Från v. Alexander Lisinski (D) AT-läkare, Ulla Nathorst-Westfelt (D) läkare, Jörgen Isgaard (D) läkare, Mariette Höij Risberg (D) sjuksköterska, Thomas Hedberg (D) företagare
Nu går nedmonteringen av sjukvården in i en ny fas. Regionpolitikernas dysfunktionella styrning och avsaknad av långsiktig planering orsakar nedskärningar, där fungerande verksamheter läggs ner samtidigt som administrationen växer och politiker prioriterar sina uppdrag. Västra Götalandsregionen (VGR) har nästan dubbelt så många politiker som Region Stockholm. Köpenhamnsregionens 43 ledamöter i fullmäktige klarar sitt uppdrag, medan VGR:s 149, inte klarar det. Demokraternas förslag att minska dagens 149 till 101 ledamöter i regionfullmäktige, enligt lagstadgat minimum, samt att avveckla politiska uppdrag i bland annat sjukhusstyrelserna, röstades ner under 2022 av samtliga andra partier.
Politiker beställer sjukvård för invånarnas räkning och i de ansvariga sjukhusstyrelserna sitter politiker och tar beslut utan några som helst krav på kunskap om sjukvård. Polismyndigheten och Försvarsmakten har inte politiker som leder organisationen, så varför har sjukvården i VGR det? De drygt 700 politiska uppdrag som finns inom vården i VGR är mestadels tillsatta med fritidspolitiker, som i sin tur behöver stora beslutsunderlag från administrationen för att bli insatta i det som de ska fatta beslut om. Detta resulterar i en omfattande administration kring regionpolitikerna där administrationens underlag riskerar att styra de politiska besluten, istället för att verka stödjande.
När ekonomin blir kärv bör produktionen prioriteras inom sjukvården, liksom inom industrin. Sahlgrenska Universitetssjukhusets (SU/S) styrelseordförande Cecilia Dalman-Eek (S) säger att det aldrig varit fler anställda på SU som nu men nämner ingenting om vare sig produktion eller administration. HR har ersatt tidigare personalavdelningar och kräver nu data och information från verksamheterna. Det innebär att första linjens chefer måste hantera uppgifter som tidigare hanterades av personalavdelningarna samtidigt som de måste assistera HR med information. Detta resulterar i att kvalificerad personal, ofta legitimerad, tas bort från den patientnära vården, vilket skapar brist på vårdpersonal. HR bör användas till rehabiliteringsärenden, i övrigt ska de endast tillhandahålla det som verksamheterna efterfrågar. HR kan man minska utan att det går ut över patienterna.
I GP den 2/9 uttalar sig Dalman-Eek (S) att SU/S inte har råd med de nyanställningar som nyligen gjorts om inte Regeringen skjuter till mer pengar. I en annan GP-artikel från den 19/8 presenterar hon den nya sparplanen som går ut på att vädja till patienterna att de inte ska söka sig till akuten utan istället vända sig till primärvården. Antagligen har inte Dalman-Eek (S) hört talas om den långa väntetiden för att få ett läkarbesök inom primärvården och att människor redan idag drar sig för att söka hjälp på akuten pga. dygnslånga väntetider. SU behöver spara ca 1 miljard. Det är inte seriöst att prioritera ner den patientnära vården vid ekonomiska svårigheter. Det är faktiskt tvärtom, den patientnära vården man måste prioritera.
Skaraborgs sjukhus har ett sparpaket på 350 miljoner kronor. Genom att stänga akutmottagningen, akutröntgen och IVA i Lidköping räknar man med att kunna spara ca 80 miljoner kr, bla. genom minskade personalkostnader och avveckling av vårdplatser. Det saknas ett budgetunderlag som, förutom minskade kostnader i Lidköping, också påvisar ökade kostnader i Skövde, eftersom man behöver ersätta vårdplatser, läkarjourer och annan personal, då patienterna magiskt nog inte försvinner. Det politiska beslutet att stänga delar av Lidköpings sjukhus är alltså taget utifrån ett ofullständigt underlag. Det har dessutom fattats i strid med en konsekvensanalys som påvisar risker för patientsäkerheten. Troligtvis kommer det också att bli svårare att rekrytera narkosläkare och röntgenläkare när akutflödet försvinner. Det var detta som hände på SU/Mölndal när ortopedin flyttade dit, narkosläkare och röntgenläkare försvann och det tog lång tid att återställa. Hyrorna för de kommande tomma lokalerna kommer kvarstå, därför planeras, som plåster på såren, en närakutmottagning. Det kommer inte att fungera, eftersom varken akutröntgen eller akut provtagning kommer finnas tillgängligt. Närakuten blir således en glorifierad vårdcentral.
Trots storsatsningen på en ny akutmottagning i Skövde, lovade regionstyrelsens ordförande Helen Eliasson (S) i våras att akutmottagningen i Lidköping skulle vara kvar. Ett par månader senare stängs den, enligt Eliasson, på grund av uteblivna statsbidrag. Men att bygga en budget baserad på förväntade statsbidrag är riskabelt och osäkert. Vi efterlyser en långsiktig plan där man tar hänsyn till demografi, tidsplan och ekonomi och där man har en tydlig målsättning att prioritera bort onödig verksamhet till förmån för patientnära vård och ökad produktion.
Varför accepterar vi att politiker besätter platserna i våra sjukhusstyrelser som då blir högst ansvariga för att leverera den beställda sjukvården? Varför tillåts administrationen växa på patienternas bekostnad? Varför accepterar vi att sjukvården i VGR styrs av drygt 700 politiker, mestadels okunniga inom sjukvård? Jo, därför att invånarna inte känner till att det finns massor av pengar att spara genom att skära i den politiska organisationen. Politikerna vet om det men vill inte bli av med sina uppdrag. Genom att ge sjukvårdspersonal ett tydligare mandat att leda sin verksamhet kan vi förbättra både effektivitet och patientsäkerhet.
Regiongruppen för Demokraterna
Alexander Lisinski (D) AT-läkare
Ulla Nathorst-Westfelt (D) läkare
Jörgen Isgaard (D) läkare
Mariette Höij Risberg (D) sjuksköterska
Thomas Hedberg (D) företagare
