Göteborgs stad har nyligen tagit fram en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck, men det som genomsyrar handlingsplanen är att konkret vägledning helt och hållet lyser med sin frånvaro, skriver Demokraterna.

När det i kommunfullmäktige fattades beslut om att en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck skulle tas fram, beslöts beklagligt nog att den skulle utgå från ett intersektionellt och normkritiskt perspektiv. En rapport med samma ideologiska inriktning samt en kartläggning om problematiken i Göteborg beställdes för ändamålet.

Intersektionalitet är ett analytiskt perspektiv som används för att beskriva hur olika strukturer/maktordningar och förtryck samverkar i ett samhälle. Problemet är att förtryck därmed också förminskas, efter olika hänsyn till maktordningar har tagits. Förloraren är individen. För det intersektionella perspektivet tenderar tvärtom att låsa in och bevara kollektiva identiteter vars betydelse blir större än individerna själva. Betoningen på det kollektiva värdet är direkt förödande för människans frihet och lika värde.

Utgå från individens lika rätt
I stället för att hitta tillkrånglade akademiska förklaringsmodeller som förminskar problematiken borde man endast utgå från principen om individens lika rätt och från vår svenska lagstiftning.

Gör man det kan man framöver undvika att se mellan fingrarna på förtryck, eller till och med bortse från svensk lagstiftning, vilket återkommande har skett.

Trots att larmen om hedersrelaterat våld och förtryck är långtifrån nya, utan tvärtom har ökat stadigt under de senaste decennierna, så har Göteborgs stad, liksom landet i övrigt, inte kunnat hantera frågan med några konkreta åtgärder.

Resultatet av dessa försummelser kan vi läsa om med jämna mellanrum. Nyligen i det uppmärksammade fallet gällande Amanda från Göteborg. Hon fördes till Irak där hon som 12-åring giftes bort med en vuxen man. Tio år senare förlorade hon vårdnaden om sina barn till maken. Det kanske värsta i fallet Amanda var att så många instanser hade larmat om att något inte stod rätt till, men ändå var det ingen som agerade innan hon försvann. Under bröllopet i Irak stod 12-åriga Amanda på en pall, för att någorlunda nå upp till maken.

Fallet Amanda ligger nu till grund för ”Amandakomissionen” vars syfte är att förhindra liknande fall i framtiden.

Men i den handlingsplan som nyligen presenterats finns ytterst lite, om alls något, som skulle kunna vara behjälpligt för att förebygga fall som Amandas – och då ska man betänka att den redan har omarbetats en gång då den möttes av omfattande kritik i sin första skepnad.

I handlingsplanens första version kunde man läsa att hedersförtryckets kontrollmekanismer ”kan även fungera som ett alternativt välfärdssystem” och hederskulturen beskrevs som ”en inneslutenhet som ersätter det omgivande samhällets skyddsnät”. Det är lika obegripligt som oanvändbart.

För hur ska dessa rader vara någon till hjälp när en flicka riskerar att giftas bort?

Förlamar arbetet mot problematiken
En handlingsplan full av tomma ord riskerar i stället att förlama arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ytterligare. Det senare har vi inte råd med. Att de röd-gröna partierna nöjer sig med en så tandlös handlingsplan är anmärkningsvärt. En sådan produkt kan möjligtvis få en och annan politiker att se handlingskraftig ut, men för stadens utsatta gör den ingen som helst nytta.

I handlingsplanen kan läsas att ”endast 30 procent av pojkarna tycker att den svenska lagen som förbjuder könsstympning är jättedålig/ganska dålig”.

Det är inte ”endast” utan en ytterst anmärkningsvärt hög siffra. Betänk att könsstympning generellt också är koncentrerat till enskilda länder, vilket talar för att pojkar med rötter i berörda länder i mycket hög utsträckning är negativa till att könsstympning är olagligt.

Här krävs med andra ord massiva och direkta åtgärder för att få till attitydförändringar. Vi vet från länder där man försöker bli av med sedvänjan att informationskampanjer ger gott resultat. Kunskapen om vilka grupper könsstympning förekommer inom, bör också användas i det preventiva arbetet. Men i den föreslagna handlingsplanen dyker endast två meningar om könsstympning upp, och då påtalas vikten av att erbjuda psykologiskt stöd till den som utsatts.

Förebyggande arbete kan inte åsidosättas
Givetvis är psykologisk liksom medicinsk hjälp viktig för den som redan har utsatts. Men det förebyggande arbetet kan inte åsidosättas. Målsättningen kan enbart vara att inte en enda flicka i Göteborg ska utsättas för könsstympning. Att könsstympning i stället tillägnas två meningar innehållandes självklarheter, gör att man kan misstänka att det intersektionella perspektivet gjort sig påmint även här?

För Demokraterna handlar frågan om just betydelsen av att hänvisa till alla medborgares lika rättigheter och om vår svenska lagstiftning. Demokraterna kan aldrig någonsin kompromissa i dessa frågor. Därför bör handlingsplanen förpassas till papperskorgen och helt göras om från grunden. Denna gång enbart baserad på kunskap och inte ideologi.

Jessica Blixt (D)
kommunalråd

Sofie Löwenmark (D)
politisk sekreterare

Ulf Boström (D)
trygghets- och integrationspolitisk talesperson

Länk till artikeln i GP >>

En bra sjukvård behöver en effektiv och stödjande administration. Inte en byråkratisk koloss som växer så det knakar. Det är dags att prioritera resurserna inom sjukvården till de medarbetare som har direkt patientkontakt, skriver Demokraterna.

Demokraterna vill omfördela resurserna inom sjukvården och prioritera satsningar på de medarbetare som har direkt patientkontakt. Om större ansvar läggs på ansvarig vårdpersonal kommer organisationerna bli effektivare och få mer tid för patienterna.

Många politiker verka tro att lösningen på problemen är mer pengar. Visst behövs det mer resurser, men det behövs också en fungerande styrning och ledning. Med en tydligare och effektivare styrning blir inte bara sjukvården bättre, den blir också en mer stimulerande arbetsmiljö för personalen.

I dag mäts effektiviteten och kvaliteten i detalj i den del av sjukvården som möter patienterna, men för politisk ledning, styrning och administration är noggrannheten inte lika stor.

En enorm organisation
Sjukvården i Västra Götalandsregionen organiseras genom regionfullmäktige med 149 ledamöter och ett hundratal ersättare. Under sig har man regionstyrelsen med 15 heltidsanställa politiska regionråd, lika många biträdande regionråd samt 29 politiska sekreterare. Under regionstyrelsen hittar vi regionledningen med regiondirektör och tillhörande stab. Ovanstående hanterar naturligtvis också övrig regional verksamhet, men till största delen handlar det om sjukvård.

Utöver det tillkommer ett 20-tal styrelser och nämnder med 357 politiska utnämningar. Dessa leder åtta sjukhus med var sin sjukhusdirektör och stab. I tillägg har vi all annan administration med olika funktioner såsom personalavdelningar, redovisning, finans, etcetera med tusentals personer.

Det är alltså så ledning och styrning ser
ut i dag. Är det någon som tror att detta
är effektivt och att vi mäktar med att ta
bra beslut med en sådan organisation?

Det är alltså så ledning och styrning ser ut i dag. Är det någon som tror att detta är effektivt och att vi mäktar med att ta bra beslut med en sådan organisation?

Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, så har antalet chefer, handläggare och administratörer ökat med 35,87 procent under åren 2010–2017. Övriga yrkesgrupper inom sjukvården har ökat med 2,26 procent.

På regionfullmäktigemötet den 29:e januari fanns ett förslag man skulle anta; ”Uppgiftsbeskrivning och arbetsformer för regionfullmäktiges beredning för uppföljning av det politiska arbetet och den övergripande styrmodellen”. Kristallklart, eller hur?

Syftet är att få fram underlag till den politiska organisationen 2023–2026 och bland annat att föreslå alternativ till beställar-utförar-modellen.

2014 påbörjade professor Soller en liknande utredning som presenterades 2017 och innehöll stark kritik mot nämnda beställar- och utförarmodell. Bland annat konstaterades:

Man kan ju fundera kring varför inget
gjorts sedan 2017 och varför man nu skall
vänta ytterligare på en ny utredning.

”En viktig förändring är sannolikt att avveckla utförarstyrelserna och göra sjukhusledningarna direkt ansvariga för verksamheten i förhållande till den beställning som är lagd och för ekonomin i förhållande till hälso- och sjukvårdsstyrelsen och regionstyrelsen. Det finns många mycket kritiska röster hos intervjuade politiker och tjänstemän inom regionen till den styrmodell som tillämpas i dag. De kritiska rösterna kommer från alla håll. Styrmodeller i allmänhet förändras i olika riktningar. Förr eller senare krackelerar de och ersätts med någon annan”.

Man kan ju på basis av ovanstående fundera kring varför inget gjorts sedan 2017 och varför man nu skall vänta ytterligare på en ny utredning.

Trots att det redan fanns en utredning som handlade om styrmodeller så var vi Demokrater positiva till studien. Vi föreslog också att gruppen speciellt skulle jämföra styrning, ledning, administrativa kostnader och effektivitet med andra regioner och närliggande länder för att kunna säkerställa att vi har en effektiv organisation som kan serva och leda och stödja dem som arbetar med patienter.

Förslaget gick till votering och avslogs av bland annat Alliansen och V.

För oss i Demokraterna är det nedslående
att en så här viktig fråga får bli taktisk
partipolitik.

Hur skall man tolka detta? Sparbeting och extra åtgärder utfärdas hela tiden till de medarbetare som träffar patienter, men hittills så har oss veterligen inga försök gjorts att kontrollera att ledning, styrning och administration är effektivt utförd. En felaktig organisation kostar inte bara mer pengar utan den tar med största sannolikhet också felaktiga beslut på grund av den komplexa strukturen och den stora andelen beslutsfattare med begränsad specifik kompetens inom sjukvården. Är det enligt Alliansen oviktigt hur sjukvårdens ledning, styrning och administration är organiserad? Vet vi redan bäst själva? Hur vet vi det?

För oss i Demokraterna är det nedslående att en så här viktig fråga får bli taktisk partipolitik.

Alliansen vill uppenbarligen vänta på en
ny utredning och man vill inte veta hur
Västra Götalands sjukvård står sig i
förhållande till andra väl organiserade
verksamheter.

Vi tycker nu att det är dags för ett rejält omtag. Vi vill studera och jämföra kostnader för ledning, styrning och administration inom olika regioner, organisationer och närliggande länder för att vi skall organisera oss på bästa sätt och få så mycket och bra sjukvård som möjligt med en effektiv och stödjande administration.

Utvärdera därefter antalet nämnder, styrelser, ledamöter och administrativ personal och hur organisationen skall se ut. Omfördela resurser till den operativa verksamheten och öka beslutanderätten på avdelningarna som träffar patienterna. Kartlägg rutiner och effektivisera arbetet samt utveckla IT–stödsystemen. Låter tekniskt och tråkigt, men resultatet blir mer resurser, mer tid med patienterna samt roligare arbete.

Alliansen vill uppenbarligen vänta på en ny utredning och man vill inte veta hur Västra Götalands sjukvård står sig i förhållande till andra väl organiserade verksamheter.

Demokraternas kunskapsgrupp har sammanställt ett antal mer konkreta förslag i detalj för att förbättra sjukvården. Ni hittar dem på Demokraternas hemsida.

Hjälp oss effektivisera administration och styrning i Västra Götalandsregionen eller åtminstone fastställa att den är optimal!

Thomas Hedberg (D)
företagare

Mariette Risberg (D)
sjuksköterska

Marianne Berntsson (D)
överläkare

Joakim Rosdahl (D)
civilekonom

Ulla Nathorst Westfelt (D)
överläkare

Georg de Laval (D)
civilingenjör

Gunilla Andersson Gustafsson (D)
filosofie doktor

Martin Wannholt (D)
civilingenjör, gruppledare regionfullmäktige

Länk till artikeln i GP >>

Kvarterspolisens comeback är den erfarenhetsbaserade och långsiktigt hållbara lösningen på flera sociala problem i våra utsatta förorter, skriver Ulf Boström (D).

Aldrig tidigare har diskussionerna om hur vi ska förbättra utsatta bostadsområden varit fler. Det anordnas seminarier och det görs många politiska utspel, men några långsiktigt hållbara lösningar eller svar ges sällan.

Varför säger ordstävet att man inte skall ”förakta små sår och fattiga vänner”?
Därför att om såren och vännerna inte behandlas med respekt och kunskap, så kan slutresultatet bli riktigt otrevligt.

Ordstävet översatt till nutidens samhälle blir på följande sätt:
”Små geografiska sår (utsatta områden) och demokratiskt fattiga vänner riskerar att dras in i kriminell-, politisk-, religiös- eller kulturell icke-demokratisk verksamhet”.

Trygghet skapar kvarterspolisen i nära
kontakt med medborgaren. De
tillsammans bygger i nätverksskapande
förtroendearbete vår trygghet. Åtgärden
skapar på sikt en ökande tillit för demokratin.

Från Demokraterna vill vi samtidigt skapa bättre förutsättningar för lokalt närings- och föreningsliv enligt den erfarenhetsbaserade pragmatiska åtgärden, Kvarterspolis–Civilsamhälle–Demokrati.

Ett inkluderande samhälle är grundläggande för att motverka kriminalitet och radikalisering. Sveriges öppna och demokratiska samhälle är byggt på de grundlagar som garanterar individens frihet och rättigheter. I Demokraternas budgetdirektiv har vi föreslagit flera och skarpa demokratibejakande åtgärder för att utveckla det förebyggande arbetet mot kriminalitet och våldsbejakande extremism.

Inriktningen bra men otillräcklig
Kommunens inriktning är bra, men otillräcklig. Eftervalsdebatten påkallar ett särskilt intresse i ljuset av att väljarna ansåg att lag och ordning var den allra viktigaste frågan inför valet hösten 2018. Frågan är bara om det finns tillräcklig politisk kraft och vilja att infria löften för att hantera problemen?

Mer behöver naturligtvis göras och därför vill vi också rikta oss till det lokala näringslivet och föreningslivet:

• Näringslivet: Investera i arbete, relationer, aktiviteter och samarbeten i våra segregerade områden. Näringslivets engagemang behövs för att vända utvecklingen. Våga satsa.
• Demokratibejakande föreningar med lokal representation behöver ökat ekonomiskt stöd: Se över vad ni kan göra för att öka trygghet och trivsel i miljonprogrammet och sök samarbeten med det allmännyttiga bostadsbolaget på orten. Vi behöver er närvaro och expertis.

Ulf Boström (D)
trygghets- och integrationspolitisk talesperson

Länk till artikeln i GP >>

Ledande politiker och tjänstemän gick samman med felaktiga anklagelser mot mig. Utan ljudinspelningen som visade sanningen hade jag kunnat bli oskyldigt dömd till fängelse i upp till ett år. Göteborgsandans dåliga sidor har visat sig igen och måste nu stoppas, skriver Henrik Munck (D).

Begreppet ”Muteborg” skapades av missförhållanden i början av 2000-talet. I sin rapport Tillitens gränser (2013) skriver Granskningskommissionen: ”I sin sämsta tillämpning påbjöd Göteborgsandan tystnad … Den dämpade lusten att förebygga oegentligheter och att larma om sådana. Visslaren blev en tjallare”.

I Trafiknämnden har jag lyft fram många brister och föreslagit förbättringar, men jag har ofta mötts av ogillande. I april 2018 föreslog jag att Trafiknämnden borde anlita extern hjälp med anledning av bland annat havererade projekt som Vasabron och Trafikkontorets bristande arbetsmiljö. Därefter har angreppen mot mig accelererat.

Trafikkontorets ledning har utmålat mig som någon som ställer till med problem, vilket från politiker följts av personangrepp mot mig med förlöjliganden och ”att jag inte förstår”. Jag ser detta som vuxenmobbning mot den som inte vill stå bakom tillrättalagda bilder där problem tonas ner eller göms undan.

Trafiken är inte bara ett av Göteborgs största problem, det är också den fråga
där sammanhållningen har ställts på sin spets och till slut gått överstyr.

I Västlänkenfrågan har Göteborgsandans dåliga sidor krävt absolut lojalitet från alla etablerade politiker — mot folkets vilja. Min analys av Trafiknämnden visar att Västlänken bara är toppen på ett isberg av hur ledningen missköter trafikfrågorna. Göteborgsandans företrädare verkar inte längre ha velat acceptera att deras misslyckanden avslöjades och därför tror jag att de beslöt sig för att försöka oskadliggöra mig.

1 september skrevs en artikel i media om mig som inte stämde och journalisten uppgav att den missvisande informationen kom från ett ej offentliggjort protokoll. På Trafiknämndens presidiemöte 11 september frågade jag därför om Trafikkontorets bild var att det skett ett misstag där, eller om Trafikkontorets bild var att den felaktiga skrivningen uppstått hos media.

I mötet förvrängdes diskussionen till att jag skulle ha frågat om vilken person som
lämnat den missvisande informationen till media. Det frågade jag inte om, vilket jag i mötet tydligt sade. Likväl skrevs det så i minnesanteckningarna.

Presidiemötena leds av trafikdirektören Stefan Eglinger och därutöver deltog nämndens dåvarande ordförande Shahbaz Khan (S), andre vice ordförande Axel Josefson (M), samt en tjänsteman och jag själv. I mötet förvrängdes diskussionen till att jag skulle ha frågat om vilken person som lämnat den missvisande informationen till media. Det frågade jag inte om, vilket jag i mötet tydligt sade. Likväl skrevs det så i minnesanteckningarna.

28 september säger Khan, Josefson och trafikdirektören i media att minnesanteckningarna är korrekta och jag utmålas som en brottsling. Khan sade: ”vi kan inte ha företrädare som bryter mot Grundlagen” och att mitt agerande ”saknade motstycke i Göteborgspolitiken”. Det underströks att ”flera ord står mot ett”. Jag svarade att minnesanteckningarna var riggade och att trions agerande var repressalier för att jag tidigare hade kritiserat deras ledarskap.

En journalist ställde en kontrollfråga till trafikdirektören om jag möjligtvis hade frågat om något annat än vilken person som lämnat informationen till media. Trafikdirektörens svar var entydigt, det fanns inte något utrymme för tolkningar.

I detta läge var jag både dömd och smutskastad i gatans domstol.

5 oktober anmäler kommunen mig till Justitiekanslern (JK) för brott mot efterforskningsförbudet. Både Khan och trafikdirektören uttalade då att de rådgjort med stadens egna jurister och därmed var kommunens organisation delaktig. I detta läge var jag både dömd och smutskastad i gatans domstol.

11 oktober inleder JK förundersökningen mot mig. Men på morgonen 16 oktober blir en ljudinspelning från delar av presidiemötet (11 september) offentlig i media, och en ledande rättsexpert kommenterar innehållet till min fördel. Samma dag klockan 9.30 samlades vi i Trafiknämndens presidium för sedvanligt möte. Axel Josefson verkade då inte nöjd med situationen. Han förklarade att han enbart ville vara med på mötets första ärende. Därefter enades Khan, Josefson och trafikdirektören om att helt avskaffa presidiemötena.

20 oktober säger Josefson i media att ”Presidiemötena fyller ju en viktig funktion, men … Om det nu görs dolda inspelningar så förlorar mötena sitt värde.”

I det nya läget, med en ljudinspelning, kunde man tänka sig att den
angripande trion nu skulle sansa sig, men så sker inte.

20 november var jag i polisförhör där det framgick att det redan hade hållits förhör med andra. I inledningen av förhöret delgavs jag misstanke om brott vilket tyder på att trion, i förhören, knappast hade ändrat på sina felaktiga anklagelser. Vid denna tidpunkt hade Polisen inte tillgång till ljudinspelningen från hela mötet och kunde därför inte dra några slutsatser av den.

I förhöret behövde jag bara säga sanningen och referera till inspelningen. Polisen och åklagaren analyserade allt och 4 februari i år lade JK ner förundersökningen mot mig. Om det inte hade funnits en ljudinspelning från mötet så hade jag kunnat bli dömd till fängelse i upp till ett år. Göteborgs ledare Axel Josefson säger å sin sida att möten ”förlorar sitt värde” om inspelningar sker. Ja, det stämmer kanske – om man har som ambition att få oskyldiga i fängelse.

I rapporten Tillitens gränser står det: ”Korruption används ofta som ett samlingsbegrepp för olika oegentligheter som begås av personer i maktpositioner. Många menar att maktmissbruk är korruptionens kärna.” Då var det enskilda tjänstemän som tog emot mutor.

Nu flera år senare ser vi i stället en kommunledning som är korrumperad.

Att Khan, Josefson och trafikdirektören gick samman med lögner för att skada mig som kritiker, och därmed gynna sina egna privilegierade positioner, är en osmaklig form av maktmissbruk. Trion visar Göteborgsandans allra sämsta ansikte och varje göteborgare borde höja sin röst för att stoppa denna korruption.

Henrik Munck (D)
kommunalråd Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>