behoven under den långa utredningstiden ökat ytterligare.

100-tals miljoner hann tyvärr rulla iväg innan övriga partier klarade av att se verkligheten som den är

Till slut lyckades vi få ett brett gehör för ett stopp av det högt flygande fantasiprojektet – men 100-tals miljoner hann tyvärr rulla iväg innan övriga partier klarade av att se verkligheten som den är. Mönstret från Västlänken är övertydligt: dyra och resurskrävande beslut fattas utan helhetsperspektiv, och när politikerna kommer tillbaka in i processen ”kan ingenting ändras”.

Misslyckade byggprojekt
Planeringsmässigt har den starka tillväxten också mötts av en satsning på den så kallade ”mellanstaden”. Vad som är mellanstad har aldrig varit tydligt, men planeringen har däremot ofta fått liknande effekter: det har visat sig dyrt och tidsödande att komma fram i planeringsarbetet. Utbyggnaden av bostäder, torg och annan infrastruktur har sedan skötts av kommunala bolag som Framtiden, Göteborgslokaler med flera, med ökad kommunal upplåning som följd. Men trots de kostsamma satsningarna lyckas man inte producera de bostäder som efterfrågas, för utflytningen till kransen är starkare än någonsin. Vilket i sin tur både leder till ökade kostnader och fallande skatteintäkter – och ett ännu större tryck på att bygga ut infrastrukturen.

Den utvecklingen kommer att fortsätta så länge vi inte får en tydlig politisk vilja och planeringsmässig inriktning för hur Göteborg ska hantera framtiden. För det behövs en tydlig linje om var det ska byggas och vilken infrastruktur som krävs för den utbyggnaden.

Ödesdigert upprepa gamla misstag
Vi behöver dessutom en tydlig rågång mellan vad som är ett kommunalt ansvar i denna utbyggnad, och därmed också vad som bör skötas av kommunala bolag. Som det är i dag presenteras ofta planer med i grunden dåliga förutsättningar, i förvissningen att de kommer att genomföras av kommunala bolag med hjälp av ökad kommunal upplåning.

Om inte utvecklingen bryts kommer de misstag som gjorts tidigare att återupprepas

Hela denna problembild behöver lyftas fram och analyseras, inte minst i den nya översiktsplan som det just nu pågår ett arbete med. Allt detta har vi tydligt redogjort för i vårt yttrande över det ofullbordade utkastet till översiktsplan.

Om inte utvecklingen bryts kommer de misstag som gjorts tidigare att återupprepas – med stora negativa ekonomiska och sociala konsekvenser för kommunen.

Jan Jörnmark (D)
Thomas Hedberg (D)
Patrik Höstmad (D)
Martin Wannholt (D)

Länk till artikeln på GP >>

På GP debatt – Oberoende kommission måste granska linbanehaveriet

/i /av

På trafiknämndens senaste möte den 30 oktober framkom nya allvarliga uppgifter som stärker bilden av att linbaneprojektet burits fram med hjälp av mörkläggning och överskridande av befogenheter. Därför behövs en oberoende kommission som går till botten med den ledningskultur som skadar vår stad, skriver Henrik Munck (D) och Joakim Rosdahl (D).

Henrik Munck och Joakim Rosdahl skriver om linbanehaveriet på GP debatt 9 november 2019.

Linbanehaveriet är numera välkänt i form av att den ursprungliga planen att bygga en linbana över älven för 1,1 miljarder kronor efter år av utredningar i stället visade en investeringskostnad på över fyra miljarder kronor. Dessutom med flera års försening och med orimligt höga driftkostnader. Nu finns ett nedbantat projektförslag med en kostnad på två till tre miljarder kronor, dock med frågetecken kring genomförbarheten.

Att en kreativ idé senare visar sig mindre bra eller direkt olämplig är inget ovanligt

Att en kreativ idé senare visar sig mindre bra eller direkt olämplig är inget ovanligt. Det centrala i linbanehaveriet är i stället hur man kunde göra av med 138 miljoner skattekronor på en utredning av linbanan innan alla korten lades på bordet.

Göteborgs kommunfullmäktige beslutade den 10 november 2016 att utreda en linbana över älven, och planeringsdirektivet gick knappast att missförstå. Enligt beslutet skulle linbanan ”kosta maximalt 1,1 miljarder kronor att planera, projektera, bygga, och driftsätta” samt ”byggas sammanhållet och trafiköppnas i sin helhet senast år 2021, gärna tidigare”.

Mörkad kostnadsökning
Att avvikelser sker i infrastrukturprojekt är tyvärr vanligt, men alldeles grundläggande och självklart är att de som utreder ett projekt måste, utan dröjsmål, gå tillbaka till uppdragsgivaren för nytt ställningstagande om man inte kan hålla sig inom de angivna kostnadsramarna. Men i hanteringen av linbaneprojektet ser vi istället mörkläggning, överskridande av befogenheter och slöseri.

I hanteringen av linbaneprojektet ser vi i stället mörkläggning, överskridande av befogenheter och slöseri.

På trafiknämndens möte den 30 oktober 2019 framkom nämligen att det inom linbaneprojektet redan under 2018 fanns en uppdaterad kostnadskalkyl som då pekade på en total kostnad på 2,65 miljarder kronor. Då skulle man självklart ha gått tillbaka till kommunfullmäktige och rapporterat om situationen i projektet. Men så skedde inte.

Under hösten 2018 tas i stället ett aktivt beslut av ledande tjänstepersoner om att politikerna i trafiknämnden inte skulle informeras om den stora kostnadsökningen. Detta är anmärkningsvärt i sig, men sedan blir allt än värre. Den 6 november 2018 lägger trafikkontoret fram förslag till beslut i trafiknämnden om att linbaneprojektet ska tilldelas ytterligare 102 miljoner kronor för fortsatt utredning. Och man undanhöll då information om att projektets kostnad redan var långt över ramarna. I beslutsunderlaget stod det i stället att ärendet om 102 miljoner till fortsatt utredning ”inte påverkade projektets totalkostnad”.

De dåvarande kommunalråden i arbetsutskottet borde ha reagerat och agerat

Vissa politiker var dock informerade om kostnadsökningar redan under 2018. I kommunstyrelsens arbetsutskott den 3 oktober 2018 redovisades linbaneprojektet med ett kostnadsspann som sträckte sig över två miljarder kronor. De dåvarande kommunalråden i arbetsutskottet borde ha reagerat och agerat, i synnerhet Axel Josefson (M) som var den ende politiker som satt i både kommunstyrelsens arbetsutskott och i trafiknämnden som vice ordförande.

Men Axel Josefson väljer att agera helt annorlunda. Han driver igenom att trafiknämndens presidiemöten, det viktiga forum där man bereder ärenden till nämnden, helt enkelt ska avskaffas. Han vill inte vara på möten där det kan göras inspelningar. I GP den 20 oktober 2018 förklarar Josefson att ”mötena då förlorar sitt värde”.

Granskande kommission krävs
Vid trafiknämndens möte den 6 november 2018 är Josefson frånvarande men han instruerar alliansgruppen att ställa sig bakom att 102 miljoner ytterligare ska läggas på utredning av linbanan. Trots att han då måste ha varit medveten om att linbaneprojektet redan hade sprängt kostnadsramarna. Sammantaget växer en bild fram av att de högsta tjänstepersonerna i samverkan med den högsta politiska ledningen har mörklagt avgörande uppgifter och aktivt tagit beslut som trotsar de ramar som beslutats i kommunfullmäktige.

Sett som enskild företeelse är detta redan oerhört allvarligt. Men det måste också ses i ljuset av att det i dagsläget pågår ett flertal utredningar inom Göteborgs stads organisation kring misstänkta oegentligheter.

Det måste också ses i ljuset av att det i dagsläget pågår ett flertal utredningar inom Göteborgs stads organisation kring misstänkta oegentligheter

Vi i Demokraterna föreslår därför på nästa kommunstyrelsemöte att en oberoende kommission tillsätts för att granska linbaneprojektet.

En kommun kan rikta skadeståndsanspråk mot politiker som orsakat kommunen stor ekonomisk skada. Här handlar det om mångmiljonbelopp, mörkläggning, och att trotsa demokratiskt fattade beslut i kommunfullmäktige.

Alla politiska partier borde se allvaret i linbaneprojektet och att det behövs en öppen ledningskultur i Göteborg.

Henrik Munck (D),
kommunalråd och ledamot i trafiknämnden

Joakim Rosdahl (D),
ersättare i trafiknämnden

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Lisebergs Jubileumsprojekt – en olöslig ekvation

/i /av

Idén om ett hotell och en vattenpark i anslutning till Liseberg är i grunden god. Men när projektet finansieras av skattepengar och kostnaderna riskerar att skena är det underligt att ingen drar i nödbromsen, skriver Lasse Nilsson (D).

Replik

Jubileumsprojektet, 9/10.

Lasse Nilsson, styrelseledamot i Liseberg för Demokraterna.

Med anledning av Christer Holmgrens (M) debattartikel den 9 oktober tvingas jag för första gången, efter 35 års styrelsearbete i ett otal styrelser, bryta mot den praxis som normalt gäller i styrelsearbeten; nämligen att det endast är styrelseordföranden som uttalar sig offentligt för styrelsen.

Anledningen är att jag som enskild styrelseledamot utpekas som motståndare till Lisebergs Jubileumsprojekt.

Kommunfullmäktige fattade i februari 2017 beslut om att Liseberg får genomföra det så kallade Jubileumsprojektet. Det är ett beslut som jag och mitt parti (Demokraterna) helt ämnar följa, under förutsättning att projektet genomförs inom de ramar kommunfullmäktige har beslutat om. Samt att man följer de lagar och regler som kommunala bolag är skyldiga att följa.

Strider mot kommunallagen
I en reservation mot beslutet att starta i gång byggnation av enbart hotelldelen lade jag bland annat fram följande:

  • Beslutet som är fattat skiljer sig väsentligen från vad som framgick av hemställan till kommunfullmäktige 2017 med ett antal i grunden förändrade förutsättningar.
  • Styrelsen har ingen kännedom om vad den totala kostnaden för hela Jubileumsprojektet kan bli men har kännedom om kraftiga kostnadsökningar på hotelldelen. Detta är extra alarmerande då hela finansieringen kommer att ske från kommunen. Det lån kommunen ska utge riskerar att kraftigt öka.
  • Beslutet i kommunfullmäktige förutsatte också en försäljning av Hotell Liseberg Heden AB. Styrelsen i Liseberg har inte försäkrat sig om att denna del av affären har verkställts.
  • Jag anser då att beslutet är i strid mot kommunallagen samt de förutsättningar som kommunfullmäktige fastställt.

En olöslig ekvation
Äventyrsbadet och hotellet hör ihop. Hotellet kommer nu dessutom, innan Äventyrsbadet är klart, att konkurrera med övriga hotell under en längre period utan att bidra med fler besökare till den övriga besöksnäringen. Redan nu innan byggstart, ligger enbart hotellet 170 miljoner kronor över den kostnad man redovisade inför ägarbeslutet i kommunfullmäktige år 2017. Vad blir kvar av badsatsningen om kostnader för att uppföra och färdigställa hotellet ytterligare skjuter i höjden?

Dessutom är investeringen för att bygga ett parkeringsgarage, för cirka 400 miljoner kronor (för att ersätta de parkeringsplatser som bebyggs) inte inkluderade i varken finansiering eller resultat.

Slöseri av skattepengar
Undertecknad finner situationen speciellt märkligt i en tid då budskapet från de styrande partierna handlar mer om hur vi skall ha råd att upprätthålla välfärdens kärna: förskola, skola och äldreomsorg. Det är väl ändå dit göteborgarnas skattepengar först och främst skall gå?

Undertecknad finner situationen speciellt märkligt i en tid då budskapet från de styrande partierna handlar mer om hur vi skall ha råd att upprätthålla välfärdens kärna: förskola, skola och äldreomsorg

Jubileumsprojektet i sig är i sin tänkta utformning ett mycket spännande projekt som kan generera nya flöden av besökare till Göteborg. Vad vi sedan anser är viktigast för Lisebergs överlevnad framgent, eller om ett kommunalt bolag överhuvudtaget skall ägna sig åt byggnation samt drift av hotell och vattenland, är inte relevant just i denna diskussion.

Lisebergs styrelseordförande Christer Holmgren (M) betonar i sin artikel vikten av att man tar sin utgångspunkt i fakta men själv lyckas han mindre bra just i detta fall.

Lasse Nilsson (D),
styrelseledamot Liseberg, företagare

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Gör Göteborg Energi klimatneutralt – riv Rosenlundsverket

/i /av

Ledningen för Göteborg Energi AB har tagit ett framsynt initiativ för att snabbt utreda hur man kan tidigarelägga omställningen till fossilfrihet. År 2025 ligger inom möjligheternas ram – om politiken orkar samla sig kring rationella åtgärder. Men kommunfullmäktiges beslut i dag riskerar i stället att leda till ytterligare kapitalförstöring, skriver bland andra Martin Wannholt (D).

Rosenlundsverket Göteborg Energi. Foto: Lars Kérla

Klimatfrågan är nu mer än någonsin aktuell på den politiska agendan och i den mediala debatten. En av de mer kraftfulla åtgärderna i Göteborgs stad för att minska de fossila koldioxidutsläppen är att göra fjärrvärme- och elproduktionen klimatneutral.

Göteborg Energi AB har en plan för hur fjärrvärmeproduktionen skulle kunna bli klimatneutral till år 2030. Den nya affärsplanen som tas fram siktar på fossilfritt redan år 2025. I kväll ämnar dock en stor samling politiker i kommunfullmäktige fatta beslut på ett förlegat beslutsunderlag som riskerar fördröja klimatomställningen.

En säkerhetsrisk
Innan pannan i det ena ångblocket på Rosenlund sprängdes 2012, framförde Göteborg Energi argumentet att Rosenlunds två stora ångblock fortfarande var helt oumbärliga i fjärrvärmesystemet. Men båda gamla trotjänarna stängdes ned utan påverkan på stadens fjärrvärmeleveranser. Efter detta kom den mediala diskussionen om Rosenlunds oumbärliga pumpstation för att hålla fjärrvärmesystemet vid liv. Även detta påstående från Göteborg Energi visade sig vara felaktigt.

Om fjärrvärmerör i en bombsäker bergstunnel anses vara en säkerhetsrisk – vad är då inte ett stort lager av lättantändlig bioolja?

Nu föreligger ännu en gång ett till stora delar felaktigt och förlegat beslutsunderlag från ”Rosenlunds vänner” på Göteborg Energi. Flera av de kostsamma investeringarna i nya nätförstärkningar är antingen inaktuella eller vilseledande. Om fjärrvärmerör i en bombsäker bergstunnel anses vara en säkerhetsrisk – vad är då inte ett stort lager av lättantändlig bioolja granne med bostäder och kollektivtrafik?

Ohållbar plan
Om dagens förslag till beslut i kommunfullmäktige skulle genomföras, innebär det i praktiken att Rosenlund skall stå kvar till år 2075, om man vill undvika kapitalförstöring. Planen är således att försöka få miljötillstånd och tråckla in tre nya värmepannor under åren 2027 till 2034. Detta till en kostnad på närmare en miljard kronor.

Med rimlig avskrivning och minst 40 års användning för att undvika kapitalförstöring, skriver vi år 2075. Samtidigt framgår det av kommunstyrelsens beslut att Rosenlundsverket skall vara avvecklat ”redan” till 2040–45. Om detta skall bli verklighet innebär det i realiteten att ett investeringsstopp krävs i närtid för Rosenlundsverket. Detta för att uppfylla kravet om att undvika kapitalförstöring.

Inte oumbärligt
Det nya ”Rosenlundsverket”, det vill säga energikombinatet ute på Rya, finns redan och byggs nu ut i snabb takt. Den första ackumulatortanken i fjärrvärmesystemet färdigställs till årsskiftet. En ny större hetvattenpanna för biobränsle skall ersätta befintliga på Rya år 2022. Göteborg Energi får också möjlighet till mer spillvärme från nytt bioraffinaderi från och med år 2023. Ett nytt biobaserat kraftvärmeverk planeras därefter.

Med dessa investeringar klarar vi produktionsmässigt de kallaste vinterdagarna med god marginal – utan Rosenlundsverket

För att undvika kapitalförstöring behöver det befintliga kraftvärmeverket i Rya konverteras till biobränsle. Utöver detta planeras det för en ny biobaserad produktion i södra Göteborg där mer kapacitet behövs. Med dessa investeringar klarar vi produktionsmässigt de kallaste vinterdagarna med god marginal – utan Rosenlundsverket.

Rosenlundsverket går därför att avveckla redan till 2025 och ge plats för en god stadsutveckling i ett centralt läge. Samtidigt som vi frigör resurser och ökar möjligheterna för en snabbare omställning. Redan år 2025 skulle Göteborgs stad kunna ha en fossilfri fjärrvärme – vilket vi Demokrater också föreslår i vårt förslag till beslut under dagens kommunfullmäktigemöte.

Martin Wannholt (D)
kommunalråd, Demokraterna

Peter Danielsson (D)
ersättare i styrelsen för Göteborg Energi AB

Veronica Öjeskär (D)
ersättare i byggnadsnämnden

Per Anders Örtendahl (D)
ledamot styrelsen för Göteborg Energi AB

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Flyktinglobbyister styr debatten om migration

/i /av

Flyktingdebatten i Sverige skiljer sig från alla andra politikområden. Flera partier har internt inte kunnat ha en öppen och ärlig debatt då många upplevt hot om att bli rasiststämplade. Även ledande politiker har valt tystnad vilket är en delförklaring till varför vi är där vi är. Demokratin och hela samhället har misslyckats i flyktingfrågan, skriver Henrik Munck (D).

Henrik Munck, Demokraterna

Henrik Munck, Demokraterna

Hösten 2015 kom uppåt 10 000 nya flyktingar till Sverige varje vecka. Statsminister Stefan Löfven (S) uttryckte att ”mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt”, och ett år tidigare uppmanade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) svenskarna att ”öppna sina hjärtan”.

Miljöpartiet hade tidigare slutit överenskommelser med Alliansen kring den generösa migrationspolitiken. De gröna har därför påverkat flera olika regeringar, men inte bara på det sätt man tror.

Att Miljöpartiet står för extrema åsikter i flyktingfrågan är nämligen både rätt och fel.

Miljöpartiets vice ordförande i fastighetsnämnden i Göteborg, Emmali Jansson, säger i Göteborgs-Posten (20/9 2019) att 2 700 nyanlända bör ges förstahandskontrakt till hyreslägenheter. Det handlar om de flyktingar som hösten 2015 kom till Sverige och som därefter har getts så kallade genomgångslägenheter med en avtalad tidsbegränsning om maximalt fyra år. Emmali Jansson vill nu att denna grupp nyanlända ska få förstahandskontraktet till lägenheterna, av vilka de flesta återfinns i kommunens ordinarie lägenhetsbestånd.

Klassiskt exempel
Detta får ses som ett klassiskt exempel på en extrem hållning i en liten grupp inom Miljöpartiet. Det är dock svårt att förstå varför 2 700 personer ska få en gräddfil till förstahandskontrakt. Varför ska de gå före studenter och alla andra som har behov av en egen bostad? Redan att de har getts fyra år med ordnat boende för att kunna etablera sig i Sverige borde kunna betraktas som synnerligen generöst. Men icke för denna lilla grupp av tongivande politiker. Emmali Jansson är nämligen inte bara en lokal politiker utan har återkommande blivit vald till ordförande på Miljöpartiets riksårsstämmor – ett av de mest förtroendefyllda uppdragen i ett politiskt parti. Vad hon säger har alltså betydelse.

Dessa tongivande politiker uttrycker att Sverige ska öppna gränserna och ju fler flyktingar som kommer till vårt land desto bättre. Så får man såklart tycka om man vill. Men det viktiga och allvarliga är hur denna lilla grupp med extrema åsikter påverkar andra politiker. Tystar andra politiker.

Krismöte inom MP
Efter flyktingvågen hösten 2015 hölls det krismöten inom Miljöpartiet kring hur man skulle hantera situationen politiskt. Jag var vid den tiden miljöpartist och ordförande för stadsdelsnämnden Västra Göteborg. I en kaffepaus på mötet som ägde rum i Kockums konferenslokaler i Malmö stod jag och pratade med en person i den högsta partiledningen. Jag sa att en flyktingpolitik som leder till 10 000 nya flyktingar varje vecka är ohållbar. Svaret blev: ”Nä det funkar inte, men det kan man ju inte säga för då blir man nergjord internt”.

Ett regeringspartis främsta företrädare vågade alltså inte säga sin egen åsikt i en avgörande politisk fråga, ens i interna diskussioner. Man kan såklart klandra hen för detta, men hen var inte ensam om att välja tystnad. En annan styrelseledamot för Miljöpartiet på riksnivån sa samma sak till mig. Alla visste nämligen att den som ifrågasatte Sveriges kapacitet i flyktingmottagandet skulle omedelbart hamna i frysboxen.

Alla visste nämligen att den som ifrågasatte Sveriges kapacitet i flyktingmottagandet skulle omedelbart hamna i frysboxen

Journalisten Janne Josefsson skrev om bland annat situationen i Göteborg i sin krönika i DN (14/9 2019): ”Vi kallar det mångkultur men i själva verket har vi skapat en social, ekonomisk och mänsklig apartheid i Sverige”. Och Josefsson frågar sig ”Hur har det kunnat tillåtas gå så här långt?”.

Tyvärr handlar det, precis som Josefsson skriver, om ”ett politiskt fulländat misslyckande”. Men misslyckandet består inte i att de flesta politiker inte kan räkna, eller inte kan förstå innebörden av att ta emot 10 000 flyktingar per vecka. De flesta politiker känner också till att mer än 50 miljoner människor befinner sig på flykt runt om i världen och ytterligare hundratals miljoner är i svår ekonomisk- eller annan utsatthet.

Flyktinglobbyisternas underliggande hot om att rasiststämpla andra politiker leder i praktiken till censur i många sammanhang

Misslyckandet består i stället i att vår demokrati och därmed hela vårt land har blivit kapat av flyktinglobbyister. Flyktinglobbyisternas underliggande hot om att rasiststämpla andra politiker leder i praktiken till censur i många sammanhang. En öppen och ärlig debatt behövs i flyktingfrågan, inte minst för att kunna uppnå bättre integration. Men där är vi ännu inte. Långt därifrån.

Sverige måste under många år framöver koncentrera sig på att rätta till ”det fulländade misslyckandet”, som Janne Josefsson beskriver så tydligt. Och för att rätta till så behöver man förstå vad som har gått fel tidigare.

Blundar för helheten
Därför är det dags att konstatera att flyktinglobbyisternas påverkan är en delförklaring till de stora samhällsproblem vi har i vårt land. Men också att flyktingar runt om i världen hade kunnat ges bättre hjälp om ”föregångslandet” Sverige hade grundat sitt agerande på en öppen och ärlig debatt.

Flyktinglobbyisterna blundar inte bara för helheten i samhället, utan verkar i praktiken vilja lägga omfattande resurser och förmåner på en utvald ytterst liten andel av alla flyktingar. Allt annat lika innebär det att man även bidrar till ytterligare lidande för de miljontals flyktingar som aldrig når fram till Miljöpartiets guldkantade gåvor.

För vår demokrati, men ytterst av rent humanitära skäl, måste vi nu och framöver hantera flyktingfrågan som alla andra politikområden. Med en öppen och ärlig debatt både inom politiska partier och i den offentliga debatten. Och att lagstiftningens principer om likabehandling respekteras.

Henrik Munck (D)
kommunalråd för Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Lånekarusell kan skapa ekonomisk kris i Göteborg

/i /av

Alliansen och de rödgröna har nyligen kommit överens om att sätta igång lånekarusellen för att klara driften av kommunen. Tvärtemot tjänstepersonernas rekommendationer. Samtidigt är man på väg att starta en gigantisk omorganisation utan ordentligt beslutsunderlag. Kommunen leds i dag på ett sätt som äventyrar göteborgarnas framtid, skriver företrädare för Demokraterna.

Kommunallagen kräver att varje kommun upprätthåller så kallad god ekonomisk hushållning. Det betyder att kommunen måste säkerställa att skattepengarna används till rätt saker och på ett effektivt sätt. God ekonomisk hushållning innebär också att varje generation ska bära sina egna kostnader. Varje tidsperiod får alltså inte skjuta kommunens driftskostnader (exempelvis genom lån) till efterföljande generationer.

Kommunallagen kräver också att varje kommun ska upprätta riktlinjer och mål för hur man avser att nå god ekonomisk hushållning och hur man ska mäta det. Dessa riktlinjer ses över i början av varje mandatperiod i Göteborgs kommun och nu behöver riktlinjerna förtydligas efter rekommendationer från revisionen.

Flera avgörande ekonomiska förändringar
När stadsledningskontoret på kommunstyrelsens möte den 28 augusti lade fram förvaltningens förlag till reviderade riktlinjer för god ekonomisk hushållning drev Alliansen och de rödgröna igenom ett antal betydande förändringar. Kommunallagens mest grundläggande krav på ekonomin är att intäkterna ska överstiga kostnaderna i budgeten. Följaktligen föreslår stadsledningskontoret att staden över en tioårsperiod ska uppnå ett resultatöverskott på minst två procent. Ambitionen med detta mål ändrar Alliansen och de rödgröna till att man ”bör” uppnå ett sådant överskott. En liten förändring kan tyckas, men i praktiken är det mycket stor skillnad på om man ska eller bara ”bör” uppnå vad lagen kräver.

Kommunallagens mest grundläggande
krav på ekonomin är att intäkterna ska
överstiga kostnaderna i budgeten

Alliansen och de rödgröna driver igenom denna och en rad andra förändringar utan att i sina beslutsdokument förklara varför. Stadsledningskontorets skall-krav om en soliditet om minst 15 procent ändras också till att det bara ”bör” uppnås (lägre soliditet betyder i praktiken högre skulder). Stadsledningskontorets förslag är knappast överambitiösa. Förutsättningarna skiljer förvisso mellan olika kommuner men både Stockholm och Malmö har en soliditet på över 30 procent, och Stockholm har krav på just den nivån. Alliansen och de rödgröna sänker också kravet på hur stor del av investeringar som ska täckas av egenfinansiering.

Slutligen ändrar Alliansen och de rödgröna spelreglerna för hur mycket pengar som får tas från den så kallade resultatutjämningsreserven – alltså de avsatta medel som kan användas som buffert när konjunkturen viker. Även här körde politikerna över det förslag som stadsledningskontoret arbetat fram. För år 2020 betyder det att budgeten för Göteborgs kommunen kan underbalanseras med cirka 600 miljoner kronor i stället för ursprungsförslaget om 300 miljoner.

Starten för en lånekarusell
Verkligheten börjar hinna ikapp Göteborg. Kommunen är i flera avseenden ineffektiv och man vill investera mer än vad man har pengar till. I stället för att prioritera väljer nu Alliansen och de rödgröna att sätta igång lånekarusellen för att klara både driften av verksamheterna och investeringar. Några av pusselbitarna i detta är ofrånkomligen Västlänken och linbaneprojektet.

Därför verkar nu Alliansen och de
rödgröna göra en slösaktig tolkning av
kommunallagen – för när de har baxat
denna skit ända hit så vill de också ro fan i land.

Staden plöjer ner miljardbelopp i stationsytorna kring bland annat Haga och hundratals miljoner i planeringsresurser. Men när det samtidigt saknas förskolelokaler, idrottshallar och annat som är grundläggande i en kommun går ekvationen inte ihop. Därför verkar nu Alliansen och de rödgröna göra en slösaktig tolkning av kommunallagen – för när de har baxat denna skit ända hit så vill de också ro fan i land.

Stort risktagande
Samtidigt som Göteborgs kommun både ekonomiskt och resursmässigt börjar nå bristningsgränsen vill många bland Alliansen och de rödgröna genomföra en gigantisk omorganisation. Stadsdelarna som utgör mer än en tredjedel av kommunens verksamhet föreslås i stället att organiseras i centrala nämnder. Det finns för- och nackdelar med alla organisationsstrukturer men många av politikerna verkar vara beredda att fatta beslut utan att det finns ett tillräckligt beslutsunderlag. Att i ekonomisk nedgång kasta in kommunen i en gigantisk omorganisation där det finns många frågetecken innebär ett stort risktagande.

Att i ekonomisk nedgång kasta in
kommunen i en gigantisk
omorganisation där det finns många
frågetecken innebär ett stort risktagande

Demokraterna vill ha ordning och reda i ekonomin och vi tillstyrker därför stadsledningskontorets förslag kring god ekonomisk hushållning.

Men det politiska styret i Göteborg verkar nu vara inställt på att öka lånefinansieringen av både kommunens verksamheter och investeringar. Kommunen behöver i stället en ledning som stärker göteborgarnas framtid. Det finns mängder av kostnader och resurser i kommunen som i stället kan omfördelas till utbildning och välfärd.

Vi vill inte se stora omorganisationer i verksamheterna. Däremot vill vi minska på antalet politiska nämnder genom att en nämnd kan få ansvara för flera förvaltningar. Både antalet politiker och direktörer kan halveras och det i sig innebär betydande besparingar.

Politiker och direktörer i den samlade kommunledningen måste arbeta effektivare för att leverera riktigt bra service till göteborgarna.

Martin Wannholt (D)
kommunalråd Demokraterna

Jessica Blixt (D)
kommunalråd Demokraterna

Henrik Munck (D),
kommunalråd Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Liberalerna hindrar kampen mot hedersförtryck

/i /av

Vi föreslog nyligen att Göteborg ska ha bättre kontroll gällande barn som riskerar att föras ut eller redan har förts utomlands av hedersrelaterade orsaker. Socialdemokraterna i Göteborg anslöt sig till oss och visar att de står upp för barns rättigheter. Men till vår förvåning väljer Alliansen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att gå emot detta viktiga förslag, skriver företrädare för Demokraterna.

Jessica Blixt, Sofie Löwenmark och Martin Wannholt på GP debatt 11 september 2019

Negin Amirekhtiar, sakkunnig vid nationella kompetensteamet mot hedersförtryck förklarade i TV4 Nyhetsmorgon (6 september 2019) varför bättre kontroll är viktigt i arbetet mot hederskultur:

”I dag vet vi inte hur många barn och ungdomar som förs ut ur landet varje år och hålls kvar mot sin vilja. För att vi ska kunna stärka arbetet och få en helhetsbild kring denna allvarliga problematik är det av stor vikt att varje kommun börjar föra statistik kring antalet bortförda barn. Statistiken ger oss även en möjlighet att kunna följa upp varje enskilt ärende. Det ger oss en möjlighet att kunna arbeta för att hjälpa utsatta barn och unga att kunna återvända tillbaka till Sverige. Det ger oss även en möjlighet att lära oss vad vi kan göra bättre nästa gång, hur vi kan utveckla insatserna och stödet till målgruppen”.

Samma argumentation har även framförts från den tidigare Nationella samordnaren mot hedersrelaterat våld och förtryck Juno Blom såväl som från frivilligorganisationer.

När Demokraterna kontaktade Göteborgs stads samordnare mot hedersrelaterat våld och förtryck visade det sig att samordnaren försökt få fram dokumentation om dessa barn. Dock visade det sig svårt eller omöjligt att få in uppgifter.

Därför är det svårt att förstå varför Liberalerna och övriga Alliansen nu går emot vårt förslag med konkreta åtgärder för bättre kontroll och skydd för barnen.

Tomma ord från Liberalerna
Helene Odenjung (L) som är ansvarig för hedersrelaterade frågor inom Alliansen har dessutom gått ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att kunna stoppa vårt förslag. Det så kallade valtekniska samarbetet mellan Alliansen och de rödgrönrosa verkar nu innehålla allt mer av rent politiskt samarbete.

Att Liberalerna vänt sig till Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att få majoritet mot förslaget är extra anmärkningsvärt då dessa partier tidigare utmärkt sig för att inte vilja stärka arbetet mot hederskultur. Det ställdes nyligen på sin spets när Vänsterpartiet ville utesluta riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som under lång tid engagerat sig för de som utsätts för hederskultur. Hon valde därefter själv att lämna partiet.

Helene Odenjung, kommunalråd för Liberalerna, har tidigare själv kritiserat Vänsterpartiet i hårda ordalag (Expressen, 18 juni 2017): ”Vänsterpartiet vill inte ens erkänna hedersförtrycket som en av vår tids stora jämställdhetsutmaningar. De väljer att relativisera förtrycket, inte motarbeta det”.

Odenjungs uttalanden verkar dock vara tomma ord och i stället ser vi ett politiskt spel där man försöker prata om annat än vad vårt förslag handlar om.

Att Liberalerna nu väljer att samarbeta
med bland andra Vänsterpartiet för att
stoppa vårt förslag väcker frågan om
politisk eller personlig prestige är viktigare än
att stärka arbetet kring bortförda barn

Inför bättre uppföljning och kontroll
Alliansen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hänvisar nämligen i sitt avslagsyrkande till pågående och planerat arbete som inte handlar om vårt konkreta förslag om förstärkt kontroll för att skydda barnen. Exempelvis nämner de Swedavias viktiga arbete på Landvetter flygplats för att hindra utresa. Men detta hjälper inte de barn som inte upptäcktes och i stället försvann. Därför måste man lyssna på både den nationella och lokala samordnaren som efterfrågar bättre uppföljning och kontroll av de saknade barnen. Vi har faktiskt svårt att förstå varför allianspartierna inte lyssnar på detta.

I Göteborg väckte fallet Amanda mycket uppmärksamhet och ligger till grund för den nu pågående Amandakommissionen. Helene Odenjung (L) uttryckte sig starkt i SVT den 26 april 2018: ”Att en tolvårig flicka från Göteborg gifts bort till Irak och att hon som 13-åring föder barn på Östra sjukhuset är ett gigantiskt svek mot henne, vi måste göra allt vi kan för att det inte ska hända igen”.

Att Liberalerna nu väljer att samarbeta med bland andra Vänsterpartiet för att stoppa vårt förslag väcker frågan om politisk eller personlig prestige är viktigare än att stärka arbetet kring bortförda barn.

Man behöver inte heller invänta resultatet av Amandakommissionens arbete för att förstå att det största felet bestod av att ingen saknade henne när hon försvann. Det är just det som vårt förslag handlar om och vi kommer fortsätta vårt arbete mot hederskultur och för barns rättigheter.

Jessica Blixt
kommunalråd Demokraterna

Sofie Löwenmark
politiskt sakkunnig Demokraterna

Martin Wannholt
kommunalråd Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>