Jessica Blixt och Martin Wannholt skriver i GP om tystnadskulturen, 23 mars 2022.

Sociologen Maria Wallin, som genomfört 200 intervjuer med nyckelpersoner, larmade hösten 2020 i media om en utbredd tystnadskultur inom Göteborgs Stad. Detta efter att hon inte hade fått gehör inom sin förvaltning. Intervjuerna gav en tydlig bild om hur anställda tystas genom hot, våld och otillbörlig påverkan från klaner och kriminella gäng. Hon rapporterade också om att anställda tystas internt av stadens chefer som inte vill veta, inte tar problemen vidare och skönmålar verkligheten.

Maria Wallins visselblåsning ledde till att kommunstyrelsen beslutade att tillsätta en extern granskning av förvaltningarna inom det sociala området. Anna Ekström genomförde granskningen och sommaren 2021 blev utredningen offentligt tillgänglig och kom kommunstyrelsen till kännedom genom informella tips i stället för via stadens kommunikationsvägar.

Mordhot från kriminella
Hennes arbete visade att det var mycket värre än någon tidigare rapporterat. Anställda utsätts för mordhot av kriminella klaner och är rädda på sina arbetsplatser. De skräms till att inte ta rätt beslut vilket kan drabba utsatta barn som inte nås av samhällets stödinsatser.

Ungdomar och barn fångas upp av kriminella gäng som har ett inflytande långt mer omfattande än vad förvaltningarna rapporterat om. Vi vet i dag att de kriminella gängen rekryterar genom våld eller hot om våld ända nere i förskoleåldern. Stadens arbete för att motverka gängkriminalitet, parallella samhällsstruktur och hederskultur blir lidande av ett ständigt undanhållande av information. Lugn och ro inom förvaltningar och att måla upp en fin bild av Göteborg prioriteras högre än barns rätt till en trygg uppväxt. Det är ett haveri.

Demokraterna la omgående fram ett antal konkreta åtgärder för att motarbeta varje förekomst av tystnadskultur. När vi hösten 2021 ville gå vidare med kraftfulla åtgärder, valde tyvärr alliansen i samarbete med de rödgrönrosa att ta en långsammare väg genom ordinarie processer och rutiner. Vi har tyvärr inte den tiden.

Lugn och ro inom förvaltningar och att måla upp en fin bild av Göteborg prioriteras högre än barns rätt till en trygg uppväxt

Vi har fått indikationer på att problemet med tystnadskultur går hela vägen upp till stadens ledning där kommunstyrelsen, stadsledningskontorets chefsled och stadens direktörer bidrar till att obekväm och viktig information inte förs fram. Vi har nåtts av berättelser om hur anställda inte vågar kontakta medier eller politiker på grund av att chefer, HR-ansvariga och kommunikatörer vid Göteborgs Stad har förmedlat information som är direkt felaktig om de anställdas rättigheter och skyldigheter att rapportera om missförhållanden.

Vi har därför lagt förslag i kommunstyrelsen om att:

• Varje incident med hot, våld eller otillbörlig påverkan mot stadens anställda ska leda till omedelbar hantering och med full resursinsats.
• Kunskapscentrum mot organiserad brottslighet tillsammans med socialnämnderna och polisen ska kraftigt utöka sitt arbete med kartläggning av kriminella klaner och nätverk.
• Religiösa ledare och företrädare inte ska användas av kommunen som informationskanaler till barn, individer och familjer. Detta för att undvika filtrering av information och för att säkerställa att staden står upp för ett sekulärt samhälle baserat på demokrati och kunskap.
• Vi måste genomföra en extern granskning av den roll kommunstyrelsen, stadsledningskontoret samt direktörer i förvaltningar och bolag eventuellt har i tystnadskulturen.
• Informera alla Göteborgs Stads anställda om deras rättigheter och skyldigheter att rapportera om missförhållanden eftersom vi förväntar oss ett öppet och transparent informationsflöde om brister i verksamheten.

Vi förutsätter att alla partier sluter upp för att med alla medel bryta tystnadskulturen. Det här är sakfrågor, inte partipolitik.

Jessica Blixt, kommunalråd för Demokraterna

Martin Wannholt, kommunalråd och partiledare för Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

Med den nya organisationen av ASIH, Avancerad sjukvård i hemmet, kommer inte bara vården att försämras för svårt sjuka patienter i Göteborg – det blir dessutom inte ett dugg billigare, skriver Mariette Höij Risberg och Thomas Hedberg (D).

Thomas Hedberg och Mariette Höij-Risberg, ledamöter i Regionfullmäktige för D, skriver om ASIH på GP debatt 30 november 2021

Svårt sjuka patienter i Göteborg, som vill bo kvar hemma till livets slut, har de senaste åren, haft möjlighet att göra det via olika ASIH-team, Avancerad sjukvård i hemmet. Tjänstemän i regionen har nu tagit ett beslut som kommer att förändra ASIH:s organisation till det sämre. Detta utan att det är politiskt beslutat i vare sig Göteborgs hälso- och sjukvårdsnämnd eller i Sahlgrenskas styrelse.

I dag ”rondas” patienterna regelbundet av sjuksköterskor som besöker patienten i hemmet. Fördelen med detta är att läkare regelbundet blir informerade om patientens aktuella hälsostatus. Läkare från ASIH-teamen gör också hembesök när det behövs, så att patienten inte åker in till akuten för läkarvård.

Både läkare och sjuksköterskor har en tät kontakt med patienterna. Behöver en patient eller anhörig kontakta sjuksköterska, så hör de en välbekant röst i luren, som är väl insatt i patientens hälsosituation. Fysioterapeuter, arbetsterapeuter och kuratorer finns också i teamet, så att behoven kan tillgodoses snabbt och smidigt.

Regionen bekostar läkare och eventuell tillgång till kuratorsmedverkan, samt läkemedel för patienterna. Kommunen står för kostnaderna av övrig legitimerad personal samt eventuellt hjälpmedel. Således delar kommunen och regionen på kostnaderna.

Men med den nya organisationen kommer inte bara vården att försämras för svårt sjuka patienter i Göteborg – det blir dessutom inte ett dugg billigare. Omvårdnaden av dessa svårt sjuka patienter kräver specifika kunskaper. Det är också extra viktigt med kontinuitet och möjlighet till tidskrävande besök inklusive samtal och anhörigstöd.

Det är dags att vända situationen och sätta den patientnära vården och kontinuiteten i fokus.

Tjänstemannaförslaget att lägga ner ASIH-teamen, innebär att man från Sahlgrenska universitetssjukhuset bistår med ett palliativt konsult-team (12 sjuksköterskor samt läkare) under kontorstid, men under veckans övriga 128 timmar vårdas patienterna i livets slut, av sjuksköterskor i den ordinarie hemsjukvården. De är inte alltid välinsatta i patientens medicinska situation.

Sahlgrenskas konsultteam ska förutom Göteborg – ombesörja Partille, Härryda och Öckerö. Man strävar efter en jämlik vård i regionen, men för att förbättra för andra kommuner försämrar man i Göteborg. Det är inte heller möjligt att arbeta på ett likvärdigt sätt med palliativ vård i hemmet i alla kommuner, beroende på befolkningstäthet och personalbemanning.

Med omorganisationen kommer många patienter att vara tvungna att uppsöka akuten på jourtid. Sahlgrenska har dessutom inga palliativa vårdplatser att erbjuda, vilket i princip innebär att de här patienterna kan hamna som överbeläggning på en allmän medicinavdelning. Detta ökar otryggheten för både den som är svårt sjuk och dess anhöriga.

Det är dags att vända situationen och sätta den patientnära vården och kontinuiteten i fokus. Demokraterna vill att tjänstemannabeslutet om nedläggning av ASIH upphävs.

Mariette Höij Risberg (D), ledamot regionfullmäktige

Thomas Hedberg (D), ledamot i regionfullmäktige

Länk till artikeln i GP >>

Det är helt orimligt att vi som samhälle anpassar oss efter och kapitulerar inför de kriminella nätverken genom att låta dem förhindra alla andra boendes möjligheter att ta ett gemensamt ansvar i kooperativ, skriver Martin Wannholt (D), Jan Jörnmark (D), Patrik Höstmad (D).

Martin Wannholt, Jan Jörnmark och Patrik Höstad (D) skriver på GP debatt 3 september 2021

Replik på debattartikel i GP 2/9: Ombildningar riskerar att stärka de kriminellas grepp

Christina Heikel skriver att ombildningar i Göteborgs ytterområden bör stoppas på grund av risken att klaner ”tar över” föreningar och att de boendes livssituation därmed försämras genom att kooperativ av den typ som fungerat synnerligen väl i Sverige i ett sekel inte skapas i utanförskapsområden.

Någon underbyggnad för argumentet presenteras däremot inte, trots att det i Göteborg i dag finns bostadsrättsföreningar i de så kallade utanförskapsområdena. Artikeln går dessutom stick i stäv med den forskningsrapport som gav belägg för stora positiva resultat av ombildningarna i Tynnered med flera områden 2005.

Tydligt partsintresse

Artikeln är däremot ovanligt tydlig i sitt uttryck för att representera ett partsintresse. I formuleringen ”Fastighetsägare, kommun och polis är kärnan som tillsammans kan vända utvecklingen.” talar Heikel tydligt om att den enorma och helt avgörande resurs som de boende är, inte har en del i hennes modell. Med tanke på hennes betoning av risker med bostadsrätter och nedtoning av de boendes roll borde hon också argumentera för att den relativt stora nyproduktion av bostadsrätter som sker i de utsatta områdena stoppas.

De problem som finns — och som blivit tydliga i samband med ett par synnerligen illa genomförda ombildningar som genomförts i Malmö under det senaste decenniet — kan hanteras. En väg är att allmännyttan stannar kvar som delägare i husen efter ombildningen. En annan är att HSB, Riksbyggen, SBC eller andra existerande organisationer organiseras i ombildningar och driften av den efter konverteringen. Alla möjligheter finns om man är medveten om de problem och risker som finns. Det är helt orimligt att vi som samhälle anpassar oss efter och kapitulerar inför de kriminella nätverken genom att låta dem förhindra alla andra boendes möjligheter att ta ett gemensamt ansvar i kooperativ.

Engagera de boende

I linje med de erfarenheter som redan finns från Tynnered och som är väl underbyggda kan sådana förändringar engagera de boende och civilsamhället i områdena, som i motsats till Heikels resonemang är den överlägset viktigaste resurs som existerar. I ljuset av den utflyttning av familjer som etablerar sig på arbetsmarknaden och socialt i det svenska samhället som pågått från dessa områden sedan 1970 — och som enligt all tillgänglig erfarenhet kommer att fortsätta om inte utvecklingen nu till sist bryts strukturellt — har vi inte råd att välja Heikel-modellen.

De erfarenheter som gjorts i Malmö de senaste åren är en varningsklocka som pekar på risker.

Vi är däremot övertygade om att väl genomförda ombildningar kan förändra den negativa utvecklingen. De erfarenheter som gjorts i Malmö de senaste åren är en varningsklocka som pekar på risker. Väl genomförda kan däremot bostadsrätter fungera som den resurs de varit i ett sekel på den svenska bostadsmarknaden: de frigör resurser för allmännyttan, de skapar en väl fungerande blandstad och de låter medborgare förankra sig i de fastigheter och områden de bor.

Martin Wannholt, kommunalråd
Jan Jörnmark, byggnadsnämnden och Framtiden
Patrik Höstmad, fastighetsnämnden

Länk till artikeln i GP >>

En jämn och god kvalitet med inflytande och möjlighet till valfrihet på ålderns höst är ett mål för oss demokrater som dessvärre alliansens planeringsförmåga nu försenat, skriver bland andra Martin Wannholt (D), kommunalråd och gruppledare.

Foto: unsplash

Vi Demokrater vill se en långsiktig och hållbar utveckling som ger förbättringar för alla äldre i Göteborg. Där fokus är ökad kvalitet och inflytande.

Det införande som skulle ske med fritt val bland vård- och omsorgsboenden i Göteborg från 1 juli har tyvärr slarvats bort av alliansen. Det är en stor brist på ledarskap från Kristdemokraterna och alliansens sida att de inte förbereder en utlovad och efterlängtad reform.

Vad alliansens brist på planering visar är att de tycks indifferenta gentemot äldre och anställda på stadens äldreboenden. Vi är på väg ut ur en långvarig pandemi som slagit hårt mot våra äldre och anställda, vi har en ny organisation och det finns ingen utvecklingsplan. Det är då ansvarslöst att klubba igenom ett politiskt beslut utan tillräckliga underlag och någon form av helhetslösning.

Saknar genomförandeplan

Genom att sakna en plan för genomförandet, riskerar de att försätta delar av den kommunala verksamheten i ett organiserat kaos. Det får bli som det blir och förvaltningen får lappa och laga efter detta. Det är helt oansvarigt, och genomförandet går naturligtvis att planera för ett strukturerat införande av valfrihet – vilket skulle gynna de äldre, stadens egenregi och de privata utförarna.

Vi demokrater har nu krävt att snabbt ta fram en planering och ett genomförande som går att hantera utan att skapa kommunalt kaos och därmed riskera att ställa grupper av äldre mot varandra. Det finns många fina privata boenden som på grund av alliansens slarv tvingas vänta ytterligare några månader för att kunna öppna för alla som vill bo där.

Demokraternas fick igenom ett tilläggsyrkande om att ta särskild hänsyn i enskilda ärenden, så att fler äldre kan välja ett boende i sin närmiljö oavsett regiform. En valfrihetsventil tills alliansen förhoppningsvis löser beslutade uppdrag och får till en planering.

Lovar mycket

Elisabeth Lann (KD) och alliansen har lovat ett snabbt genomförande men inte planerat utifrån detta. Precis som när hon drev på för att bygga Sveriges dyrast badhus i Gullbergsvass. Sluta bygga luftslott med skattepengar och ta det kommunala ansvaret för alla äldre på allvar. De reservpengar som alliansen är beredda att använda som kompensation för bristande planering kan istället ge guldkant varje dag för äldre oavsett om de bor i kommunala eller privata boendeformer.

Sluta bygga luftslott med skattepengar och ta det kommunala ansvaret för alla äldre på allvar.

I Göteborg finns nu möjligheten att utveckla våra egna vård- och omsorgsboenden med hög kvalitet, välkomna seriösa privata aktörer och införa stor valfrihet för den enskilde. Det kräver dock att minoritetsstyret inom alliansen steppar upp och att övriga allianspartier stöttar Kristdemokraterna i detta ansvar.

Martin Wannholt (D), kommunalråd och gruppledare
Yvonne Lundberg (D), ledamot i äldrevård och omsorgsnämnden
Vasile Sirbu (D), ledamot äldrevård och omsorgsnämnden
Jessica Blixt (D), kommunalråd

Länk till artikeln i GP >>