På GP debatt – Mygel och misskötsel bakom haveriet med linbanan

Linbanan är inte bara en kul idé som gick överstyr. Linbanan är tillsammans med Västlänken de yttersta bevisen på en havererad trafikplanering, och i centrum för misskötseln står kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson (M). Återigen visar Göteborgsandan sin sämsta sida, skriver Henrik Munck (D).

Linbanan beräknas nu kosta drygt fyra miljarder kronor och bli tre år försenad. Om linbanan byggs så orsakar enbart driftskostnaderna ett underskott på uppåt 100 miljoner kronor per år när biljettintäkterna räknats av.

Den allvarliga frågan vi måste ställa oss är: Varför har Göteborgs kommun (hittills) slösat 77 miljoner kronor på utredningar av linbanan? Sedan länge har det nämligen varit en offentlig hemlighet att linbanan inte skulle klara av de ursprungliga löftena om en total kostnad på 1,1 miljarder kronor och ett färdigställande senast år 2021. Och det har funnits mängder av tillfällen för de etablerade politikerna att dra i nödbromsen.

Det har funnits mängder av tillfällen för
de etablerade politikerna att dra i
nödbromsen

Man kan därför lätt dra slutsatsen att linbaneförespråkarna i stället har velat låta projektet löpa på så länge som möjligt utan att sanningen kommer fram. Därmed blir det svårare för andra politiker att ändra sig och komma till slutsatsen att hela projektet måste skrotas. I centrum för denna misskötsel står återigen Axel Josefson (M) och de dåliga sidorna av Göteborgsandan.

Informationen fanns tidigt
Kommunfullmäktige fattade beslut hösten 2016 om en fördjupad utredning av linbanan, och då angavs ett antal krav kring kostnader och tidplan för projektet. Självklart måste därför trafiknämnden omedelbart återrapportera till kommunfullmäktige om och när man ser att kraven för linbanan inte kan uppfyllas. Förra året framkom att enbart utredningskostnaderna skenat från utlovade 30 miljoner till 220 miljoner kronor. Men långt tidigare fanns annan information som då borde ha lyfts till kommunfullmäktige för att ge alla sansade politiker möjlighet att dra i nödbromsen.

I en fungerande demokrati har oppositionen ett särskilt ansvar för att granska och ifrågasätta beslut. Under hela mandatperioden 2015-2018 satt Axel Josefson (M) som vice ordförande i trafiknämnden, och han hade då en mängd tillfällen att reagera och agera. I stället valde Josefson och alla de andra politikerna i trafiknämnden att rösta ner mina granskningsförslag kring linbaneprojektet:

• Den 27 april 2017 yrkade jag avslag på inköpsbeslutet för linbanan och jag föreslog att Trafikkontoret skulle redovisa en uppdaterad kostnadsberäkning med de totala investeringskostnaderna. Varningsklockorna kring linbanans ekonomi ringde redan då. Men detta avslogs.

• Den 24 november 2017 yrkade jag för att trafikkontoret skulle anlita fristående experter för genomlysning av ekonomin kring linbanan. Det avslogs.

• Den 23 april 2018 yrkade jag om att trafikkontoret skulle informera göteborgarna om att det inte blir någon linbana till år 2021. Det blev avslag.

• Den 30 augusti 2018 yrkade jag på att trafikkontoret skulle redovisa en uppdaterad tidplan för projektet. Det blev avslag.

• Den 6 november 2018 yrkade jag att linbaneprojektet skulle pausas och återigen att en genomlysning av kostnader och tidsplan skulle presenteras. Det blev avslag.

Sanningen är inte bara att den dåvarande oppositionsledaren varit helt passiv, trots alla varningssignalerna. Linbaneprojektet har även på andra sätt smittats av Göteborgsandans dåliga sidor.

Det går bara att dra slutsatsen att
konkurrenten till linbanan hölls undan
offentligheten så länge som möjligt.

Under 2018 framkom att en av trafikkontorets högst ansvariga tjänstepersoner i linbaneprojektet samtidigt satt som styrelseledamot i ett privat konsultföretag med uppdrag för … trafikkontoret. Även här var Axel Josefson passiv men efter mina påtryckningar så avsade sig den anställde sitt privata styrelseuppdrag.

Mörkläggning av alternativen
Kanske värst av allt är mörkläggningen av alternativen till linbanan. Under åren 2015-2018 pågick planeringen för utbyggnad av spårvägsnätet inom utredningen Målbild 2035. Den så kallade Gropegårdslänken undanhölls konsekvent från utredningen; det vill säga en ny spårvägslänk som viker av från Biskopsgården ner förbi Volvo i Lundby och ansluter till Lindholmen. Där kopplas länken ihop med den redan beslutade Lindholmsförbindelsen vidare till Stigberget och i tunnel till Linnéplatsen/Sahlgrenska. Gropegårdslänken är en viktig pusselbit för att få till ett vettigt kollektivtrafiksystem i Göteborg där fler resenärer kan undvika att passera genom Brunnsparken, och den gör dessutom linbanan än mer onödig och orimlig.

Gropegårdslänken gör ny entré
Det konstiga är att nu, alldeles nyligen, har Gropegårdslänken dykt upp som en viktig del i utkastet till ny översiktsplan för Göteborg. Där presenteras den som en av målbildens trafikåtgärder till år 2035, trots att det alltså inte står så i det tidigare beslutade målbildsdokumentet.

Det går bara att dra slutsatsen att konkurrenten till linbanan hölls undan offentligheten så länge som möjligt. Men nu finns alltså ett konkret alternativ till linbanan att ta ställning till, som dessutom ger mycket större nyttor för exempelvis alla anställda på Volvo i Lundby jämfört med den svajiga linbanan.

Min bild är att linbaneanhängarna sedan länge slösar med skattepengar och missköter stadens trafikplanering. Axel Josefson (M), Shahbaz Khan (S) och trafikdirektören har uppenbart ogillat mina frågor. Khan har meddelat att han ska lämna som kommunalråd. Nu bör även Josefson och trafikdirektören ta ansvar för sina handlingar. Det måste bli slut med slöseriet och misskötseln av Göteborg.

Linbanan ska självklart skrotas omedelbart och i stället måste vi satsa på utbyggnad av spårvägen och många nya elbusslinjer.

Henrik Munck (D)
kommunalråd, Göteborg

Länk till artikeln i GP >>

Utvecklingshelg för Demokraternas fullmäktigegrupper

Stag på VikingNu på lördag och söndag 23-24 mars, kommer Demokraterna att samla partistyrelse, kommunfullmäktigegrupp och regionfullmäktigegrupp till en konferens för att gemensamt arbeta med mål och strategier inom organisation och politikutveckling.

Partiledaren Martin Wannholt uttalar sig.
– Det kommer att bli en möjlighet för våra ledamöter att lära känna varandra och enas om en gemensam riktning i det viktiga uppdrag som Demokraterna har framför sig. Majoriteten av våra ledamöter är fritidspolitiker och har under dessa första månaderna som politiker fått erfara att det blir många kvällsmöten och svårt att få tiden att räcka till det utvecklingsarbete som är nödvändigt för vårt parti.

Eftersom Demokraterna står för öppenhet och transparens vill vi därför informera om upplägget.

Efter anbudsförfrågan har platsen för vår gemensamma konferens bestämts till Thorskogs slott & konferens som är en av Göteborgs kommuns och Västra Götalandsregionens godkända avtalspartner. Det var det billigaste alternativet av 7 tillfrågade konferensanläggningar.

Konferensen betalas av Demokraterna, d.v.s. konferenslokal och mat för de ca 30 deltagarna. Övernattning, resa och annan dryck än vatten och kaffe bekostas av deltagarna, som ställer upp under två heldagar utan arvode eller övriga ersättningar.

Resultatet av politikutvecklingen kommer att presenteras på Demokraternas årsmöte som är bestämt till den 13 maj, inbjudan har skickats ut till alla medlemmar fredag 21 mars.

Demokraterna lockar välkända till Stadshuset

Vi välkomnar Sofie Löwenmark, Carina Bulić, Yvonne Lundberg och Ulf Boström till Demokraterna.
Läs Arne Larssons artikel i dagens GP om våra tillskott i Stadshuset.

Tre välkända namn ansluter till Demokraterna i stadshuset: Frilansjournalisten och debattören Sofie Löwenmark och Stoppa Västlänken-aktivisten Carina Bulić. Dessutom kommer integrationspolisen Ulf Boström att gå in på deltid.

Arne Larsson skriver i GP 18 mars 2019 om Demokraternas tillskott.

Arne Larsson skriver i GP 18 mars 2019 om Demokraternas tillskott.

Av Arne Larsson.

– Jag är väldigt glad och tacksam över att Sofie och Carina tackat ja till att jobba med Demokraterna, säger partiledaren Martin Wannholt.

Carina Bulić har under flera år varit starkt engagerad i kampen mot Västlänken och en frontfigur i rörelser som Stoppa Västlänken nu och Skona Göteborg, som arbetat med att försöka stoppa järnvägstunneln på rättslig väg.

Som politisk sekreterare för Demokraterna kommer hon i första hand att jobba med trafikfrågor under kommunalrådet Henrik Munck samt till viss del med stadsbyggnadsfrågor.

– Carina är en av de personer som betytt allra mest för att informera om Västlänkens alla brister. Sedan har hon har stor kunskap om delar av trafiksystemet. Hon blir en viktig kugge i vår trafikgrupp, säger Martin Wannholt.

Carina Bulić konstaterar att trafikfrågorna är väldigt centrala för många.

– Det lustiga är att ingen trafikantgrupp här i staden är nöjd. Bilisterna är missnöjda, kollektivtrafiken fungerar inte, cyklisterna är missnöjda och gångtrafikanterna känner sig undanskuffade. Så det finns väldigt mycket att ta i, säger hon.

Vad ser du att du kan bidra med?
– Dels har jag ju detaljkunskap om Västlänken. Och Västlänken kommer igen i väldigt mycket. Demokraterna vill ju fortfarande stoppa Västlänken, men just för tillfället finns inga politiska eller juridiska möjligheter att göra det.

Från att tidigare försökt påverka utifrån, genom att driva opinion, blir hon nu en del i systemet. Carina Bulić säger att det kommer att innebära en omställning på flera sätt.
– Men ganska mycket blir ändå samma: som att läsa rapporter och sammanställa det. Och kan man inte påverka utifrån måste man försöka påverka inifrån.

I din tidigare roll har du stuckit ut hakan och varit ganska tuff, tror du att det kan att bli en belastning?
– Nej, jag har hittills inte sett att någon kommit på mig med att ha fel eller belägga mig med lögner. Det är ju en politisk motsättning och det är inget konstigt. Man får ha en professionell syn på det.

Sofie Löwenmark är frilansjournalist och en av grundarna till stiftelsen Doku, som granskar våldsbejakande islamism. Hon har tidigare också varit fristående kolumnist på ledarsidorna i GP och Expressen.

– Hon är en mycket trovärdig samhällsdebattör som behövs mer än någonsin i Göteborg, framför- allt när det gäller utsatta områden, demokratiunderskott och hederskultur, säger Martin Wannholt.

Sofie Löwenmark kommer i första hand att jobba med kommunalrådet Jessica Blixt, men också Ulf Boström, som tagit deltidstjänstledigt från jobbet som integrationspolis för att jobba åt partiet en dag i veckan.

Sofie Löwenmark säger att det inte var helt lätt att välja bort annat för att börja som politisk sekreterare.

– Men det som fick mig att välja detta var att jag ska arbeta med mina hjärtefrågor, hederskultur, extremism och integrationsfrågor. Det lockar mig jättemycket att försöka påverka från det här hållet, och inte bara opinionsbildande som jag gjort innan.

Hon säger att det finns mycket som behöver göras på det här området.
– Göteborg har väldigt stora problem. Jag tycker egentligen att alla partier misslyckats totalt i de här frågorna. Nu är det ju inte så att Demokraterna har all makt, men om vi lägger bra förslag så hoppas jag att det kan intressera de andra partierna också.

Länk till artikeln i GP >>

 

På GP debatt – Kvarterspolis ger trygghet i utsatta stadsdelar

Kvarterspolisens comeback är den erfarenhetsbaserade och långsiktigt hållbara lösningen på flera sociala problem i våra utsatta förorter, skriver Ulf Boström (D).

Aldrig tidigare har diskussionerna om hur vi ska förbättra utsatta bostadsområden varit fler. Det anordnas seminarier och det görs många politiska utspel, men några långsiktigt hållbara lösningar eller svar ges sällan.

Varför säger ordstävet att man inte skall ”förakta små sår och fattiga vänner”?
Därför att om såren och vännerna inte behandlas med respekt och kunskap, så kan slutresultatet bli riktigt otrevligt.

Ordstävet översatt till nutidens samhälle blir på följande sätt:
”Små geografiska sår (utsatta områden) och demokratiskt fattiga vänner riskerar att dras in i kriminell-, politisk-, religiös- eller kulturell icke-demokratisk verksamhet”.

Trygghet skapar kvarterspolisen i nära
kontakt med medborgaren. De
tillsammans bygger i nätverksskapande
förtroendearbete vår trygghet. Åtgärden
skapar på sikt en ökande tillit för demokratin.

Från Demokraterna vill vi samtidigt skapa bättre förutsättningar för lokalt närings- och föreningsliv enligt den erfarenhetsbaserade pragmatiska åtgärden, Kvarterspolis–Civilsamhälle–Demokrati.

Ett inkluderande samhälle är grundläggande för att motverka kriminalitet och radikalisering. Sveriges öppna och demokratiska samhälle är byggt på de grundlagar som garanterar individens frihet och rättigheter. I Demokraternas budgetdirektiv har vi föreslagit flera och skarpa demokratibejakande åtgärder för att utveckla det förebyggande arbetet mot kriminalitet och våldsbejakande extremism.

Inriktningen bra men otillräcklig
Kommunens inriktning är bra, men otillräcklig. Eftervalsdebatten påkallar ett särskilt intresse i ljuset av att väljarna ansåg att lag och ordning var den allra viktigaste frågan inför valet hösten 2018. Frågan är bara om det finns tillräcklig politisk kraft och vilja att infria löften för att hantera problemen?

Mer behöver naturligtvis göras och därför vill vi också rikta oss till det lokala näringslivet och föreningslivet:

  • Näringslivet: Investera i arbete, relationer, aktiviteter och samarbeten i våra segregerade områden. Näringslivets engagemang behövs för att vända utvecklingen. Våga satsa.
  • Demokratibejakande föreningar med lokal representation behöver ökat ekonomiskt stöd: Se över vad ni kan göra för att öka trygghet och trivsel i miljonprogrammet och sök samarbeten med det allmännyttiga bostadsbolaget på orten. Vi behöver er närvaro och expertis.

Ulf Boström (D)
trygghets- och integrationspolitisk talesperson

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – En hållbar framtid förutsätter hållbara människor

Forskare, läkare, rektorer och lärare – alla vittnar om att psykisk ohälsa bland barn och unga är ett växande problem. Vi kan nu se att det inte längre bara är vår yttre miljö som hotas utan även människans inre. Nu måste vi gemensamt flytta vårt fokus och genom riktade resurser och ett långsiktigt perspektiv skapa möjligheter för skolan att tidigt kunna förbygga problem, skriver bland andra Jessica Blixt (D).

Demokraternas debattartikel i GP 5 mars 2019

Demokraternas debattartikel i GP 5 mars 2019

Debatten om psykisk ohälsa bland barn och unga är mer aktuell än någonsin. Den i GP nyligen publicerade debattartikeln ”Är skolan en riskfaktor för psykisk ohälsa?” 19/2 lyfter bland annat att skolan för många barn har kommit att bli motsatsen till den plats för utveckling och välmående som den borde vara. I stället överskuggas skolan av orimliga krav, molande stress och har även blivit en plats där både psykiskt och fysiskt våld hör till vardagen.

Tveklöst ligger ett komplext nätverk av orsakssamband bakom den ökande psykiska ohälsan, ett samband som skolan har blivit en del av. Trots dessa förhållanden är vi säkra på att skolan också utgör vår bästa plattform för att vända den negativa utvecklingen.

Så vänder vi trenden
I skollagen står att elevhälsan ska arbeta främst förebyggande, men i dag tvingas man prioritera att ”släcka bränder” och det förebyggande arbetet handlar mest om hälsosamtal och sporadiska försök med olika hälsoprojekt. Problemet som vi ser det är inte att viljan saknas att arbeta förebyggande på ett mer övergripande vis. Det som saknas är möjligheter och resurser, och man behöver också kunna svara på frågan hur man konkret ska gå tillväga. Klart är att hälsoarbetet behöver startas tidigt och sedan genomsyra skolgången.

Barn och unga bör alltså få kunskap och
inre verktyg som inte bara hjälper dem
att navigera i vårt alltmer komplexa
samhälle, utan också ger dem kunskap
om vad hjärnan och kroppen behöver för
att man ska må bra.

Vi i Demokraterna har inte alla svaren, men utan tvekan bör både lärare, vårdnadshavare och elever involveras. Något vi också kan säga med säkerhet är att vägen framåt stavas kunskap.

Vetenskapligt validerad kunskap om både fysiologiska och psykologiska hälsofaktorer bör vävas samman med utbildningen. Barn och unga bör alltså få kunskap och inre verktyg som inte bara hjälper dem att navigera i vårt alltmer komplexa samhälle, utan också ger dem kunskap om vad hjärnan och kroppen behöver för att man ska må bra. De ska även ges möjlighet att reflektera kring tankar, känslor, relationer och värderingar. Samtidigt bör alla vuxna kring barnen få samma kunskap; pedagoger i samband med hälsoarbetet och vårdnadshavare genom att de inkluderas. Då kan en enig vuxenvärld skapas som blir en trygghet för barn och unga.

Använd kunskapen
Kunskapen för att göra detta finns – nu gäller det bara att vi använder den. Forskarvärlden vet till exempel att en grundstomme i människans välbefinnande är meningsfullhet.

Andra viktiga faktorer är god sömn och fysisk aktivitet. I linje med människans inre krav på meningsfullhet kan vi dock inte bara säga till barnen att de måste sova ordentligt och röra på sig, de måste också få svaret på frågan: Varför? De måste få veta vad som händer i våra kroppar och sinnen när vi sover eller rör på oss.

Vi Demokrater vill vara
lösningsinriktade. Vi ser problemet – att
barn och unga inte mår bra – och vi vill
inte vänta.

Det är lätt att förkasta dessa frågor som oväsentligheter som var och en får lösa på sitt sätt. Men det handlar inte om oväsentligheter utan om viktiga delar av människans natur som vi måste välja att se och att främja. Otaliga studier visar på vikten av detta för vårt välmående. Vi ska heller inte behöva vara ensamma i detta – särskilt inte barn och unga. I stället måste vi lyfta den kunskap som redan finns om psykisk och fysisk hälsa och översätta den till praktik i våra skolor.

Vi Demokrater vill vara lösningsinriktade. Vi ser problemet – att barn och unga inte mår bra – och vi vill inte vänta. Fokus måste flyttas mot förebyggande och främjande elevhälsoarbete, och vi politiker måste fatta beslut som för oss i rätt riktning, och hela vägen fram.

Låt Göteborg bli en förebild
Den här typen av stärkande hälsoarbete kommer att ske på allt fler platser i vårt land och i vår värld. Så varför inte låta Göteborg bli en förebild? Varför inte ge våra barn och ungdomar möjlighet att inte bara förstå vår värld utan även sig själva?

Vi befinner oss i en komplex och stressande tidsålder som kräver att vi måste värna mer aktivt om oss själva för att få ett hållbart människoliv. I det arbetet måste vi vuxna bestämma oss för att bli en starkare kraft för dagens barn och ungdomar. Vi måste visa dem att vuxna finns för deras skull och har förmågan att agera när det behövs. Om vuxenvärlden på ett aktivt, konkret och långsiktigt vis fokuserar på den viktigaste uppgift vi har – att stötta och stärka våra barn – då får vi hållbara människor i en hållbar stad som är öppen för världen.

Jessica Blixt (D)
lärare och kommunalråd

Åse Victorin (D)
barn- och skolläkare och ledamot i kommunfullmäktige

Tommy Reinholdsson (D)
lärare och ledamot i utbildningsnämnden

Demokraternas kunskapsgrupp för skola och elevhälsa

Länk till artikeln i GP >>