På GP debatt – Fastighetsägarnas modell kapitulerar inför de kriminella
Det är helt orimligt att vi som samhälle anpassar oss efter och kapitulerar inför de kriminella nätverken genom att låta dem förhindra alla andra boendes möjligheter att ta ett gemensamt ansvar i kooperativ, skriver Martin Wannholt (D), Jan Jörnmark (D), Patrik Höstmad (D).
Replik på debattartikel i GP 2/9: Ombildningar riskerar att stärka de kriminellas grepp
Christina Heikel skriver att ombildningar i Göteborgs ytterområden bör stoppas på grund av risken att klaner ”tar över” föreningar och att de boendes livssituation därmed försämras genom att kooperativ av den typ som fungerat synnerligen väl i Sverige i ett sekel inte skapas i utanförskapsområden.
Någon underbyggnad för argumentet presenteras däremot inte, trots att det i Göteborg i dag finns bostadsrättsföreningar i de så kallade utanförskapsområdena. Artikeln går dessutom stick i stäv med den forskningsrapport som gav belägg för stora positiva resultat av ombildningarna i Tynnered med flera områden 2005.
Tydligt partsintresse
Artikeln är däremot ovanligt tydlig i sitt uttryck för att representera ett partsintresse. I formuleringen ”Fastighetsägare, kommun och polis är kärnan som tillsammans kan vända utvecklingen.” talar Heikel tydligt om att den enorma och helt avgörande resurs som de boende är, inte har en del i hennes modell. Med tanke på hennes betoning av risker med bostadsrätter och nedtoning av de boendes roll borde hon också argumentera för att den relativt stora nyproduktion av bostadsrätter som sker i de utsatta områdena stoppas.
De problem som finns — och som blivit tydliga i samband med ett par synnerligen illa genomförda ombildningar som genomförts i Malmö under det senaste decenniet — kan hanteras. En väg är att allmännyttan stannar kvar som delägare i husen efter ombildningen. En annan är att HSB, Riksbyggen, SBC eller andra existerande organisationer organiseras i ombildningar och driften av den efter konverteringen. Alla möjligheter finns om man är medveten om de problem och risker som finns. Det är helt orimligt att vi som samhälle anpassar oss efter och kapitulerar inför de kriminella nätverken genom att låta dem förhindra alla andra boendes möjligheter att ta ett gemensamt ansvar i kooperativ.
Engagera de boende
I linje med de erfarenheter som redan finns från Tynnered och som är väl underbyggda kan sådana förändringar engagera de boende och civilsamhället i områdena, som i motsats till Heikels resonemang är den överlägset viktigaste resurs som existerar. I ljuset av den utflyttning av familjer som etablerar sig på arbetsmarknaden och socialt i det svenska samhället som pågått från dessa områden sedan 1970 — och som enligt all tillgänglig erfarenhet kommer att fortsätta om inte utvecklingen nu till sist bryts strukturellt — har vi inte råd att välja Heikel-modellen.
De erfarenheter som gjorts i Malmö de senaste åren är en varningsklocka som pekar på risker.
Vi är däremot övertygade om att väl genomförda ombildningar kan förändra den negativa utvecklingen. De erfarenheter som gjorts i Malmö de senaste åren är en varningsklocka som pekar på risker. Väl genomförda kan däremot bostadsrätter fungera som den resurs de varit i ett sekel på den svenska bostadsmarknaden: de frigör resurser för allmännyttan, de skapar en väl fungerande blandstad och de låter medborgare förankra sig i de fastigheter och områden de bor.
Martin Wannholt, kommunalråd
Jan Jörnmark, byggnadsnämnden och Framtiden
Patrik Höstmad, fastighetsnämnden