GP debatt – Varför vill S ge förstahandskontrakt till nyanlända och kriminella?
Foto: Lars Kérla
De rödgröna och C har redan inrättat en smitväg förbi bostadskön för nyanlända flyktingfamiljer som kommit efter 2015. Nu vill de rödgröna gå längre och ge dessa flyktingar en gräddfil till förstahandskontrakt. Alla andra barnfamiljer får snällt ställa sig sist i bostadskön. Att behandla människor olika beroende på var de kommer ifrån är oacceptabelt och bryter mot grundläggande principer i välfärdssystemet, skriver fyra kommunpolitiker från Moderaterna och Demokraterna.
De nyanlända som anvisas till Göteborg enligt bosättningslagen får sedan flyktingvågen 2015 en temporär bostad upp till fem år. Under denna tid uppmanas de att ordna eget boende och får stöd från staden i detta. Av barnfamiljerna har 46 procent ordnat boende och 3 procent saknar staden uppgifter om. Övriga cirka 51 procent har inte lyckats men har fångats upp av socialtjänsten och allmännyttan som erbjudit en ny tillfällig boendelösning under ytterligare upp till 1,5 år.
I februari i år tog dock de rödgröna och C ett stort steg i fel riktning genom att erbjuda förstahandskontrakt till barnfamiljerna som omfattas av förlängningen. De undantar inte ens kriminella så länge det inte rör sig om grov kriminalitet. Några förstahandskontrakt har ännu inte kunnat delas ut eftersom beslutet har överklagats med hänvisning till likställighetsprincipen i kommunallagen. I den rödgröna budgeten för 2023 finns ett uppdrag om att gå ännu längre och ge alla nyanlända barnfamiljer förstahandskontrakt. På exploateringsnämndens bord ligger därför ett förslag som garanterar en gräddfil till förstahandskontrakt framför alla andra i bostadskön och särskilt alla andra barnfamiljer. Det borde vara enkelt att direkt avslå förslaget, men i måndags sköt de rödgröna och C upp beslutet till hösten.
Baserat på härkomst
Det är olyckligt att ställa grupper mot varandra och ge förtur till förstahandskontrakt baserat på härkomst och vistelsetid i Sverige. Övriga familjer, till exempel invandrare som kommit innan 2015, de som invandrat för arbete eller de med svensk bakgrund, får inte detta erbjudande oavsett sina behov. Men även de barnfamiljer som omfattas av bosättningslagen och som stått i kö och själva ordnat boende missgynnas. De har i hög grad fått söka sig till bostäder i mindre attraktiva lägen som har lägre pris eller kortare kötid. De som inte ordnat egen bostadslösning, och framföra allt de som haft tur att bli placerade i attraktiva lägen, får en genväg till attraktiva lägenheter. Det blir en kommunal tombola som orättvist nog premierar den som inte aktivt söker bostad.
Det är rimligare att de nyanlända barnfamiljerna som efter uppemot 6,5 år av särlösning fortfarande inte ordnat ett boende slutligen omfattas av samma sociala skyddsnät med individuell och behovsprövad bedömning som alla andra barnfamiljer. Göteborg har ett fullgott skyddsnät för att inga barnfamiljer ska bli akut hemlösa och staden kan i de flesta fall också lösa det så att barnen inte behöver byta skola och vänner.
V, MP och C som är i förnekelsefasen och fortfarande drömmer om öppna gränser och kravlös mångkultur har vi inget hopp om. De uppvisar en ständig iver att genom särbehandling inkompetensförklara nyanlända med de låga förväntningarnas politik. Men vi vädjar till S att inte fortsätta sälja ut grundläggande principer om likabehandling och riskera att svårt skada legitimiteten i välfärdssystemet.
De uppvisar en ständig iver att genom särbehandling inkompetensförklara nyanlända med de låga förväntningarnas politik
Under 2021 lämnade Jonas Attenius (S), Robert Hammarstrand (S) och Amalia Rud Pedersen (S) in en motion om att gå i helt motsatt riktning och strama åt stödet till nyanlända. Tiden som nyanlända får hjälp med bostad skulle kortas ner med två år och efter det skulle barnfamiljer endast kunna få temporära bostadslösningar vid motprestation i form av arbete eller studier. Socialdemokraterna i kommunfullmäktige ställde sig förra året bakom förslaget som motiverades med att det var ”villkor som inte sticker ut vid jämförelse med andra kommuner, premierar barnens integration, uppfattas folkligt legitima och går i linje med svensk välfärdstradition”. Efter valet säger de i stället att förstahandskontrakt till nyanlända är ”det enda rätta”.
S vill öppna upp för ett samhälle som Per Albin Hansson (S) inte ville se – ett samhälle med privilegierade kelgrisar. Samtidigt som tillbakasatta styvbarn storögt får titta på. Att S inte klarar av att hålla emot trycket från V, MP och C i för samhället viktiga frågor känner vi också igen. S måste sluta förhandla bort välfärdssystemets grundläggande principer.
Patrik Höstmad (D), andre vice ordförande exploateringsnämnden
Marin Wannholt (D), kommunalråd och gruppledare för Demokraterna
Zagros Hama (M), ledamot exploateringsnämnden
Hampus Magnusson (M), kommunalråd
