GP Debatt – Vanvården på Hundraårsgatan kunde fortgå på grund av de rödgrönas bristande styrning

Hundraårsgatan blev symbolen för en styrmodell som sviker våra mest utsatta. På boendet, som är till för personer med förvärvad hjärnskada, har allvarliga omsorgsbrister fått fortgå under flera år trots hundratals rapporter om missförhållanden. Nu visar granskningen varför den tillitsbaserade styrningen inte fungerar i praktiken och hur de boende under lång tid blivit utan det stöd de borde kunna räkna med, skriver Mariette Höij (D) och oppositionspolitiker i Göteborg.

Den externa granskningen bekräftar nu i detalj det Kaliber avslöjande i juni, det vill säga omfattande missförhållanden på det kommunala boendet Hundraårsgatan. Boendet har sedan starten 2021 misslyckats med att ge trygg och säker omsorg för personer med förvärvad hjärnskada med stora omsorgsbehov. Trots att det bara är tio boende har över 400 avvikelserapporter skrivits under 3,5 år. Dessa rör bland annat utebliven medicinering, personal som inte svarat på larm samt boende som fått ligga i sin egen avföring och utvecklat liggsår och blödande hudutslag. Bristande språkkunskaper hos personalen har dessutom försvårat kommunikationen med brukarna.

Av över 400 avvikelser, varav 56 Lex Sarah, har få utretts korrekt och endast en anmälan har skickats vidare till Ivo fram till december 2024. Arbetsgruppen har varit dysfunktionell, med informellt ledarskap, bristande kompetens, otillräckliga språkkunskaper och haft hög personalomsättning. HR-stödet har varit otillräckligt och dokumentationen har varit så bristfällig att nödvändiga personalåtgärder försvårats.

Brukarenkäter och anhörigundersökningar har inte genomförts, och inkomna synpunkter har inte analyserats. Som en följd har viktiga signaler aldrig fångats upp. Detta har lett till att personal som inte borde fått arbeta kvar ändå gjort det, vilket har gjort att missförhållanden fått fortsätta på Hundraårsgatan.

Det var vid ett extrainsatt nämndmöte i juni som det beslutades att Hundraårsgatan skulle granskas, och att liknande boenden skulle ses över för att säkerställa att dessa problem inte finns på fler enheter.

Granskningen visar att problemen återkommande lyfts till verksamhets- och avdelningsnivå men aldrig nått högsta ledningen, varken direktör eller nämnd. Den visar också att styrmodellen ”tillitsbaserad styrning” inte är en evidensbaserad styrmodell och fungerar dåligt i stora och komplexa välfärdsorganisationer med över 6 000 anställda.

Regelbunden uppföljning

Granskningen rekommenderar förvaltningen att utveckla styrmodellen med en tydlig struktur baserad på evidensbaserade styrformer, systematiskt kvalitetsarbete, konkreta mål, mätbara resultat och regelbunden uppföljning.

Personalens språkkunskaper bör stärkas för att säkerställa god kommunikation och följsamheten till vårdplaner. Tydliga befattningsbeskrivningar behövs eftersom de saknas i nuläget och cheferna behöver bättre stöd i personalärenden. Rutiner och mallar bör tas fram för hantering av misskötsamhet, inklusive varningar och uppsägningar, så att utköp inte missbrukas när avsked egentligen är motiverat.

Det är mot den bakgrunden som M, D, L och KD i augusti föreslog att avsked ska vara huvudregel vid grov misskötsamhet och att förlikning bara ska användas när underlaget är för svagt för uppsägning och efter politisk insyn. Det förslaget röstades ner av vänsterstyret.

S, V och MP har genom sin budget infört styrmodellen tillitsbaserad styrning, där strukturerad uppföljning och mätbara kvalitetskrav tonas ner. Detta har gjort att det systematiska kvalitetsarbetet i praktiken saknats helt. Ansvarsnivåerna har varit otydliga. Riktlinjer för rapportering har varit oklara. Dokumentationen har varit undermålig. Avvikelsehanteringen har inte fungerat. Uppföljningen har varit bristfällig. Tydliga kvalitetsmål har saknats.

Tidiga åtgärder

Administration bör minska, men kvalitetsinriktad uppföljning är nödvändig för att säkerställa en god omsorg. Bristande struktur har försvårat tidiga åtgärder och gjort att nämnden saknat tillräckligt underlag för att säkerställa bra kvalitet i verksamheten.

Ekonomin har däremot mätts noggrant och har av de styrande rödgröna partierna prioriterats framför verksamhetens kvalitet. Förvaltningens överskott på 130 miljoner kronor 2025 visar tydligt på det rödgröna ledarskapets brister, där pengarna borde kommit brukarna till del. Att varningssignaler inte fångats upp och missförhållanden fått fortgå under lång tid är ett direkt resultat av budgetuppdraget från S, V och MP. Hundraårsgatan är ett tydligt exempel.

På det senaste mötet i nämnden för funktionsstöd röstade därför S, V, MP för att följa granskningens rekommendationer vilket är ett erkännande att styrmodellen de själva infört inte fungerar.

Mariette Höij (D) ledamot, Nämnden för funktionsstöd

Johanna Holmdal (KD) vice ordförande, Nämnden för funktionsstöd

Åsa Hartzell (M) ledamot, Nämnden för funktionsstöd

Mattias Gerdås (L) ledamot, Nämnden för funktionsstöd

 

Patienterna drabbas – låt medicinsk kompetens styra vården

Västra Götalandsregionens (VGR:s) sjukvård styrs av politiker och administratörer medan personal med medicinsk kompetens hålls utanför. Resultatet blir en växande byråkrati, dyra felinvesteringar och patienter som får vänta i onödan. Nu krävs ett rejält omtag där administrationen måste bantas och där vården ska styras av dem som kan sjukvård.

I GP den 23 augusti skrev Emelie Hultberg, Västra Götalands läkarförening och Carina Iloson, Sveriges läkarförbund, om den gradvisa nedmonteringen av läkarkompetens i Västra Götalandsregionens sjukvårdsledning det senaste decenniet, ett problem Demokraterna länge påtalat. När statsepidemiolog Magnus Gisslén nyligen avgick med hänvisning till bristande medicinsk kompetens i ledningen, var det väntat. Systemet kan liknas vid ett fotbollslag med tio tränare som aldrig spelat fotboll.

Regionfullmäktige i VGR har 149 ledamöter och ca 100 ersättare men få deltar aktivt i diskussionerna. Budgetfrågor debatteras flitigt medan få reflekterar över vilken vård man får för pengarna. Politiker beställer vård av sig själva när de beställer av de nio styrelserna, fem sjukhusstyrelser samt styrelser för Närhälsan, Regionhälsan, Habilitering och hälsa och Tandvård. Styrelserna är nämligen paradoxalt nog också bemannade av politiker. Det blir som att äga ett bageri, beställa en tårta av sig själv och sedan gå ut i media och klaga på smaken.

Politiker ska beställa vård men när politiker även tar plats på andra sidan bordet, i utförandet av sjukvården, tillför de inget värde. De politiska styrelserna är därför överflödiga. Eftersom många politiker saknar både sjukvårds- och ledarskapskompetens hamnar det faktiska inflytandet hos administratörerna, som styr genom rapporter och presentationer medan vårdens expertis hålls utanför.

Samma mönster syns i primärvården. Av drygt 200 vårdcentraler i VGR drivs ungefär hälften privat. I SKR:s patientenkät återfinns 73 av de 100 vårdcentraler med mest nöjda patienter i landet, bland de privata. En förklaring kan vara att privata verksamheter präglas av kortare beslutsvägar och avsaknad av politisk ledning.

Pengar som ska gå till verksamheten äts upp av en växande administration och beslut som tas utan medicinsk förankring. Nya befattningar som strateger, planerare och utvecklingsledare växer, samtidigt som vårdnära administration vältras över på läkare och sköterskor och tar tid från det de är bäst på – nämligen att vårda patienter.

När medicinsk expertis inte får inflytande i större beslut, blir risken för allvarliga misslyckanden påtaglig. Ett tydligt exempel på detta är införandet av journalsystemet Millennium. Systemet har visat sig vara svårhanterligt, patientfarligt och olämpligt för svenska förhållanden. En av anledningarna är sannolikt att det ursprungligen togs fram för amerikansk privatvård med fokus på fakturering och inte för effektiv patientvård eller för vår struktur med en stor primärvård. Trots den totala budgeten på 5,5 miljarder kronor för hela implementeringen i VGR, ledde projektet till ett fullständigt haveri vid införandet i södra Älvsborg. Först efter massiva påtryckningar från läkare pausades systemet.

I Sverige låter vi inte fritidspolitiker styra polis eller militär eftersom det kräver specialistkunskap för att fungera effektivt och säkert. Pandemin visade tydligt att sjukvården fungerar bättre när medicinsk expertis står vid rodret. Vi behöver säkerställa att patienterna får maximalt med sjukvård för pengarna. Det krävs medicinsk kompetens och ledarskapserfarenhet för att urskilja det viktiga och skala bort det som inte bidrar till patientvården, för att säkerställa en trygg och effektiv vård.

Vi Demokrater vill avveckla de politiskt tillsatta sjukvårdsstyrelserna och låta medicinsk kompetens styra verksamheten och leverera beställd sjukvård. Vi vill minska den centrala administrationen, som ska stötta i stället för att styra verksamheten. Den vårdnära administrationen ska utgå från de medicinska behoven och svara mot det verksamheten efterfrågar.

Växande vårdköer och en vårdgaranti som inte längre kan uppfyllas orsakar onödigt lidande och är ett stort svek mot patienterna. Fokus måste ligga på att erbjuda nödvändig vård och därför måste regionerna aktivt söka efter tillgängliga platser när den egna kapaciteten inte räcker till. Det innebär att man måste se utanför den egna organisationen, även hos andra regioner och deras upphandlade leverantörer. Genom en bättre samverkan, ibland till och med över landsgränser, kan vi inte bara säkerställa att patienterna får vård, vi kan också öka sannolikheten att hålla budgeten på sikt.

Detta borde vara en självklar drivkraft för alla sjukvårdspolitiker, oavsett partitillhörighet. Vårdpersonalen gör redan ett fantastiskt jobb men om vi inte agerar och gör ett ordentligt omtag riskerar vi ännu större personalbrist och ännu sämre tillgänglighet i sjukvården. Patienter och vårdpersonal förtjänar en sjukvård som styrs av kunskap, inte av byråkrati och politisk passivitet. Västra Götaland skulle kunna bli ett föredöme för hela landet. Både patienterna och vårdpersonalen förtjänar bättre.

 

Demokraternas representanter för sjukvård:

Alexander Lisinski, leg. läkare

Jörgen Isgaard, leg. läkare

Mariette Höij, leg. sjuksköterska

Ulla Nathorst-Westfelt, leg. läkare, styrelsen D

Thomas Hedberg, företagsledare, styrelsen D