Patienterna drabbas – låt medicinsk kompetens styra vården
Västra Götalandsregionens (VGR:s) sjukvård styrs av politiker och administratörer medan personal med medicinsk kompetens hålls utanför. Resultatet blir en växande byråkrati, dyra felinvesteringar och patienter som får vänta i onödan. Nu krävs ett rejält omtag där administrationen måste bantas och där vården ska styras av dem som kan sjukvård.
I GP den 23 augusti skrev Emelie Hultberg, Västra Götalands läkarförening och Carina Iloson, Sveriges läkarförbund, om den gradvisa nedmonteringen av läkarkompetens i Västra Götalandsregionens sjukvårdsledning det senaste decenniet, ett problem Demokraterna länge påtalat. När statsepidemiolog Magnus Gisslén nyligen avgick med hänvisning till bristande medicinsk kompetens i ledningen, var det väntat. Systemet kan liknas vid ett fotbollslag med tio tränare som aldrig spelat fotboll.
Regionfullmäktige i VGR har 149 ledamöter och ca 100 ersättare men få deltar aktivt i diskussionerna. Budgetfrågor debatteras flitigt medan få reflekterar över vilken vård man får för pengarna. Politiker beställer vård av sig själva när de beställer av de nio styrelserna, fem sjukhusstyrelser samt styrelser för Närhälsan, Regionhälsan, Habilitering och hälsa och Tandvård. Styrelserna är nämligen paradoxalt nog också bemannade av politiker. Det blir som att äga ett bageri, beställa en tårta av sig själv och sedan gå ut i media och klaga på smaken.
Politiker ska beställa vård men när politiker även tar plats på andra sidan bordet, i utförandet av sjukvården, tillför de inget värde. De politiska styrelserna är därför överflödiga. Eftersom många politiker saknar både sjukvårds- och ledarskapskompetens hamnar det faktiska inflytandet hos administratörerna, som styr genom rapporter och presentationer medan vårdens expertis hålls utanför.
Samma mönster syns i primärvården. Av drygt 200 vårdcentraler i VGR drivs ungefär hälften privat. I SKR:s patientenkät återfinns 73 av de 100 vårdcentraler med mest nöjda patienter i landet, bland de privata. En förklaring kan vara att privata verksamheter präglas av kortare beslutsvägar och avsaknad av politisk ledning.
Pengar som ska gå till verksamheten äts upp av en växande administration och beslut som tas utan medicinsk förankring. Nya befattningar som strateger, planerare och utvecklingsledare växer, samtidigt som vårdnära administration vältras över på läkare och sköterskor och tar tid från det de är bäst på – nämligen att vårda patienter.
När medicinsk expertis inte får inflytande i större beslut, blir risken för allvarliga misslyckanden påtaglig. Ett tydligt exempel på detta är införandet av journalsystemet Millennium. Systemet har visat sig vara svårhanterligt, patientfarligt och olämpligt för svenska förhållanden. En av anledningarna är sannolikt att det ursprungligen togs fram för amerikansk privatvård med fokus på fakturering och inte för effektiv patientvård eller för vår struktur med en stor primärvård. Trots den totala budgeten på 5,5 miljarder kronor för hela implementeringen i VGR, ledde projektet till ett fullständigt haveri vid införandet i södra Älvsborg. Först efter massiva påtryckningar från läkare pausades systemet.
I Sverige låter vi inte fritidspolitiker styra polis eller militär eftersom det kräver specialistkunskap för att fungera effektivt och säkert. Pandemin visade tydligt att sjukvården fungerar bättre när medicinsk expertis står vid rodret. Vi behöver säkerställa att patienterna får maximalt med sjukvård för pengarna. Det krävs medicinsk kompetens och ledarskapserfarenhet för att urskilja det viktiga och skala bort det som inte bidrar till patientvården, för att säkerställa en trygg och effektiv vård.
Vi Demokrater vill avveckla de politiskt tillsatta sjukvårdsstyrelserna och låta medicinsk kompetens styra verksamheten och leverera beställd sjukvård. Vi vill minska den centrala administrationen, som ska stötta i stället för att styra verksamheten. Den vårdnära administrationen ska utgå från de medicinska behoven och svara mot det verksamheten efterfrågar.
Växande vårdköer och en vårdgaranti som inte längre kan uppfyllas orsakar onödigt lidande och är ett stort svek mot patienterna. Fokus måste ligga på att erbjuda nödvändig vård och därför måste regionerna aktivt söka efter tillgängliga platser när den egna kapaciteten inte räcker till. Det innebär att man måste se utanför den egna organisationen, även hos andra regioner och deras upphandlade leverantörer. Genom en bättre samverkan, ibland till och med över landsgränser, kan vi inte bara säkerställa att patienterna får vård, vi kan också öka sannolikheten att hålla budgeten på sikt.
Detta borde vara en självklar drivkraft för alla sjukvårdspolitiker, oavsett partitillhörighet. Vårdpersonalen gör redan ett fantastiskt jobb men om vi inte agerar och gör ett ordentligt omtag riskerar vi ännu större personalbrist och ännu sämre tillgänglighet i sjukvården. Patienter och vårdpersonal förtjänar en sjukvård som styrs av kunskap, inte av byråkrati och politisk passivitet. Västra Götaland skulle kunna bli ett föredöme för hela landet. Både patienterna och vårdpersonalen förtjänar bättre.
Demokraternas representanter för sjukvård:
Alexander Lisinski, leg. läkare
Jörgen Isgaard, leg. läkare
Mariette Höij, leg. sjuksköterska
Ulla Nathorst-Westfelt, leg. läkare, styrelsen D
Thomas Hedberg, företagsledare, styrelsen D
GP Debatt – Ingen flicka i förskolan ska tvingas bära slöja
Förskolan ska vara en fristad från förtryck, men i våra förskolor finns flickor som redan i förskoleåldern förväntas dölja sig bakom en slöja. Det är dags att sätta barnens rättigheter före vuxnas påbud. Därför har Demokraterna lagt en motion i Göteborgs kommunfullmäktige om att utreda ett förbud mot slöja på barn i förskolan, skriver tre politiker från Demokraterna.
Förskolan är den första delen av vårt utbildningssystem. Här ska alla barn mötas som just barn, inte som bärare av vuxenvärldens idéer om kön, religion eller heder. Läroplanen är tydlig: förskolan ska motverka traditionella könsmönster och verka för jämställdhet. Ändå ser vi hur små flickor redan i 1–5 års ålder blir påtvingade symboler som markerar kön och sexualitet.
Slöjan är ett könsbundet plagg som enbart bärs av flickor. Den signalerar blygsamhet och en förväntan om att flickor ska skydda sig från mäns blickar. När detta förs över på små barn skickas två budskap som aldrig kan tillåtas: att flickor redan i tidig ålder bär ansvar för att dölja sina kroppar och att män i grunden är ett hot. Det innebär en motbjudande sexualisering av små barn. Dessa föreställningar har ingen plats i ett fritt och jämställt samhälle. Demokraterna kommer aldrig att acceptera att slöjan används som ett uttryck för tvång eller förtryck. Vi står upp för flickors och kvinnors frihet i alla åldrar.
I Sverige har vi de senaste århundrandena gjort en lång resa där kyrkans och religionens makt över det världsliga har tryckts tillbaka och där de individuella fri- och rättigheterna har satts i främsta rummet. Många strider har tagits för barns rättigheter, för att öka jämställdheten och för att stärka homosexuellas rättigheter. Sverige är i dag ett sekulärt demokratiskt samhälle där religionen har anpassats och förpassats till det privata. Svensk lag och individuella fri- och rättigheter står alltid över alla tänkbara formuleringar i bibeln, koranen eller andra religiösa skrifter. Det har varit en lång och mödosam kamp att få bort osunda seder och värderingar i Sverige. Nyanlända kulturer har inte varit med om denna anpassning och vi behöver därför driva samma process igen.
Det underlättar att det idag finns bättre lagstiftning som försvarar både barns och kvinnors rättigheter. Barnkonventionen, som är svensk lag, fastslår att barnets bästa alltid ska komma först. Artikel 14 säger att barn har rätt till religionsfrihet, men också att denna rätt inte får utövas på ett sätt som skadar barnet. Ett barn i förskoleåldern kan inte förstå eller välja att bära slöja. När vuxna beslutar att små barn ska täcka sig är det en form av tvång. För oss Demokrater är det självklart att göra allt vi kan för att sätta stopp för detta.
Slöjan är inte bara en religiös symbol, den kan också vara ett uttryck för hedersförtryck. När flickor förväntas täcka sitt hår för att skydda familjens heder är det början på samma kontroll som senare i livet kan växa till långtgående begränsningar. Förskolan ska vara en fristad där barnen får andas frihet, inte en plats där förtryck normaliseras. Demokraterna vågar säga nej där andra sviker.
Vi är medvetna om att svenska domstolar tidigare har underkänt kommunala beslut om slöjförbud, men dessa domar har rört äldre elever och vuxna. Förskolan är en annan kontext. Här handlar det om små barn som saknar möjlighet att göra självständiga val. Europadomstolen har också i flera fall slagit fast att inskränkningar i religionsfriheten kan vara berättigade när det handlar om att skydda barn och främja jämställdhet. Demokraterna vill pröva frågan på ett rättssäkert sätt, med barnens bästa i centrum.
Motståndare till vår motion varnar för att ett förbud kan leda till att vissa föräldrar väljer religiösa privata alternativ eller håller sina barn hemma. Den risken finns, men den kan aldrig väga tyngre än barns rätt att slippa bära symboler som begränsar deras frihet. Förskolan finns för barnen, inte för att vuxna ska kunna upprätthålla hedersnormer eller religiösa påbud.
Barnens tid i förskolan går aldrig i repris. De första åren är avgörande för deras utveckling, självkänsla och känsla av frihet. Vi kan inte acceptera att flickor redan i denna ålder görs ansvariga för vuxnas föreställningar om kön och sexualitet. Göteborgs Stad får inte bidra till att legitimera och normalisera detta.
Att utreda ett förbud är inte ett angrepp på religionsfriheten för vuxna, det är ett försvar för barns rättigheter och förskolans uppdrag att stå upp för jämställdhet och barns lika värde.
Den som värnar barns lika värde kan inte säga nej till vår motion. Demokraterna tar ställning för alla flickors rätt till frihet och jämställdhet – oavsett kulturell bakgrund. Vems sida väljer du?
Jessica Blixt (D), Göteborgs kommunfullmäktige och förskolenämnden
Lisbeth Sundén Andersson (D), Göteborgs kommunfullmäktige
Martin Wannholt (D), kommunalråd och partiledare
GP Debatt – Låt inte Sankt Sigfrids plan förstöras av femvåningshus i betong
Stadsutvecklingsförslaget som nu ligger på bordet för Sankt Sigfrids plan är ett typexempel på hur man förstör en vacker stadsdel med ogenomtänkta byggprojekt. Den gröna porten till Örgryte hotas av 20 meter höga sten- och betongkvarter, parken vid Danska vägen tas i anspråk och trafiken förvärras i ett redan belastat område. Detta är inte stadsutveckling – det är en förvanskning av Göteborg som måste stoppas.
Sankt Sigfrids plan har länge utgjort entrén till trädgårdsstaden Örgryte och är kulturhistoriskt värdefull enligt stadens bevarandeprogram. Här lade bland andra Albert Lilienberg grunden för idealen ljus, luft och grönska. Att ersätta denna miljö med slutna kvarter, en skövlad park och ökad trafik är ett oacceptabelt ingrepp som vittnar om total ignorans för göteborgarnas önskemål.
Stadsutvecklingsförslaget som presenterats innebär bl.a. att fem våningar höga hyreshus, som kommer påminna om gamla öststaters massiva betongkomplex, byggs mitt på Sankt Sigfrids plan. Dessa höghus skulle fullständigt bryta mot områdets unika karaktär och smälter inte in i den miljö som göteborgarna vill värna. Men problemen slutar tyvärr inte vid estetik: Miljöförvaltningen har varnat för att parken inte bör bebyggas, och området är markerat som skyfallsområde i stadens översiktsplan. Vid ett hundraårsregn riskerar delar av Sankt Sigfrids plan att stå under en halvmeter vatten, vilket gör hårdgöring av ytorna både oansvarigt och direkt farligt.
Trafiken blir heller inte bättre. Spårvägens vändslinga måste flyttas ut i rondellen för att ge plats åt husen – en dyr och riskfylld åtgärd som skapar större problem för spårvagnar, bussar och bilar. Samtidigt kommer lokal näringsverksamhet hotas, däribland den välkända Fiskaffären, av nedläggning. Därtill saknar projektet lokal förankring. De boende har gång på gång påtalat sin oro för exploateringen, men deras röster har ignorerats.
Detta är samma okänslighet som Socialdemokraterna har uppvisat över hela staden när de i tvångsblandningens namn velat ställa höga hus intill villor. De rödgröna har också försökt driva exploatering i en mängd viktiga park- och naturområden. Önneredsvägen, Skattegårdsvägen, Påvelundsparken, Ramberget och inte minst de höga kommunala punkthusen i Överåsparken är några exempel. Vi Demokrater har lagt förslag om att avbryta eller ge ny varsam inriktning för projektförslagen och ofta lyckats få med oss en majoritet i nämnderna.
Vi kräver nu att förvaltningen drar tillbaka de nuvarande planerna för Sankt Sigfrids plan och återkommer med nya förslag som tar hänsyn till boende, områdets karaktär, grönområden och bättre trafiklösningar.
Platsen är i behov av utveckling, men det måste ske med sunt förnuft och lokal förankring. Att bygga bort grönområden, kulturmiljöer och försämra kollektivtrafiken är oacceptabelt. Vi säger ja till en vacker och levande stad – men nej till exploateringar som skadar kulturarvet, trafikflödet och göteborgarnas livskvalitet.
Sankt Sigfrids plan bör vara en grön port till Göteborgs centrum och trädgårdsstaden Örgryte, med grönska, småskalig handel och fungerande trafiklösningar. Parken ska bevaras och stärkas, fiskaffären kan kompletteras med fler lokala företagare, och vändslingan förbättras så att spårvägstrafiken fungerar smidigt. På så sätt kan Sankt Sigfrids plan bli en vacker entré till Göteborg.
Martin Wannholt (D) partiledare Demokraterna
Lisbeth Sundén Andersson (D) vice ordförande kommunfullmäktige