Att elever och lärare har blivit sjuka av att vistas i Åkeredsskolan är en skandal och ett resultat av decennier av kommunal misskötsel. Nu måste den akuta situationen lösas och alla kommunens servicebyggnader som är äldre än 30 år ses över, skriver bland andra Jessica Blixt, kommunalråd Demokraterna.

Åkeredsskolan är marinerad i förfall, med klotter, fuktskador och karmar som ruttnat så att det inte längre går att sätta in nya fönster. Det är resultatet av decennier av kommunal misskötsel och brist på ansvar. Skolan byggdes under miljonprogrammet och präglades av den resursbrist rådde. Nyttobyggnader fick därför inte en teknisk livslängd på mer än 30-40 år.

På Åkeredsskolan var problemen uppenbara 1988. Då fick barnen astma och huvudvärk när golven var fulla av mögel. Skolan borde rivits redan då, men ekonomin var inte heller på den tiden bra. Man nöjde sig med att lappa och laga, vilket ständigt fick problemen att komma tillbaka med läckande toaletter och tak. En plats fick namnet ”bajsrummet” på grund av sin karaktäristiska doft.

Rivningen har skjutits framåt
Under det senaste decenniet har situation försämrats och beslut om ny skola har funnits länge. Men rivningen har hela tiden skjutits framåt, därför att olika alternativa skollösningar presenterats. Under tiden har barnen och lärarna blivit sjukare och nya tillfälliga ”lappa och laga”-lösningar genomförts, tillsammans med asbestsanering bakom stängda dörrar.

Allt detta är inte bara dålig ekonomi när de tillfälliga lösningarna skapar fördyringar. Värre är att det undergräver förtroendet för kommunen. I Åkered frågar föräldrarna varför man ska stanna i en stad där ingen bryr sig om deras barns hälsa. Det är den fråga som skattebetalare ställt sig i Göteborg sedan 1970-talet – för att sedan flytta till Kungsbacka och Härryda. Det är en ond cirkel fär utflyttningen försämrar skattekraften, vilket slår mot underhållet av skolor och förskolor. Sedan faller förtroendet för kommunen ännu mer, vilket förstärker utflyttningen.

Resurser måste omprioriteras
För Demokraterna är det en absolut nödvändighet att bryta den här trenden. Den akuta situationen i Åkered behöver åtgärdas omedelbart. Det krävs också att det genomförs en inventering av kommunens servicebyggnader som är mer än 30 år gamla för att klarlägga åtgärdsbehovet. Resurser måste omprioriteras till den grundläggande sociala service som medborgarna har rätt att få i förskolor, skolor och äldreomsorg.

Kommunen lånar idag upp stora summor för att bygga parkeringshus, konstgjorda halvöar och dyra hyreslägenheter som de som behöver dem inte har råd att bo i. Att det finns bättre prioriteringar är uppenbart när man besöker Åkeredsskolan. Där får man en tydlig bild av vad Barnkonventionen innebär i praktiken, istället för i kommunala högtidstal.

Jessica Blixt (D)
Kommunalråd och ledamot grundskolenämnden

Martin Wannholt (D)
Kommunalråd

Lars Kerla (D)
ledamot i Lokalnämnden

Jan Jörnmark (D)
ledamot i Byggnadsnämnden

Länk till artikeln i GP >>

Yrkande inskickat till Byggnadsnämnden 17 mars 2020 >>

På trafiknämndens senaste möte den 30 oktober framkom nya allvarliga uppgifter som stärker bilden av att linbaneprojektet burits fram med hjälp av mörkläggning och överskridande av befogenheter. Därför behövs en oberoende kommission som går till botten med den ledningskultur som skadar vår stad, skriver Henrik Munck (D) och Joakim Rosdahl (D).

Linbanehaveriet är numera välkänt i form av att den ursprungliga planen att bygga en linbana över älven för 1,1 miljarder kronor efter år av utredningar i stället visade en investeringskostnad på över fyra miljarder kronor. Dessutom med flera års försening och med orimligt höga driftkostnader. Nu finns ett nedbantat projektförslag med en kostnad på två till tre miljarder kronor, dock med frågetecken kring genomförbarheten.

Att en kreativ idé senare visar sig mindre bra eller direkt olämplig är inget ovanligt

Att en kreativ idé senare visar sig mindre bra eller direkt olämplig är inget ovanligt. Det centrala i linbanehaveriet är i stället hur man kunde göra av med 138 miljoner skattekronor på en utredning av linbanan innan alla korten lades på bordet.

Göteborgs kommunfullmäktige beslutade den 10 november 2016 att utreda en linbana över älven, och planeringsdirektivet gick knappast att missförstå. Enligt beslutet skulle linbanan ”kosta maximalt 1,1 miljarder kronor att planera, projektera, bygga, och driftsätta” samt ”byggas sammanhållet och trafiköppnas i sin helhet senast år 2021, gärna tidigare”.

Mörkad kostnadsökning
Att avvikelser sker i infrastrukturprojekt är tyvärr vanligt, men alldeles grundläggande och självklart är att de som utreder ett projekt måste, utan dröjsmål, gå tillbaka till uppdragsgivaren för nytt ställningstagande om man inte kan hålla sig inom de angivna kostnadsramarna. Men i hanteringen av linbaneprojektet ser vi istället mörkläggning, överskridande av befogenheter och slöseri.

I hanteringen av linbaneprojektet ser vi i stället mörkläggning, överskridande av befogenheter och slöseri.

På trafiknämndens möte den 30 oktober 2019 framkom nämligen att det inom linbaneprojektet redan under 2018 fanns en uppdaterad kostnadskalkyl som då pekade på en total kostnad på 2,65 miljarder kronor. Då skulle man självklart ha gått tillbaka till kommunfullmäktige och rapporterat om situationen i projektet. Men så skedde inte.

Under hösten 2018 tas i stället ett aktivt beslut av ledande tjänstepersoner om att politikerna i trafiknämnden inte skulle informeras om den stora kostnadsökningen. Detta är anmärkningsvärt i sig, men sedan blir allt än värre. Den 6 november 2018 lägger trafikkontoret fram förslag till beslut i trafiknämnden om att linbaneprojektet ska tilldelas ytterligare 102 miljoner kronor för fortsatt utredning. Och man undanhöll då information om att projektets kostnad redan var långt över ramarna. I beslutsunderlaget stod det i stället att ärendet om 102 miljoner till fortsatt utredning ”inte påverkade projektets totalkostnad”.

De dåvarande kommunalråden i arbetsutskottet borde ha reagerat och agerat

Vissa politiker var dock informerade om kostnadsökningar redan under 2018. I kommunstyrelsens arbetsutskott den 3 oktober 2018 redovisades linbaneprojektet med ett kostnadsspann som sträckte sig över två miljarder kronor. De dåvarande kommunalråden i arbetsutskottet borde ha reagerat och agerat, i synnerhet Axel Josefson (M) som var den ende politiker som satt i både kommunstyrelsens arbetsutskott och i trafiknämnden som vice ordförande.

Men Axel Josefson väljer att agera helt annorlunda. Han driver igenom att trafiknämndens presidiemöten, det viktiga forum där man bereder ärenden till nämnden, helt enkelt ska avskaffas. Han vill inte vara på möten där det kan göras inspelningar. I GP den 20 oktober 2018 förklarar Josefson att ”mötena då förlorar sitt värde”.

Granskande kommission krävs
Vid trafiknämndens möte den 6 november 2018 är Josefson frånvarande men han instruerar alliansgruppen att ställa sig bakom att 102 miljoner ytterligare ska läggas på utredning av linbanan. Trots att han då måste ha varit medveten om att linbaneprojektet redan hade sprängt kostnadsramarna. Sammantaget växer en bild fram av att de högsta tjänstepersonerna i samverkan med den högsta politiska ledningen har mörklagt avgörande uppgifter och aktivt tagit beslut som trotsar de ramar som beslutats i kommunfullmäktige.

Sett som enskild företeelse är detta redan oerhört allvarligt. Men det måste också ses i ljuset av att det i dagsläget pågår ett flertal utredningar inom Göteborgs stads organisation kring misstänkta oegentligheter.

Det måste också ses i ljuset av att det i dagsläget pågår ett flertal utredningar inom Göteborgs stads organisation kring misstänkta oegentligheter

Vi i Demokraterna föreslår därför på nästa kommunstyrelsemöte att en oberoende kommission tillsätts för att granska linbaneprojektet.

En kommun kan rikta skadeståndsanspråk mot politiker som orsakat kommunen stor ekonomisk skada. Här handlar det om mångmiljonbelopp, mörkläggning, och att trotsa demokratiskt fattade beslut i kommunfullmäktige.

Alla politiska partier borde se allvaret i linbaneprojektet och att det behövs en öppen ledningskultur i Göteborg.

Henrik Munck (D),
kommunalråd och ledamot i trafiknämnden

Joakim Rosdahl (D),
ersättare i trafiknämnden

Länk till artikeln i GP >>

Ledningen för Göteborg Energi AB har tagit ett framsynt initiativ för att snabbt utreda hur man kan tidigarelägga omställningen till fossilfrihet. År 2025 ligger inom möjligheternas ram – om politiken orkar samla sig kring rationella åtgärder. Men kommunfullmäktiges beslut i dag riskerar i stället att leda till ytterligare kapitalförstöring, skriver bland andra Martin Wannholt (D).

Klimatfrågan är nu mer än någonsin aktuell på den politiska agendan och i den mediala debatten. En av de mer kraftfulla åtgärderna i Göteborgs stad för att minska de fossila koldioxidutsläppen är att göra fjärrvärme- och elproduktionen klimatneutral.

Göteborg Energi AB har en plan för hur fjärrvärmeproduktionen skulle kunna bli klimatneutral till år 2030. Den nya affärsplanen som tas fram siktar på fossilfritt redan år 2025. I kväll ämnar dock en stor samling politiker i kommunfullmäktige fatta beslut på ett förlegat beslutsunderlag som riskerar fördröja klimatomställningen.

En säkerhetsrisk
Innan pannan i det ena ångblocket på Rosenlund sprängdes 2012, framförde Göteborg Energi argumentet att Rosenlunds två stora ångblock fortfarande var helt oumbärliga i fjärrvärmesystemet. Men båda gamla trotjänarna stängdes ned utan påverkan på stadens fjärrvärmeleveranser. Efter detta kom den mediala diskussionen om Rosenlunds oumbärliga pumpstation för att hålla fjärrvärmesystemet vid liv. Även detta påstående från Göteborg Energi visade sig vara felaktigt.

Om fjärrvärmerör i en bombsäker bergstunnel anses vara en säkerhetsrisk – vad är då inte ett stort lager av lättantändlig bioolja?

Nu föreligger ännu en gång ett till stora delar felaktigt och förlegat beslutsunderlag från ”Rosenlunds vänner” på Göteborg Energi. Flera av de kostsamma investeringarna i nya nätförstärkningar är antingen inaktuella eller vilseledande. Om fjärrvärmerör i en bombsäker bergstunnel anses vara en säkerhetsrisk – vad är då inte ett stort lager av lättantändlig bioolja granne med bostäder och kollektivtrafik?

Ohållbar plan
Om dagens förslag till beslut i kommunfullmäktige skulle genomföras, innebär det i praktiken att Rosenlund skall stå kvar till år 2075, om man vill undvika kapitalförstöring. Planen är således att försöka få miljötillstånd och tråckla in tre nya värmepannor under åren 2027 till 2034. Detta till en kostnad på närmare en miljard kronor.

Med rimlig avskrivning och minst 40 års användning för att undvika kapitalförstöring, skriver vi år 2075. Samtidigt framgår det av kommunstyrelsens beslut att Rosenlundsverket skall vara avvecklat ”redan” till 2040–45. Om detta skall bli verklighet innebär det i realiteten att ett investeringsstopp krävs i närtid för Rosenlundsverket. Detta för att uppfylla kravet om att undvika kapitalförstöring.

Inte oumbärligt
Det nya ”Rosenlundsverket”, det vill säga energikombinatet ute på Rya, finns redan och byggs nu ut i snabb takt. Den första ackumulatortanken i fjärrvärmesystemet färdigställs till årsskiftet. En ny större hetvattenpanna för biobränsle skall ersätta befintliga på Rya år 2022. Göteborg Energi får också möjlighet till mer spillvärme från nytt bioraffinaderi från och med år 2023. Ett nytt biobaserat kraftvärmeverk planeras därefter.

Med dessa investeringar klarar vi produktionsmässigt de kallaste vinterdagarna med god marginal – utan Rosenlundsverket

För att undvika kapitalförstöring behöver det befintliga kraftvärmeverket i Rya konverteras till biobränsle. Utöver detta planeras det för en ny biobaserad produktion i södra Göteborg där mer kapacitet behövs. Med dessa investeringar klarar vi produktionsmässigt de kallaste vinterdagarna med god marginal – utan Rosenlundsverket.

Rosenlundsverket går därför att avveckla redan till 2025 och ge plats för en god stadsutveckling i ett centralt läge. Samtidigt som vi frigör resurser och ökar möjligheterna för en snabbare omställning. Redan år 2025 skulle Göteborgs stad kunna ha en fossilfri fjärrvärme – vilket vi Demokrater också föreslår i vårt förslag till beslut under dagens kommunfullmäktigemöte.

Martin Wannholt (D)
kommunalråd, Demokraterna

Peter Danielsson (D)
ersättare i styrelsen för Göteborg Energi AB

Veronica Öjeskär (D)
ersättare i byggnadsnämnden

Per Anders Örtendahl (D)
ledamot styrelsen för Göteborg Energi AB

Länk till artikeln i GP >>

Alliansen och de rödgröna har nyligen kommit överens om att sätta igång lånekarusellen för att klara driften av kommunen. Tvärtemot tjänstepersonernas rekommendationer. Samtidigt är man på väg att starta en gigantisk omorganisation utan ordentligt beslutsunderlag. Kommunen leds i dag på ett sätt som äventyrar göteborgarnas framtid, skriver företrädare för Demokraterna.

Kommunallagen kräver att varje kommun upprätthåller så kallad god ekonomisk hushållning. Det betyder att kommunen måste säkerställa att skattepengarna används till rätt saker och på ett effektivt sätt. God ekonomisk hushållning innebär också att varje generation ska bära sina egna kostnader. Varje tidsperiod får alltså inte skjuta kommunens driftskostnader (exempelvis genom lån) till efterföljande generationer.

Kommunallagen kräver också att varje kommun ska upprätta riktlinjer och mål för hur man avser att nå god ekonomisk hushållning och hur man ska mäta det. Dessa riktlinjer ses över i början av varje mandatperiod i Göteborgs kommun och nu behöver riktlinjerna förtydligas efter rekommendationer från revisionen.

Flera avgörande ekonomiska förändringar
När stadsledningskontoret på kommunstyrelsens möte den 28 augusti lade fram förvaltningens förlag till reviderade riktlinjer för god ekonomisk hushållning drev Alliansen och de rödgröna igenom ett antal betydande förändringar. Kommunallagens mest grundläggande krav på ekonomin är att intäkterna ska överstiga kostnaderna i budgeten. Följaktligen föreslår stadsledningskontoret att staden över en tioårsperiod ska uppnå ett resultatöverskott på minst två procent. Ambitionen med detta mål ändrar Alliansen och de rödgröna till att man ”bör” uppnå ett sådant överskott. En liten förändring kan tyckas, men i praktiken är det mycket stor skillnad på om man ska eller bara ”bör” uppnå vad lagen kräver.

Kommunallagens mest grundläggande
krav på ekonomin är att intäkterna ska
överstiga kostnaderna i budgeten

Alliansen och de rödgröna driver igenom denna och en rad andra förändringar utan att i sina beslutsdokument förklara varför. Stadsledningskontorets skall-krav om en soliditet om minst 15 procent ändras också till att det bara ”bör” uppnås (lägre soliditet betyder i praktiken högre skulder). Stadsledningskontorets förslag är knappast överambitiösa. Förutsättningarna skiljer förvisso mellan olika kommuner men både Stockholm och Malmö har en soliditet på över 30 procent, och Stockholm har krav på just den nivån. Alliansen och de rödgröna sänker också kravet på hur stor del av investeringar som ska täckas av egenfinansiering.

Slutligen ändrar Alliansen och de rödgröna spelreglerna för hur mycket pengar som får tas från den så kallade resultatutjämningsreserven – alltså de avsatta medel som kan användas som buffert när konjunkturen viker. Även här körde politikerna över det förslag som stadsledningskontoret arbetat fram. För år 2020 betyder det att budgeten för Göteborgs kommunen kan underbalanseras med cirka 600 miljoner kronor i stället för ursprungsförslaget om 300 miljoner.

Starten för en lånekarusell
Verkligheten börjar hinna ikapp Göteborg. Kommunen är i flera avseenden ineffektiv och man vill investera mer än vad man har pengar till. I stället för att prioritera väljer nu Alliansen och de rödgröna att sätta igång lånekarusellen för att klara både driften av verksamheterna och investeringar. Några av pusselbitarna i detta är ofrånkomligen Västlänken och linbaneprojektet.

Därför verkar nu Alliansen och de
rödgröna göra en slösaktig tolkning av
kommunallagen – för när de har baxat
denna skit ända hit så vill de också ro fan i land.

Staden plöjer ner miljardbelopp i stationsytorna kring bland annat Haga och hundratals miljoner i planeringsresurser. Men när det samtidigt saknas förskolelokaler, idrottshallar och annat som är grundläggande i en kommun går ekvationen inte ihop. Därför verkar nu Alliansen och de rödgröna göra en slösaktig tolkning av kommunallagen – för när de har baxat denna skit ända hit så vill de också ro fan i land.

Stort risktagande
Samtidigt som Göteborgs kommun både ekonomiskt och resursmässigt börjar nå bristningsgränsen vill många bland Alliansen och de rödgröna genomföra en gigantisk omorganisation. Stadsdelarna som utgör mer än en tredjedel av kommunens verksamhet föreslås i stället att organiseras i centrala nämnder. Det finns för- och nackdelar med alla organisationsstrukturer men många av politikerna verkar vara beredda att fatta beslut utan att det finns ett tillräckligt beslutsunderlag. Att i ekonomisk nedgång kasta in kommunen i en gigantisk omorganisation där det finns många frågetecken innebär ett stort risktagande.

Att i ekonomisk nedgång kasta in
kommunen i en gigantisk
omorganisation där det finns många
frågetecken innebär ett stort risktagande

Demokraterna vill ha ordning och reda i ekonomin och vi tillstyrker därför stadsledningskontorets förslag kring god ekonomisk hushållning.

Men det politiska styret i Göteborg verkar nu vara inställt på att öka lånefinansieringen av både kommunens verksamheter och investeringar. Kommunen behöver i stället en ledning som stärker göteborgarnas framtid. Det finns mängder av kostnader och resurser i kommunen som i stället kan omfördelas till utbildning och välfärd.

Vi vill inte se stora omorganisationer i verksamheterna. Däremot vill vi minska på antalet politiska nämnder genom att en nämnd kan få ansvara för flera förvaltningar. Både antalet politiker och direktörer kan halveras och det i sig innebär betydande besparingar.

Politiker och direktörer i den samlade kommunledningen måste arbeta effektivare för att leverera riktigt bra service till göteborgarna.

Martin Wannholt (D)
kommunalråd Demokraterna

Jessica Blixt (D)
kommunalråd Demokraterna

Henrik Munck (D),
kommunalråd Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

Sommarlovet har tagit slut och återigen gapar ett antal stolar tomma i stadens klassrum – stolar som tillhör elever som har förts utomlands och där påtvingas ett liv de aldrig har valt att leva. Men trots medvetenhet om problematiken kan inte Göteborg redovisa hur många barn som försvinner varje år. Vi vill nu sett ett skärpt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck skriver Demokraterna.

Domen mot en pappa från Göteborg som under sommaren 2017 förde bort sin 14-årig dotter föll i dagarna. Flickan som ännu saknas är svensk medborgare och uppges enligt tingsrättens dom befinna sig i Palestina. Dottern hade tidigare omhändertagits med omedelbart verkan enligt Lagen om vård av unga – LVU, då det förekommit våld mot flickan som var mycket rädd för att hoten om tvångsgifte skulle förverkligas. Efter en tid fick flickan hem igen, något som socialtjänsten med facit i hand nu är självkritiska till. Pappan som suttit häktad sedan i juli friades av en oenig tingsrätt men domen får förväntas komma att överklagas.

Men vilken utgången än blir av rättsprocessen, kommer flickan med största sannolikhet att bli kvar i Palestina. Även om någon hjälp skulle uppenbara sig, kommer hon då sannolikt att tvingas att välja bort sina barn, om det förmodade tvångsäktenskapet resulterat i att hon fött barn. I Palestina har nämligen modern vid skilsmässa ytterst begränsad rätt till sina barn.

Med andra ord har flickan försatts i en mardrömssituation som högst sannolikt kommer att bestå under resten av hennes liv.

Förs utomlands för “uppfostringsresor”
Ett utbrett men mindre uppmärksammat fenomen är att pojkar förs utomlands för så kallade ”uppfostringsresor”. Pojkarna kan exempelvis anses ha blivit för västerländska och därför vara i behov av religiös och kulturell fostran. Pojkar som skickas iväg far ofta illa och bland de som återvänder till Göteborg är många traumatiserade av sina upplevelser och i stort behov av stöd. Rektorer i Göteborg flaggade under våren för att problematiken är vanligt förekommande – bara i Hammarkullen var i juni, tre pojkar på ”uppfostringsresa”.

Demokraterna går nu fram med förslag för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck – och för att förstå den totala problembilden är det centralt att veta hur många barn och ungdomar som förs bort från Göteborg varje år. Det är oacceptabelt att Göteborg ännu inte kan besvara hur många barn som årligen försvinner, vilket staden också har kritiserats för. Det är en grundförutsättning för att kunna följa upp varje enskilt fall och för att i möjligaste mån hjälpa drabbade tillbaka till Göteborg. Nedslående är att många bortfördas situation faktiskt redan var känd av myndigheter, det är ett oerhört misslyckande som kräver uppföljning.

Skolans arbete måste öka
Vanligtvis sätter samhället in det stora maskineriet när ett barn försvinner, men för denna grupp blir det inga stora rubriker. Här har barn tillåtits att försvinna utan att ens officiellt räknas som saknade.

Enligt det nationella kompetensteamet mot hedersförtryck hos Länsstyrelsen i Östergötland finns det problem med skolor som inte alltid orosanmäler när en elev saknas. Vidare påtalas att hedersutsatta elever ofta har låg medvetenhet om sina rättigheter och den hjälp som samhället erbjuder.

Vi i Demokraterna vill att en person på för- och grundskoleförvaltningen har det övergripande ansvaret för hedersproblematik – detta då det förebyggande arbetet ute i skolorna måste stärkas radikalt. Här krävs det kunskapshöjande insatser riktade mot både skolpersonal och elever.

Skolan är sannolikt den enda kontakt som elever under hedersförtryck har utanför hemmet och därför måste skolans arbete öka.

Samhället måste agera
Dock upphör skolplikten efter högstadiet och för ungdomar i gymnasieåldern finns inte ens detta skyddsnät, här blir således bortföranden svårare att upptäcka. Det förekommer också att hedersutsatta flickor inte alls tillåts att studera på gymnasiet. Här behöver elevöverlämnandet från grundskolan till gymnasieskolan följas upp för att fånga upp elever med känd hedersproblematik som inte dykt upp, men som inte anmäls då skolplikten upphört. Den sammantagna problematiken är nedslående och därför måste insatserna höjas med kraft.

Bristande integration och växande utanförskapsområden har ökat hedersproblematiken. Vi kan dock inte vänta på att de stora samhällsproblemen ska komma till rätta utan i detta nu agera skarpt med metodiskt arbete. För flickan som befinner sig i Palestina räckte inte samhällets skyddsnät och många delar hennes öde.

Kontrollen och insatserna mot barn som förs utomlands måste skärpas – samhället måste agera.

Jessica Blixt
kommunalråd Demokraterna

Sofie Löwenmark
politiskt sakkunnig Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>