Demokraterna vänder sig mot att övriga partier i Göteborg inte efterfrågat resultat av socialtjänstens insatser. Vi vill se en bättre redovisning av vilken betydelse de olika stöd- och hjälpinsatserna resulterar i för den enskilde socialhjälpstagaren.

Demokraterna skriver i GT om ett förändrat uppföljningssystem i Göteborgs socialnämnder.

Vi vill helt enkelt få klarhet i om de insatser som ges är effektiva och i vilken grad de faktiskt bidrar till att avhjälpa brister i utsatta människors livssituation. En stor andel av de insatser socialtjänsten beslutar om hänger samman med ”köp av tjänster”. Det innebär att vård, behandling och liknande insatser inte sker i kommunens egen verksamhet utan upphandlas av privata aktörer och statliga institutioner. Här lämnar bristen på uppföljning och beställarkompetens mycket i övrigt att önska. Hur skall vi kunna skilja de sämre leverantörerna av vård och behandling från de som levererar goda insatser med hög kvalitet?

Vi kunde för några veckor sedan se ett inslag i Uppdrag granskning om ett ungdomshem för flickor, drivet av Statens Institutionsstyrelse (SiS). Ungdomshemmets målgrupp var flickor mellan cirka 13 till 18 år med en mycket trasslig och traumatisk uppväxt och bakgrund. Reportaget var en skakande berättelse om kränkning, förnedring, våld och sexuellt utnyttjande av de barn som vid olika tillfällen vistats på ungdomshemmet. I programmet intervjuades flera barn och unga vuxna som på ett sakligt och förtroendegivande sätt kunde redogöra för sina upplevelser. Det är tragiskt att det ännu en gång ska krävas grävande journalistik för att missförhållanden bland barn som är placerade på institutioner ska uppmärksammas. Sedan UG:s avslöjande är det aktuella ungdomshemmet stängt, vilket kan känns som en tröst. Frågan inställer sig dock, finns det fler barn och unga som far illa?

Den statliga utredningen om vanvård i den sociala barnavården (SoU 2011:6) initierades först efter att människor berättat i medier om sina erfarenheter av övergrepp och misshandel från sin tid i barnhem eller fosterhem. Utredningen konstaterade att två tredjedelar av de placerade barnen vittnade om att de utsattes för övergrepp och försummelse under sin tid i den sociala barnavården. Även resultaten från de kommuner som bedrivit systematisk uppföljning av placerade barn mellan åren 2018 – 2020 genom metoden ”Uppföljning av barn och Unga” (UBU) är nedslående. Drygt en tredjedel av barnen som varit placerade hos SiS, uppger att de blivit kränkta under placeringstiden.

Placeringar av barn på institution är kostsamt. Dyra blir de först om insatsen inte får avsedd resultat. Än värre som i det aktuella fallet där barn utsätts för kränkningar, förnedring och sexuellt utnyttjande.

Göteborgs socialtjänst är en av de aktörer som genom åren köpt tjänster av det aktuella ungdomshemmet. För insatsen har Göteborgs stad betalat en dygnskostnad mellan 8 300 – 8 600 kronor per dygn. Lågt räknat har varje placering kostat Göteborgs stad 257 300 kronor i månaden eller drygt 3 miljoner per år.

Vi är nog alla överens om att omsorg för samhällets mest utsatta måste få kosta. Att det förekommer vanvård av barn och att socialtjänsten brister i uppföljningen av placeringarna, kommer vi dock aldrig att acceptera.

Göteborgs stad köper varje år in vård för barn och unga för hundratals miljoner kronor. Från SiS köptes vård för cirka 170 miljoner kronor under 2019. Det är anmärkningsvärt att stadens ledning saknat intresse för vilken betydelse dessa miljoner har haft för de enskilda hjälpsökande individerna och vilka resultat som uppnåtts ur individens perspektiv.

Svaren på frågorna får vi emellertid vänta på tills socialtjänsten implementerar systematisk uppföljning på individnivå. Då blir de hjälpsökande själva den viktigaste källan för den information som behövs för att skydda utsatta barn från vanvård och samtidigt uppnå goda resultat inom socialtjänsten.

Demokraterna vill göra skillnad genom att driva riktningen mot en resultatstyrd socialtjänst där uppföljning av kvalitet och kostnadseffektivitet är i fokus.

Jessica Blixt (D)
Oppositionsråd i Göteborg

Kjell Larsson (D)
Ledamot socialnämnd Sydväst

Gunnar L. Barrvik (D)
Ledamot socialnämnd Nordost 

Peter Svanberg (D)
Ledamot socialnämnd Hisingen 

Per Holm (D)
Ledamot socialnämnd Centrum

Marco Fredin (D)
Sakkunnig individ och familjeomsorg 

Länk till artikeln i GT >>

Göteborg behöver ett skönhetsråd. Varför det? – är det inte ”bra som det är ” – kanske många nu tänker. Vi måste få ordning på vår stad. Vi ser en stad rivas i bitar och slumpen verkar göra valen – vi tycker Göteborg förtjänar bättre, skriver bland andra Irène Sjöberg Lundin, Demokraterna.

Iréne Sjöberg Lundin, Karin Lindberg och Per Anders Örtendahl skriver på GP debatt om att Göteborg behöver inrätta ett skönhetsråd.

Vi tycker att människorna i Göteborg förtjänar en stad som andas kultur och kunskap. En stad man som göteborgare känner sig stolt och lycklig över att både vara, och leva i. Ett Skönhetsråd handlar inte bara om arkitektur – det handlar om hela känslan i stadsrummet – om detaljerna och om helheten. Och detta går att göra bättre.

• Det handlar om att koppla ihop då och nu.
• Det handlar om att ta vara på kunskap.
• Det handlar om att lyssna in göteborgarna.

Ges möjlighet att tycka
Vi Demokrater är övertygade om att ett Skönhetsråd skulle kunna bli göteborgarnas ” egna” extra ögon. Det är vi, människorna som bor och lever i Göteborg, som ska ges möjlighet att få tycka. Det är inte politikerna och arkitekterna som ska ” bestämma”, utan det är människorna, göteborgarna som ska ges möjlighet att få påverka.

Skönhetsrådets medlemmar skulle kunna nomineras av till exempel bildningsförbund, arkitektsamfund, konstnärsföreningar, Vitterhetsakademin med flera organisationer. Skönhetsrådets ställning inom förvaltningen beslutas av Kommunfullmäktige. Skönhetsrådets arbete skall vara öppet för insyn, och vara lyssnande gentemot göteborgarna.

Det är inte politikerna och arkitekterna som ska ” bestämma”, utan det är människorna, göteborgarna som ska ges möjlighet att få påverka

Mark Isitt har formulerat tankar runt ett Skönhetsråd, på ett mycket bra sätt: ”Ett Skönhetsråd medvetandegör medborgarna om de lokala kulturvärdena. Man är kulturmiljövårdare. Man debatterar planerade byggnadsverk- inte utifrån om de är höga eller låga, eller om de är ritade i ny eller gammal stil – utan utifrån om de förädlar eller förfular”.

Vi vill med emfas få påpeka att allmänheten måste ges möjlighet att få insyn och ges delaktighet i hur stadens gestaltning utformas. Utformning av torg och allmänna platser – hur vill vi att det ska se ut på exempelvis Götaplatsen, Brunnsparken och Skanstorget? Kunskap om historia – och koppla ihop historiken med framtiden.

Ointresse eller rädsla
Demokraterna beklagar Alliansens motvilja då de avslog vår motion i Kommunfulllmäktige. Om det handlar om ointresse eller kanske rädsla att tappa kontrollen vet vi inte, men vi kan inget annat än beklaga. Kanske det handlar om ren och skär okunskap.

Vi är övertygade om att hela vår stad, alla som bor i vår stad – behöver en positiv utveckling efter Västlänkens härjningar. Vår stad som just nu består av gropar, nedsågade träd, söndertrasade vägar i och med detta omoderna Västlänksbygge – som vi i Demokraterna djupt beklagar – ja, vi behöver få känna hopp och framtidstro för vårt älskade Göteborg.

Ett Skönhetsråd skulle råda bot på detta. Med örat mot göteborgarna, med kunskap om vår stads historia och med nyfikenhet mot framtidens arkitektur och byggande.

Irène Sjöberg Lundin (D) ledamot i Kommunfullmäktige och Kulturnämnden

Karin Lindberg (D) ledamot i Kommunfullmäktige

Per Anders Örtendahl (D) ledamot i Kommunfullmäktige

Länk till artikeln i GP >>

Under det senaste året har minst nio barn från Göteborg förts utomlands av hedersrelaterade anledningar. Redovisningen om hur många barn som försvunnit från Göteborg har initierats av Demokraterna och påvisar nu ett haveri som bekräftar våra farhågor, skriver bland andra Jessica Blixt, Demokraterna.

Jessica Blixt, Ulf Boström och Martin Wannholt skriver om barn som förs utomlands av hedersrelaterade anledningar.

Nationella kompetensteamet mot hedersrelaterat våld och förtyck redovisade i oktober att antalet barn som förts utomlands ökat dramatiskt i år. Under perioden juni till september har antalet barn som förts utomlands mer än fördubblats från föregående år. Statistiken bygger på samtal som inkommit till deras orostelefon och kan inte ses som en fullständig statistik för landet. Kompetensteamet har uppmanat kommuner att ta fram och redovisa antalet försvunna barn, vilket Göteborg nu gör på initiativ av Demokraterna.

Måste agera
En ny lagstiftning om utreseförbud, i syfte att skydda barn från könsstympning eller barnäktenskap, gäller från den 1 juni i år. Socialtjänsten kan ansöka om utreseförbud för dem man anser är i riskzonen att föras ut ur landet. Nationella kompetensteamet har, trots lagstiftningen, registrerat att 41 barn från Sverige förts utomlands mellan juni och september i år. Det är alarmerande, särskilt med tanke på pandemins resebegränsningar. Detta visar att kommuner och berörda myndigheter måste agera vid minsta misstanke om att ett barn riskerar att bortföras.

Från Göteborg har minst nio barn försvunnit. Det finns anledning att skriva minst, då redovisningen inte bygger på en djupare utredning, utan är en sammanställning av svaren från en ”enklare enkät” som skickats ut till socialtjänsten.

Polisen behöver få kännedom om ett bortfört barn för att kunna inleda en förundersökning och hjälpa barnet

Sammanställningen visar att det rör sig om fem flickor och fyra pojkar. I tre fall finns uppgifter om att syftet var ”uppfostring”, vilket oftast berör pojkar. För de övriga barnen saknas uppgifter om anledning till bortförandet. Av de nio barnen har fyra återkommit till Sverige, varav ett barn med hjälp av myndigheter. Pojkar tillåts i regel att återvända efter en tids ”uppfostring”, medan flickor som ofta gifts bort har minimala möjligheter att återvända hem utan hjälp.

Det är alarmerande att det i redovisningen framgår att endast ett av nio bortförda barn har polisanmälts. Polisen behöver få kännedom om ett bortfört barn för att kunna inleda en förundersökning och hjälpa barnet. Det innebär också att den eller de som fört bort barnet inte kan lagföras för eventuellt brott, vilket även minskar möjligheten till att skydda syskon.

Att inte ens ett konstaterat försvunnet barn polisanmäls visar hur extremt utsatta barn och unga som lever i en hederskontext är. Att orsaken till försvinnandet uppges vara okänt i sex av nio fall, är sannolikt en följd av bristande utredning, dokumentation och avsaknad av polisanmälan.

Det kan tyvärr återigen konstateras att det finns stora brister i arbetet med att skydda hedersutsatta i Göteborg. Att barn förs utomlands är illa nog. Att avstå från att ge polisen möjlighet att utreda varför barnet är försvunnet och se över alla tänkbara kanaler för att hjälpa det hem är oförsvarbart. Barn och unga måste garanteras säkerhet och trygghet.

Jessica Blixt (D), kommunalråd

Ulf Boström (D), ledamot kommunfullmäktige

Martin Wannholt, (D) partiledare och kommunalråd

Länk till artikeln i GP >>

I en artikel i Göteborgs Posten 11 november skriver Etezaz Yosuf om Demokraternas förslag till Kommunstyrelsen att Göteborg ska ta emot noll nyanlända under 2021.

Artikel i Göteborgs Posten 11 november 2020.

Tidigare under hösten fick Demokraterna tillsammans med Socialdemokraterna nej på förslaget att undanta hela Göteborg från EBO-lagen. EBO-lagen innebär att asylsökande har rätt att bosätta sig var man vill med bibehållen ersättning.

Demokraternas vill stoppa samtliga nyanlända, 291 stycken, som länsstyrelsen kommer att anvisa till Göteborg nästa år.
– Prognosen för 2021 är att nästan 600 asylsökande kommer att flytta till trångbodda Göteborg. Utöver det vill länsstyrelsen ge oss ett kommuntal på nästan 300 nyanlända. Då vill vi att man förhandlar med länsstyrelsen och säger: nej, Göteborg klarar inte de här 300 ytterligare, vi klarar inte ens de 600, säger Martin Wannholt till GP.

Fakta om EBO-lagen:

• EBO-lagen, lagen om eget boende innebär att Migrationsverket lämnar bistånd även om den asylsökande inte önskar utnyttja en erbjuden plats på en förläggning, utan ombesörjer eget boende.
• Det innebär att den asylsökande har rätt att bosätta sig var de vill med bibehållen ersättning från Migrationsverket.
• Sedan årsskiftet har 32 av landets kommuner, med sociala och ekonomiska svårigheter, fått anmäla områden de vill ska undantas från lagen.
• Asylsökande som på eget bevåg flyttar till de här områdena efter 1 juli förlorar rätten till dagersättning från Migrationsverket.
• Syftet med lagändringen är enligt regeringen att få fler asylsökande att välja att bo i områden där det finns förutsättningar för ett socialt hållbart mottagande.

Läs Demokraternas yrkande till Kommunstyrelsen >>
Läs artikeln i GP >>

Jag skäms över att jag som polis inte kan ge människorna i förorterna där jag jobbar trygghet och skydda dem från gängens hot, maktutövning och våld. Dessa parallellsamhällen har brett ut sig för att polisledningen och ansvariga politiker har låtit det ske, skriver integrationspolisen Ulf Boström.

Ulf Boström integrationspolis i Angered, ledamot kommunfullmäktige (D)

I snart 15 år har jag arbetat som integrationspolis i Göteborgs östra förorter. Jag har lärt mig hur viktigt det är med kunskap om människorna som bor här och att det är viktigt att vara nyanserad i det man säger och gör. Men när samhället brakar samman och otryggheten breder ut sig finns inte tid till det.

Under mina tjänsteår har jag mött ett ökande antal människor som utsatts för grova brott och kränkningar. Brottsoffer som är förtvivlade, rädda och arga. Deras sorg och lidande tär även på mig. Det är svårt att möta uppgivna människor. Det är tungt att gå på begravningar och möta familjen när en son eller dotter har mördats.

Jag har haft många tillfällen att ställa mig frågan. Hur blev det så här? Hur kan det komma sig att ett av världens tryggaste länder plötsligt förgiftas av kriminalitet? Svaret är enkelt. För vi har låtit det ske.

Polismyndigheten jag tjänstgör i har prioriterat bort uthålliga preventiva kvarterspoliser som fick respekt och förtroende att ge medborgarna skydd och hjälp innan problem och konflikter gått för långt.

Antalet poliser per capita har för varje år ökat under de senaste tio åren. Samtidigt minskar antalet uniformerade poliser som skall upprätthålla allmän ordning. Polismyndigheten jag tjänstgör i har prioriterat bort uthålliga preventiva kvarterspoliser som fick respekt och förtroende att ge medborgarna skydd och hjälp innan problem och konflikter gått för långt.

Dagens uniformerade polis räcker inte till för att ge våra medmänniskor rättvisa och trygghet. Detsamma gäller för brottsoffrens upprättelse. I slutet på 1980 löste Göteborgspolisen över 80 procent av alla mord. Idag är den siffran strax över 20 procent.

Egna lagar och regler
Ett av de största problemen som vi brottas med i dag är att parallellsamhällen har växt fram. Individer och grupperingar har under 30 år successivt implementerat sina egna lagar och regler. Yttrandefriheten är satt ur spel. Den personliga friheten är starkt begränsad.

Laglydiga medborgare som inte vill följa parallellsamhällets lagar och regler blir “lagbrytare”. Medborgare tvingas också att underkasta sig de kriminellas lagar genom hot och repressalier. Det är farligt för boende i utsatta områden att tala med myndighetspersoner. När så sker är risken uppenbar att någon utav parallellsamhällets torpeder straffar medborgaren. Medborgare har blivit en social gisslan i sitt eget område och deras fri- och rättigheter är kidnappade.

Uppdraget försvåras
Det talas ofta om att skolan måste förbättras för att råda bot på problemen i förorterna. Det är mycket viktigt, men uppdraget försvåras och blir otryggt när elever och lärare misshandlas, mördas eller kidnappas. När polismyndigheten tappar förmågan att skapa trygghet försämras även andra myndigheters förmåga att utföra sina uppdrag.

Polismyndighetens misstag var att avveckla kvarterspoliser och fotpatrullerande poliser. Otryggheten och kriminaliteten har fått breda ut sig i bostadsområden, på gator och torg samt i offentlig verksamhet. Polisledningens misstag skapade otryggheten och bidrar till segregationen.

Kvarterspolisens viktigaste uppgift är att bygga relationer och skapa förtroende hos alla människor i området. En del kanske tycker att det är naivt, men jag vet av egen erfarenhet att det är det bästa sättet att komma tillrätta med de problem som finns. På det viset kan vi fånga upp de ungdomar som riskerar att sugas upp i kriminella gäng.

Polisen kände människorna
Kvarterspoliser är inget nytt påfund utan en väl beprövad verksamhet. Den sista stationen i Göteborg togs bort 1992. Stationen låg på Vårväderstorget i Biskopsgården, endast ett femtiotal meter från restaurangen ”Vår Krog och Bar”, där två människor sköts ihjäl och åtta personer skadades i en gänguppgörelse den 18 mars 2015.

Kvarterspoliserna kände de flesta människorna i sitt område och de boende visste var stationen låg. Kvarterspolisen visste vilka som rörde sig i området, på torg och gårdar. De hade god kontakt med stadsdelen, skolan, socialtjänsten, näringsidkare, föreningar, sport, kultur och fritidsgårdar.

Kvarterspolisen besökte också förskolorna och gav barnen kunskap om rätt och fel på ett för barnen naturligt sätt. I grundskolan träffade barnen sin kvarterspolis igen, där de fick utbildning i trafik, i mellanstadiet utbildning om brott och straff och i högstadiet utbildning om alkohol och droger samt moped. Alla barnen i området var sedda och kända.

Social kontroll
Det var mycket lite brott och ordningsstörning i ansvarsområdet. Det behövdes inga uppsatta kameror. Människorna i området var en del av den utövande sociala kontrollen och de avgjorde hur mycket information kvarterspolisen behövde veta för att området fortsatt skulle vara tryggt och säkert.

När folk känner förtroende för sin kvarterspolis får kriminella mycket svårt att agera fritt och tysta människor. Istället kommer de att berätta om vad som pågår i området som till exempel var gömda vapen eller narkotika finns, vem som riskerar att tas upp i olika gäng, vilka som hotar och utövar våld i området, vilka som säljer och köper narkotika i området och vilka våldsbejakande extremister som lever och verkar i området.

Återinför kvarterspoliser
Vi har de redskap vi behöver att komma tillrätta med människors otrygghet. Lagarna som vårt gemensamma demokratiska samhälle bygger på behöver inte bytas ut. Däremot kan vi ändra felaktiga och samhällsfarliga beslut som fattats av polismyndigheten. Polisledningen borde skyndsamt sätta tillbaka kvarters- och fotpatrullerande poliser.

Brottsoffren brukar tacka mig för den tid jag ger dem. Sanningen är ju den att det enda jag har när resurserna rämnar runt mig är mina ord. Jag skäms för det. Att vi inte kan ge trygghet när den behövs som mest. Svensk lag ska gälla även i Hjällbo, Bergsjön och alla andra utsatta områden i Sverige. Alla göteborgare ska leva i en demokrati. Så är det inte idag.

Ulf Boström
integrationspolis i Angered, ledamot kommunfullmäktige för Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>