På GP debatt – Gör Göteborg Energi klimatneutralt – riv Rosenlundsverket

Ledningen för Göteborg Energi AB har tagit ett framsynt initiativ för att snabbt utreda hur man kan tidigarelägga omställningen till fossilfrihet. År 2025 ligger inom möjligheternas ram – om politiken orkar samla sig kring rationella åtgärder. Men kommunfullmäktiges beslut i dag riskerar i stället att leda till ytterligare kapitalförstöring, skriver bland andra Martin Wannholt (D).

Rosenlundsverket Göteborg Energi. Foto: Lars Kérla

Klimatfrågan är nu mer än någonsin aktuell på den politiska agendan och i den mediala debatten. En av de mer kraftfulla åtgärderna i Göteborgs stad för att minska de fossila koldioxidutsläppen är att göra fjärrvärme- och elproduktionen klimatneutral.

Göteborg Energi AB har en plan för hur fjärrvärmeproduktionen skulle kunna bli klimatneutral till år 2030. Den nya affärsplanen som tas fram siktar på fossilfritt redan år 2025. I kväll ämnar dock en stor samling politiker i kommunfullmäktige fatta beslut på ett förlegat beslutsunderlag som riskerar fördröja klimatomställningen.

En säkerhetsrisk
Innan pannan i det ena ångblocket på Rosenlund sprängdes 2012, framförde Göteborg Energi argumentet att Rosenlunds två stora ångblock fortfarande var helt oumbärliga i fjärrvärmesystemet. Men båda gamla trotjänarna stängdes ned utan påverkan på stadens fjärrvärmeleveranser. Efter detta kom den mediala diskussionen om Rosenlunds oumbärliga pumpstation för att hålla fjärrvärmesystemet vid liv. Även detta påstående från Göteborg Energi visade sig vara felaktigt.

Om fjärrvärmerör i en bombsäker bergstunnel anses vara en säkerhetsrisk – vad är då inte ett stort lager av lättantändlig bioolja?

Nu föreligger ännu en gång ett till stora delar felaktigt och förlegat beslutsunderlag från ”Rosenlunds vänner” på Göteborg Energi. Flera av de kostsamma investeringarna i nya nätförstärkningar är antingen inaktuella eller vilseledande. Om fjärrvärmerör i en bombsäker bergstunnel anses vara en säkerhetsrisk – vad är då inte ett stort lager av lättantändlig bioolja granne med bostäder och kollektivtrafik?

Ohållbar plan
Om dagens förslag till beslut i kommunfullmäktige skulle genomföras, innebär det i praktiken att Rosenlund skall stå kvar till år 2075, om man vill undvika kapitalförstöring. Planen är således att försöka få miljötillstånd och tråckla in tre nya värmepannor under åren 2027 till 2034. Detta till en kostnad på närmare en miljard kronor.

Med rimlig avskrivning och minst 40 års användning för att undvika kapitalförstöring, skriver vi år 2075. Samtidigt framgår det av kommunstyrelsens beslut att Rosenlundsverket skall vara avvecklat ”redan” till 2040–45. Om detta skall bli verklighet innebär det i realiteten att ett investeringsstopp krävs i närtid för Rosenlundsverket. Detta för att uppfylla kravet om att undvika kapitalförstöring.

Inte oumbärligt
Det nya ”Rosenlundsverket”, det vill säga energikombinatet ute på Rya, finns redan och byggs nu ut i snabb takt. Den första ackumulatortanken i fjärrvärmesystemet färdigställs till årsskiftet. En ny större hetvattenpanna för biobränsle skall ersätta befintliga på Rya år 2022. Göteborg Energi får också möjlighet till mer spillvärme från nytt bioraffinaderi från och med år 2023. Ett nytt biobaserat kraftvärmeverk planeras därefter.

Med dessa investeringar klarar vi produktionsmässigt de kallaste vinterdagarna med god marginal – utan Rosenlundsverket

För att undvika kapitalförstöring behöver det befintliga kraftvärmeverket i Rya konverteras till biobränsle. Utöver detta planeras det för en ny biobaserad produktion i södra Göteborg där mer kapacitet behövs. Med dessa investeringar klarar vi produktionsmässigt de kallaste vinterdagarna med god marginal – utan Rosenlundsverket.

Rosenlundsverket går därför att avveckla redan till 2025 och ge plats för en god stadsutveckling i ett centralt läge. Samtidigt som vi frigör resurser och ökar möjligheterna för en snabbare omställning. Redan år 2025 skulle Göteborgs stad kunna ha en fossilfri fjärrvärme – vilket vi Demokrater också föreslår i vårt förslag till beslut under dagens kommunfullmäktigemöte.

Martin Wannholt (D)
kommunalråd, Demokraterna

Peter Danielsson (D)
ersättare i styrelsen för Göteborg Energi AB

Veronica Öjeskär (D)
ersättare i byggnadsnämnden

Per Anders Örtendahl (D)
ledamot styrelsen för Göteborg Energi AB

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Flyktinglobbyister styr debatten om migration

Flyktingdebatten i Sverige skiljer sig från alla andra politikområden. Flera partier har internt inte kunnat ha en öppen och ärlig debatt då många upplevt hot om att bli rasiststämplade. Även ledande politiker har valt tystnad vilket är en delförklaring till varför vi är där vi är. Demokratin och hela samhället har misslyckats i flyktingfrågan, skriver Henrik Munck (D).

Henrik Munck, Demokraterna

Henrik Munck, Demokraterna

Hösten 2015 kom uppåt 10 000 nya flyktingar till Sverige varje vecka. Statsminister Stefan Löfven (S) uttryckte att ”mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt”, och ett år tidigare uppmanade dåvarande statsminister Fredrik Reinfeldt (M) svenskarna att ”öppna sina hjärtan”.

Miljöpartiet hade tidigare slutit överenskommelser med Alliansen kring den generösa migrationspolitiken. De gröna har därför påverkat flera olika regeringar, men inte bara på det sätt man tror.

Att Miljöpartiet står för extrema åsikter i flyktingfrågan är nämligen både rätt och fel.

Miljöpartiets vice ordförande i fastighetsnämnden i Göteborg, Emmali Jansson, säger i Göteborgs-Posten (20/9 2019) att 2 700 nyanlända bör ges förstahandskontrakt till hyreslägenheter. Det handlar om de flyktingar som hösten 2015 kom till Sverige och som därefter har getts så kallade genomgångslägenheter med en avtalad tidsbegränsning om maximalt fyra år. Emmali Jansson vill nu att denna grupp nyanlända ska få förstahandskontraktet till lägenheterna, av vilka de flesta återfinns i kommunens ordinarie lägenhetsbestånd.

Klassiskt exempel
Detta får ses som ett klassiskt exempel på en extrem hållning i en liten grupp inom Miljöpartiet. Det är dock svårt att förstå varför 2 700 personer ska få en gräddfil till förstahandskontrakt. Varför ska de gå före studenter och alla andra som har behov av en egen bostad? Redan att de har getts fyra år med ordnat boende för att kunna etablera sig i Sverige borde kunna betraktas som synnerligen generöst. Men icke för denna lilla grupp av tongivande politiker. Emmali Jansson är nämligen inte bara en lokal politiker utan har återkommande blivit vald till ordförande på Miljöpartiets riksårsstämmor – ett av de mest förtroendefyllda uppdragen i ett politiskt parti. Vad hon säger har alltså betydelse.

Dessa tongivande politiker uttrycker att Sverige ska öppna gränserna och ju fler flyktingar som kommer till vårt land desto bättre. Så får man såklart tycka om man vill. Men det viktiga och allvarliga är hur denna lilla grupp med extrema åsikter påverkar andra politiker. Tystar andra politiker.

Krismöte inom MP
Efter flyktingvågen hösten 2015 hölls det krismöten inom Miljöpartiet kring hur man skulle hantera situationen politiskt. Jag var vid den tiden miljöpartist och ordförande för stadsdelsnämnden Västra Göteborg. I en kaffepaus på mötet som ägde rum i Kockums konferenslokaler i Malmö stod jag och pratade med en person i den högsta partiledningen. Jag sa att en flyktingpolitik som leder till 10 000 nya flyktingar varje vecka är ohållbar. Svaret blev: ”Nä det funkar inte, men det kan man ju inte säga för då blir man nergjord internt”.

Ett regeringspartis främsta företrädare vågade alltså inte säga sin egen åsikt i en avgörande politisk fråga, ens i interna diskussioner. Man kan såklart klandra hen för detta, men hen var inte ensam om att välja tystnad. En annan styrelseledamot för Miljöpartiet på riksnivån sa samma sak till mig. Alla visste nämligen att den som ifrågasatte Sveriges kapacitet i flyktingmottagandet skulle omedelbart hamna i frysboxen.

Alla visste nämligen att den som ifrågasatte Sveriges kapacitet i flyktingmottagandet skulle omedelbart hamna i frysboxen

Journalisten Janne Josefsson skrev om bland annat situationen i Göteborg i sin krönika i DN (14/9 2019): ”Vi kallar det mångkultur men i själva verket har vi skapat en social, ekonomisk och mänsklig apartheid i Sverige”. Och Josefsson frågar sig ”Hur har det kunnat tillåtas gå så här långt?”.

Tyvärr handlar det, precis som Josefsson skriver, om ”ett politiskt fulländat misslyckande”. Men misslyckandet består inte i att de flesta politiker inte kan räkna, eller inte kan förstå innebörden av att ta emot 10 000 flyktingar per vecka. De flesta politiker känner också till att mer än 50 miljoner människor befinner sig på flykt runt om i världen och ytterligare hundratals miljoner är i svår ekonomisk- eller annan utsatthet.

Flyktinglobbyisternas underliggande hot om att rasiststämpla andra politiker leder i praktiken till censur i många sammanhang

Misslyckandet består i stället i att vår demokrati och därmed hela vårt land har blivit kapat av flyktinglobbyister. Flyktinglobbyisternas underliggande hot om att rasiststämpla andra politiker leder i praktiken till censur i många sammanhang. En öppen och ärlig debatt behövs i flyktingfrågan, inte minst för att kunna uppnå bättre integration. Men där är vi ännu inte. Långt därifrån.

Sverige måste under många år framöver koncentrera sig på att rätta till ”det fulländade misslyckandet”, som Janne Josefsson beskriver så tydligt. Och för att rätta till så behöver man förstå vad som har gått fel tidigare.

Blundar för helheten
Därför är det dags att konstatera att flyktinglobbyisternas påverkan är en delförklaring till de stora samhällsproblem vi har i vårt land. Men också att flyktingar runt om i världen hade kunnat ges bättre hjälp om ”föregångslandet” Sverige hade grundat sitt agerande på en öppen och ärlig debatt.

Flyktinglobbyisterna blundar inte bara för helheten i samhället, utan verkar i praktiken vilja lägga omfattande resurser och förmåner på en utvald ytterst liten andel av alla flyktingar. Allt annat lika innebär det att man även bidrar till ytterligare lidande för de miljontals flyktingar som aldrig når fram till Miljöpartiets guldkantade gåvor.

För vår demokrati, men ytterst av rent humanitära skäl, måste vi nu och framöver hantera flyktingfrågan som alla andra politikområden. Med en öppen och ärlig debatt både inom politiska partier och i den offentliga debatten. Och att lagstiftningens principer om likabehandling respekteras.

Henrik Munck (D)
kommunalråd för Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Lånekarusell kan skapa ekonomisk kris i Göteborg

Alliansen och de rödgröna har nyligen kommit överens om att sätta igång lånekarusellen för att klara driften av kommunen. Tvärtemot tjänstepersonernas rekommendationer. Samtidigt är man på väg att starta en gigantisk omorganisation utan ordentligt beslutsunderlag. Kommunen leds i dag på ett sätt som äventyrar göteborgarnas framtid, skriver företrädare för Demokraterna.

Kommunallagen kräver att varje kommun upprätthåller så kallad god ekonomisk hushållning. Det betyder att kommunen måste säkerställa att skattepengarna används till rätt saker och på ett effektivt sätt. God ekonomisk hushållning innebär också att varje generation ska bära sina egna kostnader. Varje tidsperiod får alltså inte skjuta kommunens driftskostnader (exempelvis genom lån) till efterföljande generationer.

Kommunallagen kräver också att varje kommun ska upprätta riktlinjer och mål för hur man avser att nå god ekonomisk hushållning och hur man ska mäta det. Dessa riktlinjer ses över i början av varje mandatperiod i Göteborgs kommun och nu behöver riktlinjerna förtydligas efter rekommendationer från revisionen.

Flera avgörande ekonomiska förändringar
När stadsledningskontoret på kommunstyrelsens möte den 28 augusti lade fram förvaltningens förlag till reviderade riktlinjer för god ekonomisk hushållning drev Alliansen och de rödgröna igenom ett antal betydande förändringar. Kommunallagens mest grundläggande krav på ekonomin är att intäkterna ska överstiga kostnaderna i budgeten. Följaktligen föreslår stadsledningskontoret att staden över en tioårsperiod ska uppnå ett resultatöverskott på minst två procent. Ambitionen med detta mål ändrar Alliansen och de rödgröna till att man ”bör” uppnå ett sådant överskott. En liten förändring kan tyckas, men i praktiken är det mycket stor skillnad på om man ska eller bara ”bör” uppnå vad lagen kräver.

Kommunallagens mest grundläggande
krav på ekonomin är att intäkterna ska
överstiga kostnaderna i budgeten

Alliansen och de rödgröna driver igenom denna och en rad andra förändringar utan att i sina beslutsdokument förklara varför. Stadsledningskontorets skall-krav om en soliditet om minst 15 procent ändras också till att det bara ”bör” uppnås (lägre soliditet betyder i praktiken högre skulder). Stadsledningskontorets förslag är knappast överambitiösa. Förutsättningarna skiljer förvisso mellan olika kommuner men både Stockholm och Malmö har en soliditet på över 30 procent, och Stockholm har krav på just den nivån. Alliansen och de rödgröna sänker också kravet på hur stor del av investeringar som ska täckas av egenfinansiering.

Slutligen ändrar Alliansen och de rödgröna spelreglerna för hur mycket pengar som får tas från den så kallade resultatutjämningsreserven – alltså de avsatta medel som kan användas som buffert när konjunkturen viker. Även här körde politikerna över det förslag som stadsledningskontoret arbetat fram. För år 2020 betyder det att budgeten för Göteborgs kommunen kan underbalanseras med cirka 600 miljoner kronor i stället för ursprungsförslaget om 300 miljoner.

Starten för en lånekarusell
Verkligheten börjar hinna ikapp Göteborg. Kommunen är i flera avseenden ineffektiv och man vill investera mer än vad man har pengar till. I stället för att prioritera väljer nu Alliansen och de rödgröna att sätta igång lånekarusellen för att klara både driften av verksamheterna och investeringar. Några av pusselbitarna i detta är ofrånkomligen Västlänken och linbaneprojektet.

Därför verkar nu Alliansen och de
rödgröna göra en slösaktig tolkning av
kommunallagen – för när de har baxat
denna skit ända hit så vill de också ro fan i land.

Staden plöjer ner miljardbelopp i stationsytorna kring bland annat Haga och hundratals miljoner i planeringsresurser. Men när det samtidigt saknas förskolelokaler, idrottshallar och annat som är grundläggande i en kommun går ekvationen inte ihop. Därför verkar nu Alliansen och de rödgröna göra en slösaktig tolkning av kommunallagen – för när de har baxat denna skit ända hit så vill de också ro fan i land.

Stort risktagande
Samtidigt som Göteborgs kommun både ekonomiskt och resursmässigt börjar nå bristningsgränsen vill många bland Alliansen och de rödgröna genomföra en gigantisk omorganisation. Stadsdelarna som utgör mer än en tredjedel av kommunens verksamhet föreslås i stället att organiseras i centrala nämnder. Det finns för- och nackdelar med alla organisationsstrukturer men många av politikerna verkar vara beredda att fatta beslut utan att det finns ett tillräckligt beslutsunderlag. Att i ekonomisk nedgång kasta in kommunen i en gigantisk omorganisation där det finns många frågetecken innebär ett stort risktagande.

Att i ekonomisk nedgång kasta in
kommunen i en gigantisk
omorganisation där det finns många
frågetecken innebär ett stort risktagande

Demokraterna vill ha ordning och reda i ekonomin och vi tillstyrker därför stadsledningskontorets förslag kring god ekonomisk hushållning.

Men det politiska styret i Göteborg verkar nu vara inställt på att öka lånefinansieringen av både kommunens verksamheter och investeringar. Kommunen behöver i stället en ledning som stärker göteborgarnas framtid. Det finns mängder av kostnader och resurser i kommunen som i stället kan omfördelas till utbildning och välfärd.

Vi vill inte se stora omorganisationer i verksamheterna. Däremot vill vi minska på antalet politiska nämnder genom att en nämnd kan få ansvara för flera förvaltningar. Både antalet politiker och direktörer kan halveras och det i sig innebär betydande besparingar.

Politiker och direktörer i den samlade kommunledningen måste arbeta effektivare för att leverera riktigt bra service till göteborgarna.

Martin Wannholt (D)
kommunalråd Demokraterna

Jessica Blixt (D)
kommunalråd Demokraterna

Henrik Munck (D),
kommunalråd Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Liberalerna hindrar kampen mot hedersförtryck

Vi föreslog nyligen att Göteborg ska ha bättre kontroll gällande barn som riskerar att föras ut eller redan har förts utomlands av hedersrelaterade orsaker. Socialdemokraterna i Göteborg anslöt sig till oss och visar att de står upp för barns rättigheter. Men till vår förvåning väljer Alliansen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet att gå emot detta viktiga förslag, skriver företrädare för Demokraterna.

Jessica Blixt, Sofie Löwenmark och Martin Wannholt på GP debatt 11 september 2019

Negin Amirekhtiar, sakkunnig vid nationella kompetensteamet mot hedersförtryck förklarade i TV4 Nyhetsmorgon (6 september 2019) varför bättre kontroll är viktigt i arbetet mot hederskultur:

”I dag vet vi inte hur många barn och ungdomar som förs ut ur landet varje år och hålls kvar mot sin vilja. För att vi ska kunna stärka arbetet och få en helhetsbild kring denna allvarliga problematik är det av stor vikt att varje kommun börjar föra statistik kring antalet bortförda barn. Statistiken ger oss även en möjlighet att kunna följa upp varje enskilt ärende. Det ger oss en möjlighet att kunna arbeta för att hjälpa utsatta barn och unga att kunna återvända tillbaka till Sverige. Det ger oss även en möjlighet att lära oss vad vi kan göra bättre nästa gång, hur vi kan utveckla insatserna och stödet till målgruppen”.

Samma argumentation har även framförts från den tidigare Nationella samordnaren mot hedersrelaterat våld och förtryck Juno Blom såväl som från frivilligorganisationer.

När Demokraterna kontaktade Göteborgs stads samordnare mot hedersrelaterat våld och förtryck visade det sig att samordnaren försökt få fram dokumentation om dessa barn. Dock visade det sig svårt eller omöjligt att få in uppgifter.

Därför är det svårt att förstå varför Liberalerna och övriga Alliansen nu går emot vårt förslag med konkreta åtgärder för bättre kontroll och skydd för barnen.

Tomma ord från Liberalerna
Helene Odenjung (L) som är ansvarig för hedersrelaterade frågor inom Alliansen har dessutom gått ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att kunna stoppa vårt förslag. Det så kallade valtekniska samarbetet mellan Alliansen och de rödgrönrosa verkar nu innehålla allt mer av rent politiskt samarbete.

Att Liberalerna vänt sig till Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att få majoritet mot förslaget är extra anmärkningsvärt då dessa partier tidigare utmärkt sig för att inte vilja stärka arbetet mot hederskultur. Det ställdes nyligen på sin spets när Vänsterpartiet ville utesluta riksdagsledamoten Amineh Kakabaveh som under lång tid engagerat sig för de som utsätts för hederskultur. Hon valde därefter själv att lämna partiet.

Helene Odenjung, kommunalråd för Liberalerna, har tidigare själv kritiserat Vänsterpartiet i hårda ordalag (Expressen, 18 juni 2017): ”Vänsterpartiet vill inte ens erkänna hedersförtrycket som en av vår tids stora jämställdhetsutmaningar. De väljer att relativisera förtrycket, inte motarbeta det”.

Odenjungs uttalanden verkar dock vara tomma ord och i stället ser vi ett politiskt spel där man försöker prata om annat än vad vårt förslag handlar om.

Att Liberalerna nu väljer att samarbeta
med bland andra Vänsterpartiet för att
stoppa vårt förslag väcker frågan om
politisk eller personlig prestige är viktigare än
att stärka arbetet kring bortförda barn

Inför bättre uppföljning och kontroll
Alliansen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hänvisar nämligen i sitt avslagsyrkande till pågående och planerat arbete som inte handlar om vårt konkreta förslag om förstärkt kontroll för att skydda barnen. Exempelvis nämner de Swedavias viktiga arbete på Landvetter flygplats för att hindra utresa. Men detta hjälper inte de barn som inte upptäcktes och i stället försvann. Därför måste man lyssna på både den nationella och lokala samordnaren som efterfrågar bättre uppföljning och kontroll av de saknade barnen. Vi har faktiskt svårt att förstå varför allianspartierna inte lyssnar på detta.

I Göteborg väckte fallet Amanda mycket uppmärksamhet och ligger till grund för den nu pågående Amandakommissionen. Helene Odenjung (L) uttryckte sig starkt i SVT den 26 april 2018: ”Att en tolvårig flicka från Göteborg gifts bort till Irak och att hon som 13-åring föder barn på Östra sjukhuset är ett gigantiskt svek mot henne, vi måste göra allt vi kan för att det inte ska hända igen”.

Att Liberalerna nu väljer att samarbeta med bland andra Vänsterpartiet för att stoppa vårt förslag väcker frågan om politisk eller personlig prestige är viktigare än att stärka arbetet kring bortförda barn.

Man behöver inte heller invänta resultatet av Amandakommissionens arbete för att förstå att det största felet bestod av att ingen saknade henne när hon försvann. Det är just det som vårt förslag handlar om och vi kommer fortsätta vårt arbete mot hederskultur och för barns rättigheter.

Jessica Blixt
kommunalråd Demokraterna

Sofie Löwenmark
politiskt sakkunnig Demokraterna

Martin Wannholt
kommunalråd Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Barn förs bort – nu måste samhället agera

Sommarlovet har tagit slut och återigen gapar ett antal stolar tomma i stadens klassrum – stolar som tillhör elever som har förts utomlands och där påtvingas ett liv de aldrig har valt att leva. Men trots medvetenhet om problematiken kan inte Göteborg redovisa hur många barn som försvinner varje år. Vi vill nu sett ett skärpt arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck skriver Demokraterna.

Jessica Blixt och Sofie Löwenmark skriver på GP debatt 28 augusti 2019

Domen mot en pappa från Göteborg som under sommaren 2017 förde bort sin 14-årig dotter föll i dagarna. Flickan som ännu saknas är svensk medborgare och uppges enligt tingsrättens dom befinna sig i Palestina. Dottern hade tidigare omhändertagits med omedelbart verkan enligt Lagen om vård av unga – LVU, då det förekommit våld mot flickan som var mycket rädd för att hoten om tvångsgifte skulle förverkligas. Efter en tid fick flickan hem igen, något som socialtjänsten med facit i hand nu är självkritiska till. Pappan som suttit häktad sedan i juli friades av en oenig tingsrätt men domen får förväntas komma att överklagas.

Men vilken utgången än blir av rättsprocessen, kommer flickan med största sannolikhet att bli kvar i Palestina. Även om någon hjälp skulle uppenbara sig, kommer hon då sannolikt att tvingas att välja bort sina barn, om det förmodade tvångsäktenskapet resulterat i att hon fött barn. I Palestina har nämligen modern vid skilsmässa ytterst begränsad rätt till sina barn.

Med andra ord har flickan försatts i en mardrömssituation som högst sannolikt kommer att bestå under resten av hennes liv.

Förs utomlands för “uppfostringsresor”
Ett utbrett men mindre uppmärksammat fenomen är att pojkar förs utomlands för så kallade ”uppfostringsresor”. Pojkarna kan exempelvis anses ha blivit för västerländska och därför vara i behov av religiös och kulturell fostran. Pojkar som skickas iväg far ofta illa och bland de som återvänder till Göteborg är många traumatiserade av sina upplevelser och i stort behov av stöd. Rektorer i Göteborg flaggade under våren för att problematiken är vanligt förekommande – bara i Hammarkullen var i juni, tre pojkar på ”uppfostringsresa”.

Demokraterna går nu fram med förslag för att stärka arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck – och för att förstå den totala problembilden är det centralt att veta hur många barn och ungdomar som förs bort från Göteborg varje år. Det är oacceptabelt att Göteborg ännu inte kan besvara hur många barn som årligen försvinner, vilket staden också har kritiserats för. Det är en grundförutsättning för att kunna följa upp varje enskilt fall och för att i möjligaste mån hjälpa drabbade tillbaka till Göteborg. Nedslående är att många bortfördas situation faktiskt redan var känd av myndigheter, det är ett oerhört misslyckande som kräver uppföljning.

Skolans arbete måste öka
Vanligtvis sätter samhället in det stora maskineriet när ett barn försvinner, men för denna grupp blir det inga stora rubriker. Här har barn tillåtits att försvinna utan att ens officiellt räknas som saknade.

Enligt det nationella kompetensteamet mot hedersförtryck hos Länsstyrelsen i Östergötland finns det problem med skolor som inte alltid orosanmäler när en elev saknas. Vidare påtalas att hedersutsatta elever ofta har låg medvetenhet om sina rättigheter och den hjälp som samhället erbjuder.

Vi i Demokraterna vill att en person på för- och grundskoleförvaltningen har det övergripande ansvaret för hedersproblematik – detta då det förebyggande arbetet ute i skolorna måste stärkas radikalt. Här krävs det kunskapshöjande insatser riktade mot både skolpersonal och elever.

Skolan är sannolikt den enda kontakt som elever under hedersförtryck har utanför hemmet och därför måste skolans arbete öka.

Samhället måste agera
Dock upphör skolplikten efter högstadiet och för ungdomar i gymnasieåldern finns inte ens detta skyddsnät, här blir således bortföranden svårare att upptäcka. Det förekommer också att hedersutsatta flickor inte alls tillåts att studera på gymnasiet. Här behöver elevöverlämnandet från grundskolan till gymnasieskolan följas upp för att fånga upp elever med känd hedersproblematik som inte dykt upp, men som inte anmäls då skolplikten upphört. Den sammantagna problematiken är nedslående och därför måste insatserna höjas med kraft.

Bristande integration och växande utanförskapsområden har ökat hedersproblematiken. Vi kan dock inte vänta på att de stora samhällsproblemen ska komma till rätta utan i detta nu agera skarpt med metodiskt arbete. För flickan som befinner sig i Palestina räckte inte samhällets skyddsnät och många delar hennes öde.

Kontrollen och insatserna mot barn som förs utomlands måste skärpas – samhället måste agera.

Jessica Blixt
kommunalråd Demokraterna

Sofie Löwenmark
politiskt sakkunnig Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Higab klarar inte uppdraget som stadsutvecklare

Higabs uppdrag som stadsutvecklare krockar med företagets traditionella verksamheter, vilket leder till osäkerhet och utdragna beslutsprocesser. Nu måste kommunstyrelsen skapa förutsättningar för att se över bolagets framtid, skriver Martin Wannholt, Jan Jörnmark, Alexander Lisinski och Thomas Hedberg från Demokraterna.

Demokraternas debattartikel i GP om Higab och Feskekörka 22 augusti 2019.

Demokraterna känner stark oro för utvecklingen i Feske­körka och Higab. Vi har därför lyft frågan om både Feskekörka och företagets framtid till kommunstyrelsen. Företaget som från början hade en tydlig målbild har i dag tre oförenliga uppgifter. Det leder gång efter annan till långa och utdragna besluts­processer som skapar osäkerhet och missnöje bland hyresgästerna, men också underhållsproblem i företagets fastigheter och fördröjning i nödvändig stadsutveckling.

Vad gäller Feskekörka är det uppenbart att det efter sju års utredning ännu inte finns en fast plan för framtiden. Att ­eventuellt flytta hela verksamheten till Briggen förefaller vara en vagt formulerad och än svagare förankrad plan, vars ­juridiska konsekvenser ter sig oroande och oklara. Det innebär att verksamheterna fortfarande hänger i luften inför framtiden. För både handlare och anställda är situationen absolut oacceptabel. Kommunstyrelsen måste få hela situationen utredd och genom­lyst, inte minst om det krävs ett ägartillskott för att genomföra ­evakueringen och renoveringen.

Ursprungsuppdraget ett annat
Vårt andra skäl att lyfta Higab och dess framtid till kommunstyrelsen är principiellt. Higab startades i samband med de stora stadsrivningarna under 1960-talet, för att skapa lokaler till mindre företag och hantverkare. Till företaget kom sedan Kigab, som skulle tillvarata kommunens kulturfastigheter.

Redan denna blandning mellan små­företag och kultur skapade strategi- och ledningsproblem, som försvårades när hyressättningen på lokaler och kontor liberaliserades under 1970-talet. Företaget har därför fått en blandning av kulturella och kommersiella mål, vilket skapat ständiga otydligheter och konflikter. Motsättningarna mellan kommersiella krav och kulturella mål är också en del av det problem­komplex som har skapats kring Feskekörkas framtid. Svårigheterna att bedriva sådana här verksamheter under kommunal ledning illustreras av att Higabs stockholmska motsvarighet Hiby privatiserades av stadens då socialdemokratiska majoritet 1996.

Oförutsedd utveckling
Men behovet att genomföra tydliga beslut om Higabs framtid är i dag än mer akut därför att bolaget på flera platser hamnat i centrala positioner för att driva stadsutveckling. Det är en utveckling som varit helt oförutsedd och beror på den stadstillväxt som karaktäriserat de senaste decennierna. Higab finns i dag som en sådan viktig aktör i till exempel Fisk­hamnen, Slakthuset, Grimmered och centrala stan. I Fiskhamnen leder de oklara planerna till att Majornas naturliga tillväxtriktning mot vattnet blockerats; Slakthusområdet är lika väsentligt för Gamlestan. Grimmered ligger strategiskt i stadens sydvästra del som är den potentiellt mest attraktiva.

Feskekörka är på samma vis en del av det nya centrum som håller på att formas mellan Kungshöjd, nedre Kungsgatan och Linné. Där har befolkningen och inkomsterna stigit kraftigt under de senaste decennierna, vilket skapat helt nya förutsättningar för området. Det syns i planerna för Röda Bryggan som snart startas och på samma vis för Folkets hus-området. På andra sidan kanalen kommer Skeppsbron inom överskådlig framtid att byggas, tillsammans med nedmonteringen av kraftverket. Mitt i detta område ligger Feskekörka, som med sin ikoniska status är hela det dynamiska områdets självklara centralpunkt.

Men hela detta stadsutvecklingsuppdrag som nu fördröjs på plats efter plats ligger helt utanför Higabs två traditionella verksamheter. Redan motsättningarna mellan dessa skapade problem för företaget. Att genomföra en tredje och än svårare uppgift ter sig helt omöjlig och otacksam uppgift för det redan hårt belastade företaget. Därför har vi Demokrater nu lagt ett förslag om att kommunstyrelsen snabbt skapar förutsättningarna för att på ett skyndsamt och prioriterat sätt se över Higabs framtid som företag.

Jan Jörnmark (D)
styrelsen Higab

Alexander Lisinski (D)
styrelsen Higab

Thomas Hedberg (D)
Stadshus AB

Martin Wannholt (D)
kommunstyrelsen

Länk till artikeln i GP >>

Replik DS – Utred varje misstänkt fall av könsstympning

I arbetet mot könsstympning är det inte överdrivna insatser som är problemet utan frånvaron av konkreta åtgärder, replikerar Sofie Löwenmark och Jessica Blixt som lovar att Demokraterna i Göteborg kommer att lägga fram skarpa förslag för att motverka hedersproblematik i alla dess former.

Replik. Sara Johnsdotter professor i medicinsk antropologi vid Malmö Universitet, skriver i Dagens Samhälle under rubriken: ”64 påtvingade gynundersökningar – inga åtal”.

I artikeln problematiserar hon kring hur ett antal flickor under årens lopp har undersökts i utredningar gällande misstänkta könsstympningar. Tyvärr ägnas inte en enda mening i texten åt flickor som faktiskt har utsatts för könsstympning och de livslånga konsekvenser detta innebär både fysiskt och psykiskt.

Problemet är att könsstympning förekommer, inte att det utreds för mycket kring misstänkta brott mot barn.

Anmälda misstankar om att barn har utsatts för brott måste alltid utredas. Misstänks kroppsskada, som könsstympning, behöver flickan undersökas som en del av utredningen. Här är lagstiftningen mycket tydlig och det finns inget utrymme för personligt tyckande.

Lagen är också tydlig om att vård- och skolpersonal är skyldiga att orosanmäla, vid misstanke om att ett barn far illa. Vårdnadshavarens medgivande för utredning är sekundär när just vårdnadshavaren är misstänkta för att ha vållat sina barn skada. Med barns rättigheter i centrum borde ingen motsätta sig den ordningen.

Lagen som förbjuder könsstympning är således stark och innefattar såväl flickor som förts utomlands för ingrepp, försök, förberedelse och stämpling samt underlåtelse att rapportera kännedom om könsstympning. Det är därför inte lagstiftningen som brister, utan arbetet för att motverka sedvänjan.

Att det endast finns två fällande domar om utförd könsstympning sedan 1982, vilka i bägge fall rör flickor från Göteborg, säger heller ingenting om hur utbredd problematiken är. Att flickor som könsstympats inte kan, vill eller vågar berätta om övergreppen är inte svårt att förstå. Menar textförfattaren att så få fällande domar, är skäl för att inte alls utreda misstänkta könsstympningar?

Vi vet inte hur många flickor som har utsatts eller hur många som lever i riskzonen för att utsättas, men varje enskilt fall är en utsatt flicka för mycket.

Vi demokrater i Göteborg föreslår därför en kraftig förstärkning av arbetet mot könsstympning så vi verkligen sammanställer och följer upp samtliga barn och ungdomar som befinner sig i riskzonen. Hit hör även denna svårupptäckta grupp, där könsstympningarna kan utföras under besök i hemländerna.

I Göteborg drivs numera ”Vulvamottagningen” på Angereds närsjukhus, där drabbade flickor och kvinnor erbjuds såväl medicinsk som psykologisk vård och stöd. Mottagningen utgör ett avgörande stöd för de flickor och kvinnor som redan drabbats. Från att mottagningen öppnades under april 2018 till årsskiftet 2019, sökte drygt 80 kvinnor vård på mottagningen. Vårdbehovet för målgruppen får därför anses vara stort och det är av största vikt att specialistvård för utsatta finns att erbjuda.

I det förebyggande arbetet är föreningar som ”Hela blomman” i Angered centrala för att motverka könsstympning. Föreningen med både tjejer och killar – främst med somaliskt ursprung – arbetar för att utbilda, förebygga och förändra kulturella attityder. I det attitydförändrande arbetet är civilsamhället en mycket viktig kraft. Ett arbete som vi i Demokraterna självklart stödjer.

Reella insatser mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket har länge lyst med sin frånvaro i Göteborg såväl som i övriga Sverige. Demokraterna kommer framöver att lägga skarpa förslag för att motverka hedersproblematik i alla dess former. Gällande könsstympning har det inte varit överdrivna insatser som varit problemet, utan frånvaro av konkreta åtgärder. Målet är att inte en enda flicka ska könsstympas. Vi kan aldrig nöja oss med mindre.

Jessica Blixt
kommunalråd Göteborg (D)

Sofie Löwenmark
politiskt sakkunning (D)

Länk till artikeln i Dagens Samhälle >>

På GP debatt – Vill alliansen stoppa slöseriet i Göteborg?

Kommunens ansträngda ekonomi gör att alla partier nu måste visa om man vill göra sig kvitt med slöseriet eller i stället skapa dubbel olycka med en skattehöjning. Demokraterna har en plan för att omfördela 1,4 miljarder kronor till välfärden och stoppa slöseriet, skriver bland andra Martin Wannholt (D).

Martin Wannholt, Jessica Blixt och Henrik Munck. Nyvalda kommunalråd för Demokraterna 22 november 2018.

Demokraternas kommunalråd Martin Wannholt, Jessica Blixt och Henrik Munck skriver en replik till Daniel Bernmar (V) på GP debatt 19 juni 2019.

Demokraternas replik på artikel i GP 17/6, Kommunalskatten av Daniel Bernmar (V), länk till artikeln >>

Att Vänsterpartiet ropar efter höjd skatt för att klara kommunens knackiga ekonomi är ingen överraskning, men otydliga besked från de styrande allianspartierna väcker desto fler frågor.

Skatt är bra när det tas ut i rimlig omfattning och ger god samhällsservice tillbaka till skattebetalarna. Men skatt är dåligt i synnerhet om pengarna går till att bekosta ineffektiv verksamhet och rent slöseri.

Göteborgs kommun är inte bara en stor och spretig organisation. Kommunens planering av förskoleplatser ”föll mellan stolarna”, Vasabron blev ett fiasko, näringslivsklimatet är i botten, och stora stadsutvecklingsprojekt som Skeppsbron tvingas till omtag på grund av bristande förmåga och dåligt samarbete inom kommunen. Allt detta är exempel på ineffektivitet.

Dessutom har vi det rena slöseriet med en alldeles för stor politisk administration som ger onödigt dubbelarbete, tungrodda utredningar som aldrig blir klara och utredningar som borde stoppats för länge sedan. I topp för slöseriet ligger för tillfället 138 miljoner kronor till utredning av en linbana som redan havererat.

Demokraterna gick till val på att ta bort
ineffektivitet och slöseri genom att
kraftigt reformera styrningen av
kommunen. Vi visade på möjliga
omfördelningar på 1,4 miljarder kronor
till välfärden.

Demokraterna gick till val på att ta bort ineffektivitet och slöseri genom att kraftigt reformera styrningen av kommunen. Vi visade på möjliga omfördelningar på 1,4 miljarder kronor till välfärden, vilket är än mer nödvändigt i dag när prognosen visar på ett stort underskott för kommunen.

En ansträngd ekonomi kan alltså bli det som gör att Göteborg äntligen stoppar slöseriet i kommunen. Om man vill det. En skattehöjning ger däremot dubbel olycka. Slöseriet och ineffektiviteten blir då kvar och man tar dessutom mer av folks pengar, vilket drabbar göteborgaren och det dämpar den ekonomiska utvecklingen i stort.

Alliansens första halvår vid makten har passerat. Stöd för budgetförslag och tilldelning av ordförandeposter i nämnder och bolag säkrades genom ett avtal med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Nu är frågan om Alliansen ska fortsätta samverkan med skattehöjarpartierna, och vad det kan betyda för nästa års skattesats. Eller om Alliansen väljer Demokraternas väg med stoppat slöseri och en kraftig förändring av hur kommunen styrs.

Till något positivt.

Martin Wannholt (D)
kommunalråd och gruppledare

Jessica Blixt (D)
kommunalråd

Henrik Munck (D)
kommunalråd

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Västlänkens kringkostnader skenar – 185 miljarder saknas

Trafikverkets chockerande prislapp på närmare 190 miljarder kronor visar att det planerade järnvägssystemet kring Västlänken är ett luftslott utan verklighetsförankring. Dessa oseriösa planer hindrar andra trafikåtgärder som är helt avgörande för Göteborgs fortsatta utveckling och välstånd. Misskötseln av trafikplaneringen är stötande och de ansvariga som skadar vår stad måste nu ställas till svars, skriver Henrik Munck (D) och Peter Danielsson (D).

Henrik Munck och Peter Danielsson skriver en helsida på GP debatt om skenande kringkostnader för Västlänken, 29 maj 2019.

“Skapar plats för fler tåg”. Så beskrivs korta fakta om Västlänken på Trafikverkets hemsida. Längre ner på sidan finns mer utförlig text med de avgörande orden ”… järnvägssystemet i regionen har nått gränsen och kan inte hantera mer tågtrafik idag.” I klartext betyder det att utan omfattande investeringar i järnvägsbanorna in mot Göteborg så faller det uttalade syftet med Västlänken.

Debatten om det blir fler tåg med Västlänken eller inte har pågått under lång tid. Förespråkarna har hänvisat till strategidokumentet Målbild Tåg 2035 som beskriver en utbyggnad till två- eller fyrspår i järnvägsstråken in mot Göteborg. Denna plan togs fram av den ansvariga myndigheten för kollektivtrafik, Västra Götalandsregionen, tillsammans med Trafikverket. Vid fastställandet av planen år 2013 uppskattades investeringskostnaderna till cirka 45 miljarder kronor.

Sanslös siffra
Uppdaterade investeringskostnader presenterades i förra veckan för regionens ledande politiker, och nu pekar kalkylen på upp till 190 miljarder kronor. En alldeles sanslös siffra, inte minst med tanke på att den nationella infrastrukturbudgeten bara innehåller sammanlagt cirka fem miljarder kronor för de utpekade projekten från i dag och ända fram till år 2029. Om denna investeringstakt fortsätter så kommer Målbild 2035 för järnvägsutbyggnaden att vara genomförd om ytterligare 370 år, det vill säga omkring år 2 400.

De ledande politikernas reaktion på den
nya informationen var ”nu gäller det att
vi håller ihop”

De ledande politikernas reaktion på den nya informationen var ”nu gäller det att vi håller ihop”. Men nu uppstår omfattande konsekvenser som någon måste ta ansvar för.

Klimatpåverkan från Västlänken blir katastrofalt negativ då byggets stora utsläpp inte kommer att kunna räknas hem av fler tåg i framtiden.

När järnvägsutbyggnaden till Borås skjuts in i framtiden så behövs i stället utökad busstrafik. Men bussarna får inte plats på Korsvägen som nu ska byggas om för 860 miljoner kronor. Västtrafik planerar därför nu för att regionbussarna från Landvetter/Borås ska tas bort från Korsvägen och i stället stanna vid Lisebergsstationen/E6.

Resenärer flyttas till Lisebergsstationen
Den spruckna visionen kring Västlänken gör att många resenärer flyttas från Korsvägen ut till Lisebergsstationen i stället. Detta är absurt då ”att utveckla Korsvägen som en knutpunkt” också är ett av huvudargumenten för Västlänken. Västlänken kommer alltså ge resenärer från Kungsbacka längre restider, och resenärer från Landvetter/Borås får sämre bytesmöjligheter under överskådlig framtid.

Att nyheten om de 190 miljarderna släpps
alldeles efter att rättsprocesserna kring
Västlänken är avslutade är
anmärkningsvärt. För utan den utlovade
utbyggnaden för ökad tågtrafik skulle
Västlänken aldrig fått tillstånd
att byggas.

Visionen om fler tåg genom Västlänken är alltså en illusion, och den oseriösa planeringen har skapat ett djupt sår i Göteborg. Vi har sett flera ansvariga politiker komma och gå, och nya partier har skapats.

Att nyheten om de 190 miljarderna släpps alldeles efter att rättsprocesserna kring Västlänken är avslutade är anmärkningsvärt. För utan den utlovade utbyggnaden för ökad tågtrafik skulle Västlänken aldrig fått tillstånd att byggas.

Att släppa informationen, som givetvis funnits länge, först nu är också ett hån mot den stora majoritet av göteborgare som är emot projektet.

Västlänken omöjlig att genomföra
Nu vet vi att den samlade planen kring Västlänken är omöjlig att genomföra. Därför behövs ett totalt omtag för kollektivtrafikplaneringen i Göteborgsregionen. Planerna måste anpassas till rimliga kostnadsnivåer med exempelvis mer av kostnadseffektiva satsningar på längre tåg och förbättringar av existerande banor, och mindre av helt nya (och dyra) järnvägsstråk.

För kollektivtrafiken inom Göteborg bär politiker och ledande tjänstemän ansvar för haveriet med fyrdubblad kostnad för linbanan. Detta projekt måste stoppas och ersättas med satsningar på buss-, båt- och spårvägstrafiken. Haveriet med linbanan innebar tre förlorade år för vettig kollektivtrafikplanering inom Göteborg. Haveriet med Västlänken och det tillhörande tågsystemet har inneburit mer än tio förlorade år för vår regions utveckling, jämfört med om man hade valt en realistisk väg från början.

Skäl att bli riktigt orolig
Oavsett om man är miljövän, näringslivsvän eller bara vän av en väl fungerande stad så kan man nu bli riktigt orolig. Orolig för Göteborgs fortsatta utveckling och välstånd. Demografin gör att ”färre behöver försörja fler” och välfärden står inför stora utmaningar. Varje skattekrona måste vägas mot olika behov och nyttor.

Misskötseln av infrastrukturplaneringen
måste därför nu betraktas som
samhällsfarlig.

Misskötseln av infrastrukturplaneringen måste därför nu betraktas som samhällsfarlig. Våra gemensamma tillgångar och möjligheter för framtiden spelas bort av en mindre grupp av ledande politiker och höga tjänstemän. Denna styrande grupp av makthavare accepterar vare sig kritik eller tankar om alternativa lösningar.

Debatten om det misslyckade projektet Västlänken kan därmed summeras med att det saknas 185 miljarder kronor och nu måste de ansvariga ställas till svars. De måste ställas till svars för att de har satt demokratin ur spel med falska skönmålningar.

För linbanehaveriet tar kommunen nu in extern hjälp för att reda ut hur planeringen kunde gå så fel. En liknande krismedvetenhet och extern hjälp behövs för att reda ut den havererade järnvägsplaneringen. Det vore ett första steg i ansvarstagande från Trafikverket och övriga parter som bär stort ansvar.

Henrik Munck (D)
kommunalråd, ledamot i trafiknämnden, Göteborg

Peter Danielsson (D)
ledamot i miljö- och klimatnämnden, Göteborg

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Göteborgs arbete mot antisemitism behöver breddas

Det är av största vikt att arbeta mot den ökande antisemitismen i Göteborg, men då är nya miljoner till Toleransprojektet, som når väldigt få och kostar mycket per deltagande elev, inte rätt insats. Fler elever måste kunna nås, framförallt de som har antisemitiska åsikter, skriver Jessica Blixt (D) och Sofie Löwenmark (D).

Jessica Blixt och Sofie Löwenmark skriver på GP debatt 25 maj 2019

Antisemitismen ökar i Europa såväl som i Sverige. Från Malmö har det länge larmats om hur ökad antisemitism gör tillvaron allt svårare för stadens judiska befolkning. Det är en lika oroande som oacceptabel utveckling.

I Göteborg attackerades synagogan då flaskor med brinnande bensin kastades mot synagogan i december 2017. Samtidigt som de flammande flaskorna kastades av en grupp maskerade män, pågick en ungdomsfest i det intilliggande församlingshuset. Ungdomarna tvingades gömma sig i församlingens säkerhetsrum. Tack och lov kom ingen människa till fysisk skada, och synagogan som uppfördes 1855 klarade sig utan större skador. Men brandattacken kom givetvis att starkt påverka församlingen och tillvaron för den judiska befolkningen i Göteborg.

Göteborgs stad införde år 2015 Toleransprojektet på tre skolor i Torslanda för att motverka antisemitism. Projektet bygger på en modell som har sitt ursprung i mordet på 14-årige John Hron som mördades av fyra nynazistiska ungdomar i Kungälv år 1995. Toleransprojektet löper under ett läsår och avslutas med en studieresa för de deltagande eleverna till Förintelsens platser.

Sex miljoner till Toleransprojektet
I nästa vecka ska kommunstyrelsen fatta beslut om finansiering av åtgärdsprogram mot antisemitism,  för 2019 handlar det om sex miljoner kronor som är bundna till Toleransprojektet.

Toleransprojektet har säkerligen många bra inslag och delar, men vi i Demokraterna menar att projektet endast når ut till några få och inte till alla målgrupper. Då eleverna själva ansöker om deltagande tenderar detta att främst locka till sig studiemotiverade elever som inte när antisemitiska åsikter.

Det så centrala för antisemitismen är just
hur den gror inom flera grupperingar och
tankegodset måste således bemötas på
bred front.

Toleransprojektet är vidare mycket kostsamt. För dagens satsning på 1,5 miljoner deltar 20 till 25 elever per läsår i projektet. Vidare tycks Toleransprojektet främst fokusera på den antisemitism som uppvisas från högerextremt håll. Den högerextrema antisemitismen är naturligtvis av största vikt att täcka upp, men samma sak gäller också antisemitismen som kommer från andra håll. Det så centrala för antisemitismen är just hur den gror inom flera grupperingar och tankegodset måste således bemötas på bred front.

Når endast 100 elever
Den nu föreslagna satsningen på sex miljoner skulle innebära att drygt 100 elever från utvalda skolor skulle få delta i projektet under ett läsår. Med tanke på att Göteborg har drygt 57 000 grundskoleelever är det utfallet alldeles för snävt.

Demokraterna ser hur den ökade antisemitismen kräver nya och betydligt bredare satsningar. Inte minst i former som konkret också når ut till elever som inte självmant kan antas söka sig till arbete mot antisemitism. Hur satsningar når ut bredast borde grundskolenämnden ges möjlighet att se över.

Har rätt att känna sig trygga
Att Göteborgs judiska invånare inte kan känna trygghet i att öppet bära judiska attribut såsom kippa och Davidsstjärnan är lika oacceptabelt som ovärdigt. Likaså är det orimligt att judiska församlingen i Göteborg själva ska behöva stå för hutlösa summor i säkerhetskostnader.

Den första synagogan i Göteborg byggdes under slutet av 1700-talet. Ett öppet judiskt liv måste alltid få vara en självklar del av Göteborg och det är upp till oss alla att säkerställa att det möjliggörs.

Jessica Blixt (D)
kommunalråd Demokraterna

Sofie Löwenmark (D)
politisk sekreterare Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>