D E B A T T A R T I K E L
Västra Götalandsregionens (VGR:s) sjukvård styrs av politiker och administratörer medan personal med medicinsk kompetens hålls utanför. Resultatet blir en växande byråkrati, dyra felinvesteringar och patienter som får vänta i onödan. Nu krävs ett rejält omtag där administrationen måste bantas och där vården ska styras av dem som kan sjukvård.
Den gradvisa nedmonteringen av läkarkompetens i Västra Götalandsregionens sjukvårdsledning är ett problem Demokraterna länge påtalat. När statsepidemiolog Magnus Gisslén nyligen avgick med hänvisning till bristande medicinsk kompetens i ledningen, var det väntat. Systemet kan liknas vid ett fotbollslag med tio tränare som aldrig spelat fotboll.
Regionfullmäktige i VGR har 149 ledamöter och ca 100 ersättare men få deltar aktivt i diskussionerna. Budgetfrågor debatteras flitigt medan få reflekterar över vilken vård man får för pengarna. Politiker beställer vård av sig själva när de beställer av de nio styrelserna, fem sjukhusstyrelser samt styrelser för Närhälsan, Regionhälsan, Habilitering och hälsa och Tandvård. Styrelserna är nämligen paradoxalt nog också bemannade av politiker. Det blir som att äga ett bageri, beställa en tårta av sig själv och sedan gå ut i media och klaga på smaken.
Politiker ska beställa vård men när politiker även tar plats på andra sidan bordet, i utförandet av sjukvården, tillför de inget värde. De politiska styrelserna är därför överflödiga. Eftersom många politiker saknar både sjukvårds- och ledarskapskompetens hamnar det faktiska inflytandet hos administratörerna, som styr genom rapporter och presentationer medan vårdens expertis hålls utanför.
Samma mönster syns i primärvården. Av drygt 200 vårdcentraler i VGR drivs ungefär hälften privat. I SKR:s patientenkät återfinns 73 av de 100 vårdcentraler med mest nöjda patienter i landet, bland de privata. En förklaring kan vara att privata verksamheter präglas av kortare beslutsvägar och avsaknad av politisk ledning.
Pengar som ska gå till verksamheten äts upp av en växande administration och beslut som tas utan medicinsk förankring. Nya befattningar som strateger, planerare och utvecklingsledare växer, samtidigt som vårdnära administration vältras över på läkare och sköterskor och tar tid från det de är bäst på – nämligen att vårda patienter.
När medicinsk expertis inte får inflytande i större beslut, blir risken för allvarliga misslyckanden påtaglig. Ett tydligt exempel på detta är införandet av journalsystemet Millennium. Systemet har visat sig vara svårhanterligt, patientfarligt och olämpligt för svenska förhållanden. En av anledningarna är sannolikt att det ursprungligen togs fram för amerikansk privatvård med fokus på fakturering och inte för effektiv patientvård eller för vår struktur med en stor primärvård. Trots den totala budgeten på 5,5 miljarder kronor för hela implementeringen i VGR, ledde projektet till ett fullständigt haveri vid införandet i södra Älvsborg. Först efter massiva påtryckningar från läkare pausades systemet.
I Sverige låter vi inte fritidspolitiker styra polis eller militär eftersom det kräver specialistkunskap för att fungera effektivt och säkert. Pandemin visade tydligt att sjukvården fungerar bättre när medicinsk expertis står vid rodret. Vi behöver säkerställa att patienterna får maximalt med sjukvård för pengarna. Det krävs medicinsk kompetens och ledarskapserfarenhet för att urskilja det viktiga och skala bort det som inte bidrar till patientvården, för att säkerställa en trygg och effektiv vård.
Vi Demokrater vill avveckla de politiskt tillsatta sjukvårdsstyrelserna och låta medicinsk kompetens styra verksamheten och leverera beställd sjukvård. Vi vill minska den centrala administrationen, som ska stötta i stället för att styra verksamheten. Den vårdnära administrationen ska utgå från de medicinska behoven och svara mot det verksamheten efterfrågar.
Växande vårdköer och en vårdgaranti som inte längre kan uppfyllas orsakar onödigt lidande och är ett stort svek mot patienterna. Fokus måste ligga på att erbjuda nödvändig vård och därför måste regionerna aktivt söka efter tillgängliga platser när den egna kapaciteten inte räcker till. Det innebär att man måste se utanför den egna organisationen, även hos andra regioner och deras upphandlade leverantörer. Genom en bättre samverkan, ibland till och med över landsgränser, kan vi inte bara säkerställa att patienterna får vård, vi kan också öka sannolikheten att hålla budgeten på sikt.
Detta borde vara en självklar drivkraft för alla sjukvårdspolitiker, oavsett partitillhörighet. Vårdpersonalen gör redan ett fantastiskt jobb men om vi inte agerar och gör ett ordentligt omtag riskerar vi ännu större personalbrist och ännu sämre tillgänglighet i sjukvården. Patienter och vårdpersonal förtjänar en sjukvård som styrs av kunskap, inte av byråkrati och politisk passivitet. Västra Götaland skulle kunna bli ett föredöme för hela landet. Både patienterna och vårdpersonalen förtjänar bättre.
Inför 2026 har vi föreslagit en historisk satsning – med över en halv miljard kronor extra till förskolan och skolan. 
