I arbetet mot könsstympning är det inte överdrivna insatser som är problemet utan frånvaron av konkreta åtgärder, replikerar Sofie Löwenmark och Jessica Blixt som lovar att Demokraterna i Göteborg kommer att lägga fram skarpa förslag för att motverka hedersproblematik i alla dess former.

Replik. Sara Johnsdotter professor i medicinsk antropologi vid Malmö Universitet, skriver i Dagens Samhälle under rubriken: ”64 påtvingade gynundersökningar – inga åtal”.

I artikeln problematiserar hon kring hur ett antal flickor under årens lopp har undersökts i utredningar gällande misstänkta könsstympningar. Tyvärr ägnas inte en enda mening i texten åt flickor som faktiskt har utsatts för könsstympning och de livslånga konsekvenser detta innebär både fysiskt och psykiskt.

Problemet är att könsstympning förekommer, inte att det utreds för mycket kring misstänkta brott mot barn.

Anmälda misstankar om att barn har utsatts för brott måste alltid utredas. Misstänks kroppsskada, som könsstympning, behöver flickan undersökas som en del av utredningen. Här är lagstiftningen mycket tydlig och det finns inget utrymme för personligt tyckande.

Lagen är också tydlig om att vård- och skolpersonal är skyldiga att orosanmäla, vid misstanke om att ett barn far illa. Vårdnadshavarens medgivande för utredning är sekundär när just vårdnadshavaren är misstänkta för att ha vållat sina barn skada. Med barns rättigheter i centrum borde ingen motsätta sig den ordningen.

Lagen som förbjuder könsstympning är således stark och innefattar såväl flickor som förts utomlands för ingrepp, försök, förberedelse och stämpling samt underlåtelse att rapportera kännedom om könsstympning. Det är därför inte lagstiftningen som brister, utan arbetet för att motverka sedvänjan.

Att det endast finns två fällande domar om utförd könsstympning sedan 1982, vilka i bägge fall rör flickor från Göteborg, säger heller ingenting om hur utbredd problematiken är. Att flickor som könsstympats inte kan, vill eller vågar berätta om övergreppen är inte svårt att förstå. Menar textförfattaren att så få fällande domar, är skäl för att inte alls utreda misstänkta könsstympningar?

Vi vet inte hur många flickor som har utsatts eller hur många som lever i riskzonen för att utsättas, men varje enskilt fall är en utsatt flicka för mycket.

Vi demokrater i Göteborg föreslår därför en kraftig förstärkning av arbetet mot könsstympning så vi verkligen sammanställer och följer upp samtliga barn och ungdomar som befinner sig i riskzonen. Hit hör även denna svårupptäckta grupp, där könsstympningarna kan utföras under besök i hemländerna.

I Göteborg drivs numera ”Vulvamottagningen” på Angereds närsjukhus, där drabbade flickor och kvinnor erbjuds såväl medicinsk som psykologisk vård och stöd. Mottagningen utgör ett avgörande stöd för de flickor och kvinnor som redan drabbats. Från att mottagningen öppnades under april 2018 till årsskiftet 2019, sökte drygt 80 kvinnor vård på mottagningen. Vårdbehovet för målgruppen får därför anses vara stort och det är av största vikt att specialistvård för utsatta finns att erbjuda.

I det förebyggande arbetet är föreningar som ”Hela blomman” i Angered centrala för att motverka könsstympning. Föreningen med både tjejer och killar – främst med somaliskt ursprung – arbetar för att utbilda, förebygga och förändra kulturella attityder. I det attitydförändrande arbetet är civilsamhället en mycket viktig kraft. Ett arbete som vi i Demokraterna självklart stödjer.

Reella insatser mot det hedersrelaterade våldet och förtrycket har länge lyst med sin frånvaro i Göteborg såväl som i övriga Sverige. Demokraterna kommer framöver att lägga skarpa förslag för att motverka hedersproblematik i alla dess former. Gällande könsstympning har det inte varit överdrivna insatser som varit problemet, utan frånvaro av konkreta åtgärder. Målet är att inte en enda flicka ska könsstympas. Vi kan aldrig nöja oss med mindre.

Jessica Blixt
kommunalråd Göteborg (D)

Sofie Löwenmark
politiskt sakkunning (D)

Länk till artikeln i Dagens Samhälle >>

Trafikverkets chockerande prislapp på närmare 190 miljarder kronor visar att det planerade järnvägssystemet kring Västlänken är ett luftslott utan verklighetsförankring. Dessa oseriösa planer hindrar andra trafikåtgärder som är helt avgörande för Göteborgs fortsatta utveckling och välstånd. Misskötseln av trafikplaneringen är stötande och de ansvariga som skadar vår stad måste nu ställas till svars, skriver Henrik Munck (D) och Peter Danielsson (D).

Henrik Munck och Peter Danielsson skriver en helsida på GP debatt om skenande kringkostnader för Västlänken, 29 maj 2019.

”Skapar plats för fler tåg”. Så beskrivs korta fakta om Västlänken på Trafikverkets hemsida. Längre ner på sidan finns mer utförlig text med de avgörande orden ”… järnvägssystemet i regionen har nått gränsen och kan inte hantera mer tågtrafik idag.” I klartext betyder det att utan omfattande investeringar i järnvägsbanorna in mot Göteborg så faller det uttalade syftet med Västlänken.

Debatten om det blir fler tåg med Västlänken eller inte har pågått under lång tid. Förespråkarna har hänvisat till strategidokumentet Målbild Tåg 2035 som beskriver en utbyggnad till två- eller fyrspår i järnvägsstråken in mot Göteborg. Denna plan togs fram av den ansvariga myndigheten för kollektivtrafik, Västra Götalandsregionen, tillsammans med Trafikverket. Vid fastställandet av planen år 2013 uppskattades investeringskostnaderna till cirka 45 miljarder kronor.

Sanslös siffra
Uppdaterade investeringskostnader presenterades i förra veckan för regionens ledande politiker, och nu pekar kalkylen på upp till 190 miljarder kronor. En alldeles sanslös siffra, inte minst med tanke på att den nationella infrastrukturbudgeten bara innehåller sammanlagt cirka fem miljarder kronor för de utpekade projekten från i dag och ända fram till år 2029. Om denna investeringstakt fortsätter så kommer Målbild 2035 för järnvägsutbyggnaden att vara genomförd om ytterligare 370 år, det vill säga omkring år 2 400.

De ledande politikernas reaktion på den
nya informationen var ”nu gäller det att
vi håller ihop”

De ledande politikernas reaktion på den nya informationen var ”nu gäller det att vi håller ihop”. Men nu uppstår omfattande konsekvenser som någon måste ta ansvar för.

Klimatpåverkan från Västlänken blir katastrofalt negativ då byggets stora utsläpp inte kommer att kunna räknas hem av fler tåg i framtiden.

När järnvägsutbyggnaden till Borås skjuts in i framtiden så behövs i stället utökad busstrafik. Men bussarna får inte plats på Korsvägen som nu ska byggas om för 860 miljoner kronor. Västtrafik planerar därför nu för att regionbussarna från Landvetter/Borås ska tas bort från Korsvägen och i stället stanna vid Lisebergsstationen/E6.

Resenärer flyttas till Lisebergsstationen
Den spruckna visionen kring Västlänken gör att många resenärer flyttas från Korsvägen ut till Lisebergsstationen i stället. Detta är absurt då ”att utveckla Korsvägen som en knutpunkt” också är ett av huvudargumenten för Västlänken. Västlänken kommer alltså ge resenärer från Kungsbacka längre restider, och resenärer från Landvetter/Borås får sämre bytesmöjligheter under överskådlig framtid.

Att nyheten om de 190 miljarderna släpps
alldeles efter att rättsprocesserna kring
Västlänken är avslutade är
anmärkningsvärt. För utan den utlovade
utbyggnaden för ökad tågtrafik skulle
Västlänken aldrig fått tillstånd
att byggas.

Visionen om fler tåg genom Västlänken är alltså en illusion, och den oseriösa planeringen har skapat ett djupt sår i Göteborg. Vi har sett flera ansvariga politiker komma och gå, och nya partier har skapats.

Att nyheten om de 190 miljarderna släpps alldeles efter att rättsprocesserna kring Västlänken är avslutade är anmärkningsvärt. För utan den utlovade utbyggnaden för ökad tågtrafik skulle Västlänken aldrig fått tillstånd att byggas.

Att släppa informationen, som givetvis funnits länge, först nu är också ett hån mot den stora majoritet av göteborgare som är emot projektet.

Västlänken omöjlig att genomföra
Nu vet vi att den samlade planen kring Västlänken är omöjlig att genomföra. Därför behövs ett totalt omtag för kollektivtrafikplaneringen i Göteborgsregionen. Planerna måste anpassas till rimliga kostnadsnivåer med exempelvis mer av kostnadseffektiva satsningar på längre tåg och förbättringar av existerande banor, och mindre av helt nya (och dyra) järnvägsstråk.

För kollektivtrafiken inom Göteborg bär politiker och ledande tjänstemän ansvar för haveriet med fyrdubblad kostnad för linbanan. Detta projekt måste stoppas och ersättas med satsningar på buss-, båt- och spårvägstrafiken. Haveriet med linbanan innebar tre förlorade år för vettig kollektivtrafikplanering inom Göteborg. Haveriet med Västlänken och det tillhörande tågsystemet har inneburit mer än tio förlorade år för vår regions utveckling, jämfört med om man hade valt en realistisk väg från början.

Skäl att bli riktigt orolig
Oavsett om man är miljövän, näringslivsvän eller bara vän av en väl fungerande stad så kan man nu bli riktigt orolig. Orolig för Göteborgs fortsatta utveckling och välstånd. Demografin gör att ”färre behöver försörja fler” och välfärden står inför stora utmaningar. Varje skattekrona måste vägas mot olika behov och nyttor.

Misskötseln av infrastrukturplaneringen
måste därför nu betraktas som
samhällsfarlig.

Misskötseln av infrastrukturplaneringen måste därför nu betraktas som samhällsfarlig. Våra gemensamma tillgångar och möjligheter för framtiden spelas bort av en mindre grupp av ledande politiker och höga tjänstemän. Denna styrande grupp av makthavare accepterar vare sig kritik eller tankar om alternativa lösningar.

Debatten om det misslyckade projektet Västlänken kan därmed summeras med att det saknas 185 miljarder kronor och nu måste de ansvariga ställas till svars. De måste ställas till svars för att de har satt demokratin ur spel med falska skönmålningar.

För linbanehaveriet tar kommunen nu in extern hjälp för att reda ut hur planeringen kunde gå så fel. En liknande krismedvetenhet och extern hjälp behövs för att reda ut den havererade järnvägsplaneringen. Det vore ett första steg i ansvarstagande från Trafikverket och övriga parter som bär stort ansvar.

Henrik Munck (D)
kommunalråd, ledamot i trafiknämnden, Göteborg

Peter Danielsson (D)
ledamot i miljö- och klimatnämnden, Göteborg

Länk till artikeln i GP >>

Mats Grauers har bra förslag på hur Göteborg kan värna elitidrotten. Haveriet med handbollshall för RIK är bara ett i raden av kommunens självmål som drabbar idrotten, skriver Demokraterna.

Niclas Winterquist och Henrik Munck skriver på GP debatt 10 maj 2019

En elitidrottspolicy för Göteborg och en utsedd elitidrottsansvarig person inom kommunen är några av de bra förslag som läggs fram av Mats Grauers, ordförande i Frölunda Hockey Club.

Idrottens betydelse kan knappast överskattas. Breddidrotten för hälsa, utmaning och glädje. Elitidrotten som förebild och en viktig del av Göteborgs identitet. Evenemang som Gothia Cup och Partille Cup visar att Göteborg kan vara en riktig idrottsstad.

Samordning inte kommunens bästa gren
Men som Grauers skriver så saknas samordning inom kommunens organisation vilket drabbar idrotten liksom många andra viktiga frågor. Kommunen är organiserad i 30 olika nämnder och ännu fler bolag. Det finns goda krafter och goda ambitioner men kommunen är som ett idrottslag som saknar ledare. Kommunens resurser är inte samspelta och då blir resultatet därefter.

Att man misslyckas med att ersätta
Lisebergshallen i tid är oacceptabelt.
Pengar saknas uppenbarligen inte.

Den bristfälliga planeringen för Västlänken finns det mycket att säga om. Att man misslyckas med att ersätta Lisebergshallen i tid är oacceptabelt. Pengar saknas uppenbarligen inte när kommunen kan lägga 600 miljoner kronor på Västlänkens markytor i Haga. Dessa pengar hade i stället kunnat göra stor nytta för idrotten.

Fler hallar för breddidrott
Det behövs fler hallar för breddidrotten och staden måste få till en bra helhetslösning för elitidrottens arenor. En väl fungerade breddidrott behöver också ha rimliga villkor för föreningsbidrag och stöd till utbildning av ledare med mera.

Det är bra att idrottens företrädare lägger fram skarpa förslag till förbättring. Förhoppningsvis ställer sig flera partier bakom Grauers förslag så att vi kan förbättra både elitidrottens och breddidrottens förutsättningar i kommunen.

Guld och positiv utveckling kommer inte av sig självt. Vi politiker måste tillsammans kliva ner från läktaren och börja agera. För idrotten i Göteborg.

Niclas Winterquist (D)
ledamot, Idrott- och föreningsnämnden

Henrik Munck (D)
kommunalråd

Länk till artikeln i GP >>

Människors liv formas av den miljö de växer upp, lever och verkar i. Det är därför viktigt att de som har ansvar att utforma denna miljö har de egenskaper som behövs för att skapa en bra tillvaro för oss göteborgare, skriver Demokraterna.

Karin Lindberg, Per Anders Örtendahl och Iréne Sjöberg Lundin skriver på GP Debatt 25 april 2019

Göteborg står inför en stark expansion inom både husbyggande och infrastruktur. De stora förändringar detta innebär kräver stor omsorg om, inte bara de ekonomiska, utan även de kulturhistoriska värdena som förknippas med dessa nytillskott. Vi behöver bygga och utveckla vår stad med kunskap och känsla för grundläggande miljövärden där människor kan leva i harmoni med stadsmiljön. En estetiskt attraktivare stad lockar också fler besökare, vilket i sin tur gynnar ekonomin.

År 1919 inrättade Stockholm ett skönhetsråd. Rådet bildades för att vara rådgivare åt kommunens olika myndigheter men har också rätten att själva lyfta och driva frågor som är relevanta för stadsmiljön. Året är nu 2019 och det har gått 100 år sedan dess. Det är hög tid att även vår stad inför ett Skönhetsråd. Exempelvis har Stockholms skönhetsråd, engagerat sig i utformningen av Slussen, Nobelmuseet och Tellus Towers.

Miljön påverkar både fysiskt och psykiskt
En visuell identitet för varumärket Göteborg handlar i detta sammanhang inte om logotyper och slogans. Det syftar på känslan man får när man promenerar och upplever staden. Den fysiska miljön påverkar oss alla såväl fysiskt som psykiskt. Inget bör lämnas åt slumpen. Ett skönhetsråd ska därför ha i uppdrag att försköna staden och på så sätt förtydliga Göteborgs identitet. De ska ta ansvar för projekt som skapar bestående konsekvenser för stadsmiljön, både gällande fastigheter samt park- och naturområden.

I Stockholm sätter skönhetsrådet staden i första rummet. De är måna om att staden växer men vill också att kvaliteten blir så hög som möjligt. Det handlar kortfattat om att ta hand om det vi har på ett bättre sätt och våga ställa krav på estetik. När staden gör inköp eller förändringar ska det också tillföra något estetiskt tilltalande i våra stadsrum.

Om vi gör detta rätt, kan skönhetsrådet ge sociala och kulturella effekter, som en ökad stolthet för vår stad, och en känsla av samhörighet. Därför föreslår Demokraterna att kommunfullmäktige ska besluta att inrätta ett skönhetsråd, med samma status och liknande organisation som det som finns i Stockholm.

Per Anders Örtendahl (D)
ledamot kommunfullmäktige (1:e ersättare)

Irene Sjöberg-Lundin (D)
ledamot kommunfullmäktige

Karin Lindberg (D)
ledamot kommunfullmäktige

Läs hela artikeln i GP här >>

Linbanan är inte bara en kul idé som gick överstyr. Linbanan är tillsammans med Västlänken de yttersta bevisen på en havererad trafikplanering, och i centrum för misskötseln står kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson (M). Återigen visar Göteborgsandan sin sämsta sida, skriver Henrik Munck (D).

Linbanan beräknas nu kosta drygt fyra miljarder kronor och bli tre år försenad. Om linbanan byggs så orsakar enbart driftskostnaderna ett underskott på uppåt 100 miljoner kronor per år när biljettintäkterna räknats av.

Den allvarliga frågan vi måste ställa oss är: Varför har Göteborgs kommun (hittills) slösat 77 miljoner kronor på utredningar av linbanan? Sedan länge har det nämligen varit en offentlig hemlighet att linbanan inte skulle klara av de ursprungliga löftena om en total kostnad på 1,1 miljarder kronor och ett färdigställande senast år 2021. Och det har funnits mängder av tillfällen för de etablerade politikerna att dra i nödbromsen.

Det har funnits mängder av tillfällen för
de etablerade politikerna att dra i
nödbromsen

Man kan därför lätt dra slutsatsen att linbaneförespråkarna i stället har velat låta projektet löpa på så länge som möjligt utan att sanningen kommer fram. Därmed blir det svårare för andra politiker att ändra sig och komma till slutsatsen att hela projektet måste skrotas. I centrum för denna misskötsel står återigen Axel Josefson (M) och de dåliga sidorna av Göteborgsandan.

Informationen fanns tidigt
Kommunfullmäktige fattade beslut hösten 2016 om en fördjupad utredning av linbanan, och då angavs ett antal krav kring kostnader och tidplan för projektet. Självklart måste därför trafiknämnden omedelbart återrapportera till kommunfullmäktige om och när man ser att kraven för linbanan inte kan uppfyllas. Förra året framkom att enbart utredningskostnaderna skenat från utlovade 30 miljoner till 220 miljoner kronor. Men långt tidigare fanns annan information som då borde ha lyfts till kommunfullmäktige för att ge alla sansade politiker möjlighet att dra i nödbromsen.

I en fungerande demokrati har oppositionen ett särskilt ansvar för att granska och ifrågasätta beslut. Under hela mandatperioden 2015-2018 satt Axel Josefson (M) som vice ordförande i trafiknämnden, och han hade då en mängd tillfällen att reagera och agera. I stället valde Josefson och alla de andra politikerna i trafiknämnden att rösta ner mina granskningsförslag kring linbaneprojektet:

• Den 27 april 2017 yrkade jag avslag på inköpsbeslutet för linbanan och jag föreslog att Trafikkontoret skulle redovisa en uppdaterad kostnadsberäkning med de totala investeringskostnaderna. Varningsklockorna kring linbanans ekonomi ringde redan då. Men detta avslogs.

• Den 24 november 2017 yrkade jag för att trafikkontoret skulle anlita fristående experter för genomlysning av ekonomin kring linbanan. Det avslogs.

• Den 23 april 2018 yrkade jag om att trafikkontoret skulle informera göteborgarna om att det inte blir någon linbana till år 2021. Det blev avslag.

• Den 30 augusti 2018 yrkade jag på att trafikkontoret skulle redovisa en uppdaterad tidplan för projektet. Det blev avslag.

• Den 6 november 2018 yrkade jag att linbaneprojektet skulle pausas och återigen att en genomlysning av kostnader och tidsplan skulle presenteras. Det blev avslag.

Sanningen är inte bara att den dåvarande oppositionsledaren varit helt passiv, trots alla varningssignalerna. Linbaneprojektet har även på andra sätt smittats av Göteborgsandans dåliga sidor.

Det går bara att dra slutsatsen att
konkurrenten till linbanan hölls undan
offentligheten så länge som möjligt.

Under 2018 framkom att en av trafikkontorets högst ansvariga tjänstepersoner i linbaneprojektet samtidigt satt som styrelseledamot i ett privat konsultföretag med uppdrag för … trafikkontoret. Även här var Axel Josefson passiv men efter mina påtryckningar så avsade sig den anställde sitt privata styrelseuppdrag.

Mörkläggning av alternativen
Kanske värst av allt är mörkläggningen av alternativen till linbanan. Under åren 2015-2018 pågick planeringen för utbyggnad av spårvägsnätet inom utredningen Målbild 2035. Den så kallade Gropegårdslänken undanhölls konsekvent från utredningen; det vill säga en ny spårvägslänk som viker av från Biskopsgården ner förbi Volvo i Lundby och ansluter till Lindholmen. Där kopplas länken ihop med den redan beslutade Lindholmsförbindelsen vidare till Stigberget och i tunnel till Linnéplatsen/Sahlgrenska. Gropegårdslänken är en viktig pusselbit för att få till ett vettigt kollektivtrafiksystem i Göteborg där fler resenärer kan undvika att passera genom Brunnsparken, och den gör dessutom linbanan än mer onödig och orimlig.

Gropegårdslänken gör ny entré
Det konstiga är att nu, alldeles nyligen, har Gropegårdslänken dykt upp som en viktig del i utkastet till ny översiktsplan för Göteborg. Där presenteras den som en av målbildens trafikåtgärder till år 2035, trots att det alltså inte står så i det tidigare beslutade målbildsdokumentet.

Det går bara att dra slutsatsen att konkurrenten till linbanan hölls undan offentligheten så länge som möjligt. Men nu finns alltså ett konkret alternativ till linbanan att ta ställning till, som dessutom ger mycket större nyttor för exempelvis alla anställda på Volvo i Lundby jämfört med den svajiga linbanan.

Min bild är att linbaneanhängarna sedan länge slösar med skattepengar och missköter stadens trafikplanering. Axel Josefson (M), Shahbaz Khan (S) och trafikdirektören har uppenbart ogillat mina frågor. Khan har meddelat att han ska lämna som kommunalråd. Nu bör även Josefson och trafikdirektören ta ansvar för sina handlingar. Det måste bli slut med slöseriet och misskötseln av Göteborg.

Linbanan ska självklart skrotas omedelbart och i stället måste vi satsa på utbyggnad av spårvägen och många nya elbusslinjer.

Henrik Munck (D)
kommunalråd, Göteborg

Länk till artikeln i GP >>