Higabs uppdrag som stadsutvecklare krockar med företagets traditionella verksamheter, vilket leder till osäkerhet och utdragna beslutsprocesser. Nu måste kommunstyrelsen skapa förutsättningar för att se över bolagets framtid, skriver Martin Wannholt, Jan Jörnmark, Alexander Lisinski och Thomas Hedberg från Demokraterna.

Demokraternas debattartikel i GP om Higab och Feskekörka 22 augusti 2019.

Demokraterna känner stark oro för utvecklingen i Feske­körka och Higab. Vi har därför lyft frågan om både Feskekörka och företagets framtid till kommunstyrelsen. Företaget som från början hade en tydlig målbild har i dag tre oförenliga uppgifter. Det leder gång efter annan till långa och utdragna besluts­processer som skapar osäkerhet och missnöje bland hyresgästerna, men också underhållsproblem i företagets fastigheter och fördröjning i nödvändig stadsutveckling.

Vad gäller Feskekörka är det uppenbart att det efter sju års utredning ännu inte finns en fast plan för framtiden. Att ­eventuellt flytta hela verksamheten till Briggen förefaller vara en vagt formulerad och än svagare förankrad plan, vars ­juridiska konsekvenser ter sig oroande och oklara. Det innebär att verksamheterna fortfarande hänger i luften inför framtiden. För både handlare och anställda är situationen absolut oacceptabel. Kommunstyrelsen måste få hela situationen utredd och genom­lyst, inte minst om det krävs ett ägartillskott för att genomföra ­evakueringen och renoveringen.

Oförutsedd utveckling
Men behovet att genomföra tydliga beslut om Higabs framtid är i dag än mer akut därför att bolaget på flera platser hamnat i centrala positioner för att driva stadsutveckling. Det är en utveckling som varit helt oförutsedd och beror på den stadstillväxt som karaktäriserat de senaste decennierna. Higab finns i dag som en sådan viktig aktör i till exempel Fisk­hamnen, Slakthuset, Grimmered och centrala stan. I Fiskhamnen leder de oklara planerna till att Majornas naturliga tillväxtriktning mot vattnet blockerats; Slakthusområdet är lika väsentligt för Gamlestan. Grimmered ligger strategiskt i stadens sydvästra del som är den potentiellt mest attraktiva.

Feskekörka är på samma vis en del av det nya centrum som håller på att formas mellan Kungshöjd, nedre Kungsgatan och Linné. Där har befolkningen och inkomsterna stigit kraftigt under de senaste decennierna, vilket skapat helt nya förutsättningar för området. Det syns i planerna för Röda Bryggan som snart startas och på samma vis för Folkets hus-området. På andra sidan kanalen kommer Skeppsbron inom överskådlig framtid att byggas, tillsammans med nedmonteringen av kraftverket. Mitt i detta område ligger Feskekörka, som med sin ikoniska status är hela det dynamiska områdets självklara centralpunkt.

Men hela detta stadsutvecklingsuppdrag som nu fördröjs på plats efter plats ligger helt utanför Higabs två traditionella verksamheter. Redan motsättningarna mellan dessa skapade problem för företaget. Att genomföra en tredje och än svårare uppgift ter sig helt omöjlig och otacksam uppgift för det redan hårt belastade företaget. Därför har vi Demokrater nu lagt ett förslag om att kommunstyrelsen snabbt skapar förutsättningarna för att på ett skyndsamt och prioriterat sätt se över Higabs framtid som företag.

Jan Jörnmark (D)
styrelsen Higab

Alexander Lisinski (D)
styrelsen Higab

Thomas Hedberg (D)
Stadshus AB

Martin Wannholt (D)
kommunstyrelsen

Länk till artikeln i GP >>

Kommunens ansträngda ekonomi gör att alla partier nu måste visa om man vill göra sig kvitt med slöseriet eller i stället skapa dubbel olycka med en skattehöjning. Demokraterna har en plan för att omfördela 1,4 miljarder kronor till välfärden och stoppa slöseriet, skriver bland andra Martin Wannholt (D).

Demokraternas kommunalråd Martin Wannholt, Jessica Blixt och Henrik Munck skriver en replik till Daniel Bernmar (V) på GP debatt 19 juni 2019.

Demokraternas replik på artikel i GP 17/6, Kommunalskatten av Daniel Bernmar (V), länk till artikeln >>

Att Vänsterpartiet ropar efter höjd skatt för att klara kommunens knackiga ekonomi är ingen överraskning, men otydliga besked från de styrande allianspartierna väcker desto fler frågor.

Skatt är bra när det tas ut i rimlig omfattning och ger god samhällsservice tillbaka till skattebetalarna. Men skatt är dåligt i synnerhet om pengarna går till att bekosta ineffektiv verksamhet och rent slöseri.

Göteborgs kommun är inte bara en stor och spretig organisation. Kommunens planering av förskoleplatser ”föll mellan stolarna”, Vasabron blev ett fiasko, näringslivsklimatet är i botten, och stora stadsutvecklingsprojekt som Skeppsbron tvingas till omtag på grund av bristande förmåga och dåligt samarbete inom kommunen. Allt detta är exempel på ineffektivitet.

Dessutom har vi det rena slöseriet med en alldeles för stor politisk administration som ger onödigt dubbelarbete, tungrodda utredningar som aldrig blir klara och utredningar som borde stoppats för länge sedan. I topp för slöseriet ligger för tillfället 138 miljoner kronor till utredning av en linbana som redan havererat.

Demokraterna gick till val på att ta bort
ineffektivitet och slöseri genom att
kraftigt reformera styrningen av
kommunen. Vi visade på möjliga
omfördelningar på 1,4 miljarder kronor
till välfärden.

Demokraterna gick till val på att ta bort ineffektivitet och slöseri genom att kraftigt reformera styrningen av kommunen. Vi visade på möjliga omfördelningar på 1,4 miljarder kronor till välfärden, vilket är än mer nödvändigt i dag när prognosen visar på ett stort underskott för kommunen.

En ansträngd ekonomi kan alltså bli det som gör att Göteborg äntligen stoppar slöseriet i kommunen. Om man vill det. En skattehöjning ger däremot dubbel olycka. Slöseriet och ineffektiviteten blir då kvar och man tar dessutom mer av folks pengar, vilket drabbar göteborgaren och det dämpar den ekonomiska utvecklingen i stort.

Alliansens första halvår vid makten har passerat. Stöd för budgetförslag och tilldelning av ordförandeposter i nämnder och bolag säkrades genom ett avtal med Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Nu är frågan om Alliansen ska fortsätta samverkan med skattehöjarpartierna, och vad det kan betyda för nästa års skattesats. Eller om Alliansen väljer Demokraternas väg med stoppat slöseri och en kraftig förändring av hur kommunen styrs.

Till något positivt.

Martin Wannholt (D)
kommunalråd och gruppledare

Jessica Blixt (D)
kommunalråd

Henrik Munck (D)
kommunalråd

Länk till artikeln i GP >>

Det är av största vikt att arbeta mot den ökande antisemitismen i Göteborg, men då är nya miljoner till Toleransprojektet, som når väldigt få och kostar mycket per deltagande elev, inte rätt insats. Fler elever måste kunna nås, framförallt de som har antisemitiska åsikter, skriver Jessica Blixt (D) och Sofie Löwenmark (D).

Jessica Blixt och Sofie Löwenmark skriver på GP debatt 25 maj 2019

Antisemitismen ökar i Europa såväl som i Sverige. Från Malmö har det länge larmats om hur ökad antisemitism gör tillvaron allt svårare för stadens judiska befolkning. Det är en lika oroande som oacceptabel utveckling.

I Göteborg attackerades synagogan då flaskor med brinnande bensin kastades mot synagogan i december 2017. Samtidigt som de flammande flaskorna kastades av en grupp maskerade män, pågick en ungdomsfest i det intilliggande församlingshuset. Ungdomarna tvingades gömma sig i församlingens säkerhetsrum. Tack och lov kom ingen människa till fysisk skada, och synagogan som uppfördes 1855 klarade sig utan större skador. Men brandattacken kom givetvis att starkt påverka församlingen och tillvaron för den judiska befolkningen i Göteborg.

Sex miljoner till Toleransprojektet
I nästa vecka ska kommunstyrelsen fatta beslut om finansiering av åtgärdsprogram mot antisemitism,  för 2019 handlar det om sex miljoner kronor som är bundna till Toleransprojektet.

Toleransprojektet har säkerligen många bra inslag och delar, men vi i Demokraterna menar att projektet endast når ut till några få och inte till alla målgrupper. Då eleverna själva ansöker om deltagande tenderar detta att främst locka till sig studiemotiverade elever som inte när antisemitiska åsikter.

Det så centrala för antisemitismen är just
hur den gror inom flera grupperingar och
tankegodset måste således bemötas på
bred front.

Toleransprojektet är vidare mycket kostsamt. För dagens satsning på 1,5 miljoner deltar 20 till 25 elever per läsår i projektet. Vidare tycks Toleransprojektet främst fokusera på den antisemitism som uppvisas från högerextremt håll. Den högerextrema antisemitismen är naturligtvis av största vikt att täcka upp, men samma sak gäller också antisemitismen som kommer från andra håll. Det så centrala för antisemitismen är just hur den gror inom flera grupperingar och tankegodset måste således bemötas på bred front.

Når endast 100 elever
Den nu föreslagna satsningen på sex miljoner skulle innebära att drygt 100 elever från utvalda skolor skulle få delta i projektet under ett läsår. Med tanke på att Göteborg har drygt 57 000 grundskoleelever är det utfallet alldeles för snävt.

Demokraterna ser hur den ökade antisemitismen kräver nya och betydligt bredare satsningar. Inte minst i former som konkret också når ut till elever som inte självmant kan antas söka sig till arbete mot antisemitism. Hur satsningar når ut bredast borde grundskolenämnden ges möjlighet att se över.

Har rätt att känna sig trygga
Att Göteborgs judiska invånare inte kan känna trygghet i att öppet bära judiska attribut såsom kippa och Davidsstjärnan är lika oacceptabelt som ovärdigt. Likaså är det orimligt att judiska församlingen i Göteborg själva ska behöva stå för hutlösa summor i säkerhetskostnader.

Den första synagogan i Göteborg byggdes under slutet av 1700-talet. Ett öppet judiskt liv måste alltid få vara en självklar del av Göteborg och det är upp till oss alla att säkerställa att det möjliggörs.

Jessica Blixt (D)
kommunalråd Demokraterna

Sofie Löwenmark (D)
politisk sekreterare Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

Göteborgs stad har nyligen tagit fram en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck, men det som genomsyrar handlingsplanen är att konkret vägledning helt och hållet lyser med sin frånvaro, skriver Demokraterna.

Jessica Blixt, Sofie Löwenmark och Ulf Boström skriver på GP debatt 25 april 2019

När det i kommunfullmäktige fattades beslut om att en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck skulle tas fram, beslöts beklagligt nog att den skulle utgå från ett intersektionellt och normkritiskt perspektiv. En rapport med samma ideologiska inriktning samt en kartläggning om problematiken i Göteborg beställdes för ändamålet.

Intersektionalitet är ett analytiskt perspektiv som används för att beskriva hur olika strukturer/maktordningar och förtryck samverkar i ett samhälle. Problemet är att förtryck därmed också förminskas, efter olika hänsyn till maktordningar har tagits. Förloraren är individen. För det intersektionella perspektivet tenderar tvärtom att låsa in och bevara kollektiva identiteter vars betydelse blir större än individerna själva. Betoningen på det kollektiva värdet är direkt förödande för människans frihet och lika värde.

Utgå från individens lika rätt
I stället för att hitta tillkrånglade akademiska förklaringsmodeller som förminskar problematiken borde man endast utgå från principen om individens lika rätt och från vår svenska lagstiftning.

Gör man det kan man framöver undvika att se mellan fingrarna på förtryck, eller till och med bortse från svensk lagstiftning, vilket återkommande har skett.

Trots att larmen om hedersrelaterat våld och förtryck är långtifrån nya, utan tvärtom har ökat stadigt under de senaste decennierna, så har Göteborgs stad, liksom landet i övrigt, inte kunnat hantera frågan med några konkreta åtgärder.

Resultatet av dessa försummelser kan vi läsa om med jämna mellanrum. Nyligen i det uppmärksammade fallet gällande Amanda från Göteborg. Hon fördes till Irak där hon som 12-åring giftes bort med en vuxen man. Tio år senare förlorade hon vårdnaden om sina barn till maken. Det kanske värsta i fallet Amanda var att så många instanser hade larmat om att något inte stod rätt till, men ändå var det ingen som agerade innan hon försvann. Under bröllopet i Irak stod 12-åriga Amanda på en pall, för att någorlunda nå upp till maken.

Fallet Amanda ligger nu till grund för ”Amandakomissionen” vars syfte är att förhindra liknande fall i framtiden.

Men i den handlingsplan som nyligen presenterats finns ytterst lite, om alls något, som skulle kunna vara behjälpligt för att förebygga fall som Amandas – och då ska man betänka att den redan har omarbetats en gång då den möttes av omfattande kritik i sin första skepnad.

I handlingsplanens första version kunde man läsa att hedersförtryckets kontrollmekanismer ”kan även fungera som ett alternativt välfärdssystem” och hederskulturen beskrevs som ”en inneslutenhet som ersätter det omgivande samhällets skyddsnät”. Det är lika obegripligt som oanvändbart.

För hur ska dessa rader vara någon till hjälp när en flicka riskerar att giftas bort?

Förlamar arbetet mot problematiken
En handlingsplan full av tomma ord riskerar i stället att förlama arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ytterligare. Det senare har vi inte råd med. Att de röd-gröna partierna nöjer sig med en så tandlös handlingsplan är anmärkningsvärt. En sådan produkt kan möjligtvis få en och annan politiker att se handlingskraftig ut, men för stadens utsatta gör den ingen som helst nytta.

I handlingsplanen kan läsas att ”endast 30 procent av pojkarna tycker att den svenska lagen som förbjuder könsstympning är jättedålig/ganska dålig”.

Det är inte ”endast” utan en ytterst anmärkningsvärt hög siffra. Betänk att könsstympning generellt också är koncentrerat till enskilda länder, vilket talar för att pojkar med rötter i berörda länder i mycket hög utsträckning är negativa till att könsstympning är olagligt.

Här krävs med andra ord massiva och direkta åtgärder för att få till attitydförändringar. Vi vet från länder där man försöker bli av med sedvänjan att informationskampanjer ger gott resultat. Kunskapen om vilka grupper könsstympning förekommer inom, bör också användas i det preventiva arbetet. Men i den föreslagna handlingsplanen dyker endast två meningar om könsstympning upp, och då påtalas vikten av att erbjuda psykologiskt stöd till den som utsatts.

Förebyggande arbete kan inte åsidosättas
Givetvis är psykologisk liksom medicinsk hjälp viktig för den som redan har utsatts. Men det förebyggande arbetet kan inte åsidosättas. Målsättningen kan enbart vara att inte en enda flicka i Göteborg ska utsättas för könsstympning. Att könsstympning i stället tillägnas två meningar innehållandes självklarheter, gör att man kan misstänka att det intersektionella perspektivet gjort sig påmint även här?

För Demokraterna handlar frågan om just betydelsen av att hänvisa till alla medborgares lika rättigheter och om vår svenska lagstiftning. Demokraterna kan aldrig någonsin kompromissa i dessa frågor. Därför bör handlingsplanen förpassas till papperskorgen och helt göras om från grunden. Denna gång enbart baserad på kunskap och inte ideologi.

Jessica Blixt (D)
kommunalråd

Sofie Löwenmark (D)
politisk sekreterare

Ulf Boström (D)
trygghets- och integrationspolitisk talesperson

Länk till artikeln i GP >>

En bra sjukvård behöver en effektiv och stödjande administration. Inte en byråkratisk koloss som växer så det knakar. Det är dags att prioritera resurserna inom sjukvården till de medarbetare som har direkt patientkontakt, skriver Demokraterna.

Thomas Hedberg, Mariette Risberg, Marianne Berntsson, Joakim Rosdahl, Ulla Nathorst Westfelt, Georg de Laval, Gunilla Andersson Gustafsson och Martin Wannholt, ledamöter och ersättare i Regionfullmäktige skriver på GP debatt.

Demokraterna vill omfördela resurserna inom sjukvården och prioritera satsningar på de medarbetare som har direkt patientkontakt. Om större ansvar läggs på ansvarig vårdpersonal kommer organisationerna bli effektivare och få mer tid för patienterna.

Många politiker verka tro att lösningen på problemen är mer pengar. Visst behövs det mer resurser, men det behövs också en fungerande styrning och ledning. Med en tydligare och effektivare styrning blir inte bara sjukvården bättre, den blir också en mer stimulerande arbetsmiljö för personalen.

I dag mäts effektiviteten och kvaliteten i detalj i den del av sjukvården som möter patienterna, men för politisk ledning, styrning och administration är noggrannheten inte lika stor.

Demokraterna skriver på GP debatt 9 april 2019

En enorm organisation
Sjukvården i Västra Götalandsregionen organiseras genom regionfullmäktige med 149 ledamöter och ett hundratal ersättare. Under sig har man regionstyrelsen med 15 heltidsanställa politiska regionråd, lika många biträdande regionråd samt 29 politiska sekreterare. Under regionstyrelsen hittar vi regionledningen med regiondirektör och tillhörande stab. Ovanstående hanterar naturligtvis också övrig regional verksamhet, men till största delen handlar det om sjukvård.

Utöver det tillkommer ett 20-tal styrelser och nämnder med 357 politiska utnämningar. Dessa leder åtta sjukhus med var sin sjukhusdirektör och stab. I tillägg har vi all annan administration med olika funktioner såsom personalavdelningar, redovisning, finans, etcetera med tusentals personer.

Det är alltså så ledning och styrning ser
ut i dag. Är det någon som tror att detta
är effektivt och att vi mäktar med att ta
bra beslut med en sådan organisation?

Det är alltså så ledning och styrning ser ut i dag. Är det någon som tror att detta är effektivt och att vi mäktar med att ta bra beslut med en sådan organisation?

Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, så har antalet chefer, handläggare och administratörer ökat med 35,87 procent under åren 2010–2017. Övriga yrkesgrupper inom sjukvården har ökat med 2,26 procent.

På regionfullmäktigemötet den 29:e januari fanns ett förslag man skulle anta; ”Uppgiftsbeskrivning och arbetsformer för regionfullmäktiges beredning för uppföljning av det politiska arbetet och den övergripande styrmodellen”. Kristallklart, eller hur?

Syftet är att få fram underlag till den politiska organisationen 2023–2026 och bland annat att föreslå alternativ till beställar-utförar-modellen.

2014 påbörjade professor Soller en liknande utredning som presenterades 2017 och innehöll stark kritik mot nämnda beställar- och utförarmodell. Bland annat konstaterades:

Man kan ju fundera kring varför inget
gjorts sedan 2017 och varför man nu skall
vänta ytterligare på en ny utredning.

”En viktig förändring är sannolikt att avveckla utförarstyrelserna och göra sjukhusledningarna direkt ansvariga för verksamheten i förhållande till den beställning som är lagd och för ekonomin i förhållande till hälso- och sjukvårdsstyrelsen och regionstyrelsen. Det finns många mycket kritiska röster hos intervjuade politiker och tjänstemän inom regionen till den styrmodell som tillämpas i dag. De kritiska rösterna kommer från alla håll. Styrmodeller i allmänhet förändras i olika riktningar. Förr eller senare krackelerar de och ersätts med någon annan”.

Man kan ju på basis av ovanstående fundera kring varför inget gjorts sedan 2017 och varför man nu skall vänta ytterligare på en ny utredning.

Trots att det redan fanns en utredning som handlade om styrmodeller så var vi Demokrater positiva till studien. Vi föreslog också att gruppen speciellt skulle jämföra styrning, ledning, administrativa kostnader och effektivitet med andra regioner och närliggande länder för att kunna säkerställa att vi har en effektiv organisation som kan serva och leda och stödja dem som arbetar med patienter.

Förslaget gick till votering och avslogs av bland annat Alliansen och V.

För oss i Demokraterna är det nedslående
att en så här viktig fråga får bli taktisk
partipolitik.

Hur skall man tolka detta? Sparbeting och extra åtgärder utfärdas hela tiden till de medarbetare som träffar patienter, men hittills så har oss veterligen inga försök gjorts att kontrollera att ledning, styrning och administration är effektivt utförd. En felaktig organisation kostar inte bara mer pengar utan den tar med största sannolikhet också felaktiga beslut på grund av den komplexa strukturen och den stora andelen beslutsfattare med begränsad specifik kompetens inom sjukvården. Är det enligt Alliansen oviktigt hur sjukvårdens ledning, styrning och administration är organiserad? Vet vi redan bäst själva? Hur vet vi det?

För oss i Demokraterna är det nedslående att en så här viktig fråga får bli taktisk partipolitik.

Alliansen vill uppenbarligen vänta på en
ny utredning och man vill inte veta hur
Västra Götalands sjukvård står sig i
förhållande till andra väl organiserade
verksamheter.

Vi tycker nu att det är dags för ett rejält omtag. Vi vill studera och jämföra kostnader för ledning, styrning och administration inom olika regioner, organisationer och närliggande länder för att vi skall organisera oss på bästa sätt och få så mycket och bra sjukvård som möjligt med en effektiv och stödjande administration.

Utvärdera därefter antalet nämnder, styrelser, ledamöter och administrativ personal och hur organisationen skall se ut. Omfördela resurser till den operativa verksamheten och öka beslutanderätten på avdelningarna som träffar patienterna. Kartlägg rutiner och effektivisera arbetet samt utveckla IT–stödsystemen. Låter tekniskt och tråkigt, men resultatet blir mer resurser, mer tid med patienterna samt roligare arbete.

Alliansen vill uppenbarligen vänta på en ny utredning och man vill inte veta hur Västra Götalands sjukvård står sig i förhållande till andra väl organiserade verksamheter.

Demokraternas kunskapsgrupp har sammanställt ett antal mer konkreta förslag i detalj för att förbättra sjukvården. Ni hittar dem på Demokraternas hemsida.

Hjälp oss effektivisera administration och styrning i Västra Götalandsregionen eller åtminstone fastställa att den är optimal!

Thomas Hedberg (D)
företagare

Mariette Risberg (D)
sjuksköterska

Marianne Berntsson (D)
överläkare

Joakim Rosdahl (D)
civilekonom

Ulla Nathorst Westfelt (D)
överläkare

Georg de Laval (D)
civilingenjör

Gunilla Andersson Gustafsson (D)
filosofie doktor

Martin Wannholt (D)
civilingenjör, gruppledare regionfullmäktige

Länk till artikeln i GP >>