Intresseanmälan – nämndemannauppdrag

Skickades ut till Demokraternas medlemmar 12 juni 2019.

Hej Demokrater,

Nu är det dags att anmäla ditt intresse för nämndemannauppdrag. Demokraterna skall nominera nämndemän till Tingsrätten i Göteborg, Hovrätten för Västra Sverige och Förvaltningsrätten i Göteborg för perioden 2020-2023. Totalt skall vi tillsätta 66 stycken nämndemän.

Är du intresserad att bli nämndeman? Då rekommenderar vi att du gör följande:

  1. Gå in på http://blinamndeman.se/ och titta på filmer, läs information m.m. Där står en massa fakta som är bra att veta om man är intresserad av att bli nämndeman.
  2. Förvaltningsrätten i Göteborg har gjort en bra presentation som ni kan se här >>
  3. Läs gärna ett brev från Peter, medlem i Demokraterna, som förklarar hur det är att vara nämndeman. Han har varit det för ett annat parti tidigare. Länk till Peters brev >>
  4. Om du fortfarande är intresserad, fyll i en intresseanmälan genom att klicka på knappen nedan.

Demokraternas tidplan för nominering av nämndemän:

  • Juni, intresseanmälan skickas ut till medlemmarna
  • Juli-Augusti, behandla intresseanmälningar och utföra intervjuer
  • Augusti, informera nominerade kandidater
  • September, nominera kandidater på kommunfullmäktigemötet 12 september
  • Oktober – December, kontroll och utbildning hos respektive domstol

Vi uppmuntrar yngre personer att lämna intresseanmälan för nämndemannauppdrag, så fundera gärna på om du har någon lämplig yngre person i din närhet som skulle passa. Att bli medlem i Demokraterna är gratis för ungdomar under 26. Här finns information om hur man blir medlem >>

Vi behöver din intresseanmälan senast 30 juni.

Tack för ditt engagemang!

Hälsningar

Demokraternas valutskott

Förläng ditt medlemskap

Att bli nominerad som nämndeman för Demokraterna kräver medlemskap.

Har du missat att förlänga ditt medlemskap görs det enkelt genom att betala 100 kr med kontokort via knappen nedan. Det går även bra med Bankgiro 171-0938 eller Swish 123 238 6639, märk då betalningen med ditt fullständiga namn.

Är du under 26 år är medlemskap kostnadsfritt. Förläng då ditt medlemskap genom att svara på det här mailet att du är ungdom samt ange ditt personnummer.

På GP debatt – Västlänkens kringkostnader skenar – 185 miljarder saknas

Trafikverkets chockerande prislapp på närmare 190 miljarder kronor visar att det planerade järnvägssystemet kring Västlänken är ett luftslott utan verklighetsförankring. Dessa oseriösa planer hindrar andra trafikåtgärder som är helt avgörande för Göteborgs fortsatta utveckling och välstånd. Misskötseln av trafikplaneringen är stötande och de ansvariga som skadar vår stad måste nu ställas till svars, skriver Henrik Munck (D) och Peter Danielsson (D).

Henrik Munck och Peter Danielsson skriver en helsida på GP debatt om skenande kringkostnader för Västlänken, 29 maj 2019.

”Skapar plats för fler tåg”. Så beskrivs korta fakta om Västlänken på Trafikverkets hemsida. Längre ner på sidan finns mer utförlig text med de avgörande orden ”… järnvägssystemet i regionen har nått gränsen och kan inte hantera mer tågtrafik idag.” I klartext betyder det att utan omfattande investeringar i järnvägsbanorna in mot Göteborg så faller det uttalade syftet med Västlänken.

Debatten om det blir fler tåg med Västlänken eller inte har pågått under lång tid. Förespråkarna har hänvisat till strategidokumentet Målbild Tåg 2035 som beskriver en utbyggnad till två- eller fyrspår i järnvägsstråken in mot Göteborg. Denna plan togs fram av den ansvariga myndigheten för kollektivtrafik, Västra Götalandsregionen, tillsammans med Trafikverket. Vid fastställandet av planen år 2013 uppskattades investeringskostnaderna till cirka 45 miljarder kronor.

Sanslös siffra
Uppdaterade investeringskostnader presenterades i förra veckan för regionens ledande politiker, och nu pekar kalkylen på upp till 190 miljarder kronor. En alldeles sanslös siffra, inte minst med tanke på att den nationella infrastrukturbudgeten bara innehåller sammanlagt cirka fem miljarder kronor för de utpekade projekten från i dag och ända fram till år 2029. Om denna investeringstakt fortsätter så kommer Målbild 2035 för järnvägsutbyggnaden att vara genomförd om ytterligare 370 år, det vill säga omkring år 2 400.

De ledande politikernas reaktion på den
nya informationen var ”nu gäller det att
vi håller ihop”

De ledande politikernas reaktion på den nya informationen var ”nu gäller det att vi håller ihop”. Men nu uppstår omfattande konsekvenser som någon måste ta ansvar för.

Klimatpåverkan från Västlänken blir katastrofalt negativ då byggets stora utsläpp inte kommer att kunna räknas hem av fler tåg i framtiden.

När järnvägsutbyggnaden till Borås skjuts in i framtiden så behövs i stället utökad busstrafik. Men bussarna får inte plats på Korsvägen som nu ska byggas om för 860 miljoner kronor. Västtrafik planerar därför nu för att regionbussarna från Landvetter/Borås ska tas bort från Korsvägen och i stället stanna vid Lisebergsstationen/E6.

Resenärer flyttas till Lisebergsstationen
Den spruckna visionen kring Västlänken gör att många resenärer flyttas från Korsvägen ut till Lisebergsstationen i stället. Detta är absurt då ”att utveckla Korsvägen som en knutpunkt” också är ett av huvudargumenten för Västlänken. Västlänken kommer alltså ge resenärer från Kungsbacka längre restider, och resenärer från Landvetter/Borås får sämre bytesmöjligheter under överskådlig framtid.

Att nyheten om de 190 miljarderna släpps
alldeles efter att rättsprocesserna kring
Västlänken är avslutade är
anmärkningsvärt. För utan den utlovade
utbyggnaden för ökad tågtrafik skulle
Västlänken aldrig fått tillstånd
att byggas.

Visionen om fler tåg genom Västlänken är alltså en illusion, och den oseriösa planeringen har skapat ett djupt sår i Göteborg. Vi har sett flera ansvariga politiker komma och gå, och nya partier har skapats.

Att nyheten om de 190 miljarderna släpps alldeles efter att rättsprocesserna kring Västlänken är avslutade är anmärkningsvärt. För utan den utlovade utbyggnaden för ökad tågtrafik skulle Västlänken aldrig fått tillstånd att byggas.

Att släppa informationen, som givetvis funnits länge, först nu är också ett hån mot den stora majoritet av göteborgare som är emot projektet.

Västlänken omöjlig att genomföra
Nu vet vi att den samlade planen kring Västlänken är omöjlig att genomföra. Därför behövs ett totalt omtag för kollektivtrafikplaneringen i Göteborgsregionen. Planerna måste anpassas till rimliga kostnadsnivåer med exempelvis mer av kostnadseffektiva satsningar på längre tåg och förbättringar av existerande banor, och mindre av helt nya (och dyra) järnvägsstråk.

För kollektivtrafiken inom Göteborg bär politiker och ledande tjänstemän ansvar för haveriet med fyrdubblad kostnad för linbanan. Detta projekt måste stoppas och ersättas med satsningar på buss-, båt- och spårvägstrafiken. Haveriet med linbanan innebar tre förlorade år för vettig kollektivtrafikplanering inom Göteborg. Haveriet med Västlänken och det tillhörande tågsystemet har inneburit mer än tio förlorade år för vår regions utveckling, jämfört med om man hade valt en realistisk väg från början.

Skäl att bli riktigt orolig
Oavsett om man är miljövän, näringslivsvän eller bara vän av en väl fungerande stad så kan man nu bli riktigt orolig. Orolig för Göteborgs fortsatta utveckling och välstånd. Demografin gör att ”färre behöver försörja fler” och välfärden står inför stora utmaningar. Varje skattekrona måste vägas mot olika behov och nyttor.

Misskötseln av infrastrukturplaneringen
måste därför nu betraktas som
samhällsfarlig.

Misskötseln av infrastrukturplaneringen måste därför nu betraktas som samhällsfarlig. Våra gemensamma tillgångar och möjligheter för framtiden spelas bort av en mindre grupp av ledande politiker och höga tjänstemän. Denna styrande grupp av makthavare accepterar vare sig kritik eller tankar om alternativa lösningar.

Debatten om det misslyckade projektet Västlänken kan därmed summeras med att det saknas 185 miljarder kronor och nu måste de ansvariga ställas till svars. De måste ställas till svars för att de har satt demokratin ur spel med falska skönmålningar.

För linbanehaveriet tar kommunen nu in extern hjälp för att reda ut hur planeringen kunde gå så fel. En liknande krismedvetenhet och extern hjälp behövs för att reda ut den havererade järnvägsplaneringen. Det vore ett första steg i ansvarstagande från Trafikverket och övriga parter som bär stort ansvar.

Henrik Munck (D)
kommunalråd, ledamot i trafiknämnden, Göteborg

Peter Danielsson (D)
ledamot i miljö- och klimatnämnden, Göteborg

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Göteborgs arbete mot antisemitism behöver breddas

Det är av största vikt att arbeta mot den ökande antisemitismen i Göteborg, men då är nya miljoner till Toleransprojektet, som når väldigt få och kostar mycket per deltagande elev, inte rätt insats. Fler elever måste kunna nås, framförallt de som har antisemitiska åsikter, skriver Jessica Blixt (D) och Sofie Löwenmark (D).

Jessica Blixt och Sofie Löwenmark skriver på GP debatt 25 maj 2019

Antisemitismen ökar i Europa såväl som i Sverige. Från Malmö har det länge larmats om hur ökad antisemitism gör tillvaron allt svårare för stadens judiska befolkning. Det är en lika oroande som oacceptabel utveckling.

I Göteborg attackerades synagogan då flaskor med brinnande bensin kastades mot synagogan i december 2017. Samtidigt som de flammande flaskorna kastades av en grupp maskerade män, pågick en ungdomsfest i det intilliggande församlingshuset. Ungdomarna tvingades gömma sig i församlingens säkerhetsrum. Tack och lov kom ingen människa till fysisk skada, och synagogan som uppfördes 1855 klarade sig utan större skador. Men brandattacken kom givetvis att starkt påverka församlingen och tillvaron för den judiska befolkningen i Göteborg.

Göteborgs stad införde år 2015 Toleransprojektet på tre skolor i Torslanda för att motverka antisemitism. Projektet bygger på en modell som har sitt ursprung i mordet på 14-årige John Hron som mördades av fyra nynazistiska ungdomar i Kungälv år 1995. Toleransprojektet löper under ett läsår och avslutas med en studieresa för de deltagande eleverna till Förintelsens platser.

Sex miljoner till Toleransprojektet
I nästa vecka ska kommunstyrelsen fatta beslut om finansiering av åtgärdsprogram mot antisemitism,  för 2019 handlar det om sex miljoner kronor som är bundna till Toleransprojektet.

Toleransprojektet har säkerligen många bra inslag och delar, men vi i Demokraterna menar att projektet endast når ut till några få och inte till alla målgrupper. Då eleverna själva ansöker om deltagande tenderar detta att främst locka till sig studiemotiverade elever som inte när antisemitiska åsikter.

Det så centrala för antisemitismen är just
hur den gror inom flera grupperingar och
tankegodset måste således bemötas på
bred front.

Toleransprojektet är vidare mycket kostsamt. För dagens satsning på 1,5 miljoner deltar 20 till 25 elever per läsår i projektet. Vidare tycks Toleransprojektet främst fokusera på den antisemitism som uppvisas från högerextremt håll. Den högerextrema antisemitismen är naturligtvis av största vikt att täcka upp, men samma sak gäller också antisemitismen som kommer från andra håll. Det så centrala för antisemitismen är just hur den gror inom flera grupperingar och tankegodset måste således bemötas på bred front.

Når endast 100 elever
Den nu föreslagna satsningen på sex miljoner skulle innebära att drygt 100 elever från utvalda skolor skulle få delta i projektet under ett läsår. Med tanke på att Göteborg har drygt 57 000 grundskoleelever är det utfallet alldeles för snävt.

Demokraterna ser hur den ökade antisemitismen kräver nya och betydligt bredare satsningar. Inte minst i former som konkret också når ut till elever som inte självmant kan antas söka sig till arbete mot antisemitism. Hur satsningar når ut bredast borde grundskolenämnden ges möjlighet att se över.

Har rätt att känna sig trygga
Att Göteborgs judiska invånare inte kan känna trygghet i att öppet bära judiska attribut såsom kippa och Davidsstjärnan är lika oacceptabelt som ovärdigt. Likaså är det orimligt att judiska församlingen i Göteborg själva ska behöva stå för hutlösa summor i säkerhetskostnader.

Den första synagogan i Göteborg byggdes under slutet av 1700-talet. Ett öppet judiskt liv måste alltid få vara en självklar del av Göteborg och det är upp till oss alla att säkerställa att det möjliggörs.

Jessica Blixt (D)
kommunalråd Demokraterna

Sofie Löwenmark (D)
politisk sekreterare Demokraterna

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Göteborg gör självmål för elitidrotten

Mats Grauers har bra förslag på hur Göteborg kan värna elitidrotten. Haveriet med handbollshall för RIK är bara ett i raden av kommunens självmål som drabbar idrotten, skriver Demokraterna.

Niclas Winterquist och Henrik Munck skriver på GP debatt 10 maj 2019

En elitidrottspolicy för Göteborg och en utsedd elitidrottsansvarig person inom kommunen är några av de bra förslag som läggs fram av Mats Grauers, ordförande i Frölunda Hockey Club.

Idrottens betydelse kan knappast överskattas. Breddidrotten för hälsa, utmaning och glädje. Elitidrotten som förebild och en viktig del av Göteborgs identitet. Evenemang som Gothia Cup och Partille Cup visar att Göteborg kan vara en riktig idrottsstad.

Samordning inte kommunens bästa gren
Men som Grauers skriver så saknas samordning inom kommunens organisation vilket drabbar idrotten liksom många andra viktiga frågor. Kommunen är organiserad i 30 olika nämnder och ännu fler bolag. Det finns goda krafter och goda ambitioner men kommunen är som ett idrottslag som saknar ledare. Kommunens resurser är inte samspelta och då blir resultatet därefter.

Att man misslyckas med att ersätta
Lisebergshallen i tid är oacceptabelt.
Pengar saknas uppenbarligen inte.

Den bristfälliga planeringen för Västlänken finns det mycket att säga om. Att man misslyckas med att ersätta Lisebergshallen i tid är oacceptabelt. Pengar saknas uppenbarligen inte när kommunen kan lägga 600 miljoner kronor på Västlänkens markytor i Haga. Dessa pengar hade i stället kunnat göra stor nytta för idrotten.

Fler hallar för breddidrott
Det behövs fler hallar för breddidrotten och staden måste få till en bra helhetslösning för elitidrottens arenor. En väl fungerade breddidrott behöver också ha rimliga villkor för föreningsbidrag och stöd till utbildning av ledare med mera.

Det är bra att idrottens företrädare lägger fram skarpa förslag till förbättring. Förhoppningsvis ställer sig flera partier bakom Grauers förslag så att vi kan förbättra både elitidrottens och breddidrottens förutsättningar i kommunen.

Guld och positiv utveckling kommer inte av sig självt. Vi politiker måste tillsammans kliva ner från läktaren och börja agera. För idrotten i Göteborg.

Niclas Winterquist (D)
ledamot, Idrott- och föreningsnämnden

Henrik Munck (D)
kommunalråd

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Handlingsplan mot hedersförtryck – helt utan handling

Göteborgs stad har nyligen tagit fram en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck, men det som genomsyrar handlingsplanen är att konkret vägledning helt och hållet lyser med sin frånvaro, skriver Demokraterna.

Jessica Blixt, Sofie Löwenmark och Ulf Boström skriver på GP debatt 25 april 2019

Jessica Blixt, Sofie Löwenmark och Ulf Boström skriver på GP debatt 25 april 2019

När det i kommunfullmäktige fattades beslut om att en handlingsplan mot hedersrelaterat våld och förtryck skulle tas fram, beslöts beklagligt nog att den skulle utgå från ett intersektionellt och normkritiskt perspektiv. En rapport med samma ideologiska inriktning samt en kartläggning om problematiken i Göteborg beställdes för ändamålet.

Intersektionalitet är ett analytiskt perspektiv som används för att beskriva hur olika strukturer/maktordningar och förtryck samverkar i ett samhälle. Problemet är att förtryck därmed också förminskas, efter olika hänsyn till maktordningar har tagits. Förloraren är individen. För det intersektionella perspektivet tenderar tvärtom att låsa in och bevara kollektiva identiteter vars betydelse blir större än individerna själva. Betoningen på det kollektiva värdet är direkt förödande för människans frihet och lika värde.

Utgå från individens lika rätt
I stället för att hitta tillkrånglade akademiska förklaringsmodeller som förminskar problematiken borde man endast utgå från principen om individens lika rätt och från vår svenska lagstiftning.

Gör man det kan man framöver undvika att se mellan fingrarna på förtryck, eller till och med bortse från svensk lagstiftning, vilket återkommande har skett.

Trots att larmen om hedersrelaterat våld och förtryck är långtifrån nya, utan tvärtom har ökat stadigt under de senaste decennierna, så har Göteborgs stad, liksom landet i övrigt, inte kunnat hantera frågan med några konkreta åtgärder.

Resultatet av dessa försummelser kan vi läsa om med jämna mellanrum. Nyligen i det uppmärksammade fallet gällande Amanda från Göteborg. Hon fördes till Irak där hon som 12-åring giftes bort med en vuxen man. Tio år senare förlorade hon vårdnaden om sina barn till maken. Det kanske värsta i fallet Amanda var att så många instanser hade larmat om att något inte stod rätt till, men ändå var det ingen som agerade innan hon försvann. Under bröllopet i Irak stod 12-åriga Amanda på en pall, för att någorlunda nå upp till maken.

Fallet Amanda ligger nu till grund för ”Amandakomissionen” vars syfte är att förhindra liknande fall i framtiden.

Men i den handlingsplan som nyligen presenterats finns ytterst lite, om alls något, som skulle kunna vara behjälpligt för att förebygga fall som Amandas – och då ska man betänka att den redan har omarbetats en gång då den möttes av omfattande kritik i sin första skepnad.

I handlingsplanens första version kunde man läsa att hedersförtryckets kontrollmekanismer ”kan även fungera som ett alternativt välfärdssystem” och hederskulturen beskrevs som ”en inneslutenhet som ersätter det omgivande samhällets skyddsnät”. Det är lika obegripligt som oanvändbart.

För hur ska dessa rader vara någon till hjälp när en flicka riskerar att giftas bort?

Förlamar arbetet mot problematiken
En handlingsplan full av tomma ord riskerar i stället att förlama arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck ytterligare. Det senare har vi inte råd med. Att de röd-gröna partierna nöjer sig med en så tandlös handlingsplan är anmärkningsvärt. En sådan produkt kan möjligtvis få en och annan politiker att se handlingskraftig ut, men för stadens utsatta gör den ingen som helst nytta.

I handlingsplanen kan läsas att ”endast 30 procent av pojkarna tycker att den svenska lagen som förbjuder könsstympning är jättedålig/ganska dålig”.

Det är inte ”endast” utan en ytterst anmärkningsvärt hög siffra. Betänk att könsstympning generellt också är koncentrerat till enskilda länder, vilket talar för att pojkar med rötter i berörda länder i mycket hög utsträckning är negativa till att könsstympning är olagligt.

Här krävs med andra ord massiva och direkta åtgärder för att få till attitydförändringar. Vi vet från länder där man försöker bli av med sedvänjan att informationskampanjer ger gott resultat. Kunskapen om vilka grupper könsstympning förekommer inom, bör också användas i det preventiva arbetet. Men i den föreslagna handlingsplanen dyker endast två meningar om könsstympning upp, och då påtalas vikten av att erbjuda psykologiskt stöd till den som utsatts.

Förebyggande arbete kan inte åsidosättas
Givetvis är psykologisk liksom medicinsk hjälp viktig för den som redan har utsatts. Men det förebyggande arbetet kan inte åsidosättas. Målsättningen kan enbart vara att inte en enda flicka i Göteborg ska utsättas för könsstympning. Att könsstympning i stället tillägnas två meningar innehållandes självklarheter, gör att man kan misstänka att det intersektionella perspektivet gjort sig påmint även här?

För Demokraterna handlar frågan om just betydelsen av att hänvisa till alla medborgares lika rättigheter och om vår svenska lagstiftning. Demokraterna kan aldrig någonsin kompromissa i dessa frågor. Därför bör handlingsplanen förpassas till papperskorgen och helt göras om från grunden. Denna gång enbart baserad på kunskap och inte ideologi.

Jessica Blixt (D)
kommunalråd

Sofie Löwenmark (D)
politisk sekreterare

Ulf Boström (D)
trygghets- och integrationspolitisk talesperson

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Inrätta ett skönhetsråd i Göteborg

Människors liv formas av den miljö de växer upp, lever och verkar i. Det är därför viktigt att de som har ansvar att utforma denna miljö har de egenskaper som behövs för att skapa en bra tillvaro för oss göteborgare, skriver Demokraterna.

Karin Lindberg, Per Anders Örtendahl och Iréne Sjöberg Lundin skriver på GP Debatta 25 april 2019

Karin Lindberg, Per Anders Örtendahl och Iréne Sjöberg Lundin skriver på GP Debatt 25 april 2019

Göteborg står inför en stark expansion inom både husbyggande och infrastruktur. De stora förändringar detta innebär kräver stor omsorg om, inte bara de ekonomiska, utan även de kulturhistoriska värdena som förknippas med dessa nytillskott. Vi behöver bygga och utveckla vår stad med kunskap och känsla för grundläggande miljövärden där människor kan leva i harmoni med stadsmiljön. En estetiskt attraktivare stad lockar också fler besökare, vilket i sin tur gynnar ekonomin.

År 1919 inrättade Stockholm ett skönhetsråd. Rådet bildades för att vara rådgivare åt kommunens olika myndigheter men har också rätten att själva lyfta och driva frågor som är relevanta för stadsmiljön. Året är nu 2019 och det har gått 100 år sedan dess. Det är hög tid att även vår stad inför ett Skönhetsråd. Exempelvis har Stockholms skönhetsråd, engagerat sig i utformningen av Slussen, Nobelmuseet och Tellus Towers.

Miljön påverkar både fysiskt och psykiskt
En visuell identitet för varumärket Göteborg handlar i detta sammanhang inte om logotyper och slogans. Det syftar på känslan man får när man promenerar och upplever staden. Den fysiska miljön påverkar oss alla såväl fysiskt som psykiskt. Inget bör lämnas åt slumpen. Ett skönhetsråd ska därför ha i uppdrag att försköna staden och på så sätt förtydliga Göteborgs identitet. De ska ta ansvar för projekt som skapar bestående konsekvenser för stadsmiljön, både gällande fastigheter samt park- och naturområden.

I Stockholm sätter skönhetsrådet staden i första rummet. De är måna om att staden växer men vill också att kvaliteten blir så hög som möjligt. Det handlar kortfattat om att ta hand om det vi har på ett bättre sätt och våga ställa krav på estetik. När staden gör inköp eller förändringar ska det också tillföra något estetiskt tilltalande i våra stadsrum.

Om vi gör detta rätt, kan skönhetsrådet ge sociala och kulturella effekter, som en ökad stolthet för vår stad, och en känsla av samhörighet. Därför föreslår Demokraterna att kommunfullmäktige ska besluta att inrätta ett skönhetsråd, med samma status och liknande organisation som det som finns i Stockholm.

Per Anders Örtendahl (D)
ledamot kommunfullmäktige (1:e ersättare)

Irene Sjöberg-Lundin (D)
ledamot kommunfullmäktige

Karin Lindberg (D)
ledamot kommunfullmäktige

Läs hela artikeln i GP här >>

Brist på sjukvård – överflöd av politiker och felaktiga beslut

En bra sjukvård behöver en effektiv och stödjande administration. Inte en byråkratisk koloss som växer så det knakar. Det är dags att prioritera resurserna inom sjukvården till de medarbetare som har direkt patientkontakt, skriver Demokraterna.

Thomas Hedberg, Mariette Risberg, Marianne Berntsson, Joakim Rosdahl, Ulla Nathorst Westfelt, Georg de Laval, Gunilla Andersson Gustafsson och Martin Wannholt, ledamöter och ersättare i Regionfullmäktige skriver på GP debatt.

Demokraterna vill omfördela resurserna inom sjukvården och prioritera satsningar på de medarbetare som har direkt patientkontakt. Om större ansvar läggs på ansvarig vårdpersonal kommer organisationerna bli effektivare och få mer tid för patienterna.

Många politiker verka tro att lösningen på problemen är mer pengar. Visst behövs det mer resurser, men det behövs också en fungerande styrning och ledning. Med en tydligare och effektivare styrning blir inte bara sjukvården bättre, den blir också en mer stimulerande arbetsmiljö för personalen.

I dag mäts effektiviteten och kvaliteten i detalj i den del av sjukvården som möter patienterna, men för politisk ledning, styrning och administration är noggrannheten inte lika stor.

Demokraterna skriver på GP debatt 9 april 2019

Demokraterna skriver på GP debatt 9 april 2019

En enorm organisation
Sjukvården i Västra Götalandsregionen organiseras genom regionfullmäktige med 149 ledamöter och ett hundratal ersättare. Under sig har man regionstyrelsen med 15 heltidsanställa politiska regionråd, lika många biträdande regionråd samt 29 politiska sekreterare. Under regionstyrelsen hittar vi regionledningen med regiondirektör och tillhörande stab. Ovanstående hanterar naturligtvis också övrig regional verksamhet, men till största delen handlar det om sjukvård.

Utöver det tillkommer ett 20-tal styrelser och nämnder med 357 politiska utnämningar. Dessa leder åtta sjukhus med var sin sjukhusdirektör och stab. I tillägg har vi all annan administration med olika funktioner såsom personalavdelningar, redovisning, finans, etcetera med tusentals personer.

Det är alltså så ledning och styrning ser
ut i dag. Är det någon som tror att detta
är effektivt och att vi mäktar med att ta
bra beslut med en sådan organisation?

Det är alltså så ledning och styrning ser ut i dag. Är det någon som tror att detta är effektivt och att vi mäktar med att ta bra beslut med en sådan organisation?

Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, så har antalet chefer, handläggare och administratörer ökat med 35,87 procent under åren 2010–2017. Övriga yrkesgrupper inom sjukvården har ökat med 2,26 procent.

På regionfullmäktigemötet den 29:e januari fanns ett förslag man skulle anta; ”Uppgiftsbeskrivning och arbetsformer för regionfullmäktiges beredning för uppföljning av det politiska arbetet och den övergripande styrmodellen”. Kristallklart, eller hur?

Syftet är att få fram underlag till den politiska organisationen 2023–2026 och bland annat att föreslå alternativ till beställar-utförar-modellen.

2014 påbörjade professor Soller en liknande utredning som presenterades 2017 och innehöll stark kritik mot nämnda beställar- och utförarmodell. Bland annat konstaterades:

Man kan ju fundera kring varför inget
gjorts sedan 2017 och varför man nu skall
vänta ytterligare på en ny utredning.

”En viktig förändring är sannolikt att avveckla utförarstyrelserna och göra sjukhusledningarna direkt ansvariga för verksamheten i förhållande till den beställning som är lagd och för ekonomin i förhållande till hälso- och sjukvårdsstyrelsen och regionstyrelsen. Det finns många mycket kritiska röster hos intervjuade politiker och tjänstemän inom regionen till den styrmodell som tillämpas i dag. De kritiska rösterna kommer från alla håll. Styrmodeller i allmänhet förändras i olika riktningar. Förr eller senare krackelerar de och ersätts med någon annan”.

Man kan ju på basis av ovanstående fundera kring varför inget gjorts sedan 2017 och varför man nu skall vänta ytterligare på en ny utredning.

Trots att det redan fanns en utredning som handlade om styrmodeller så var vi Demokrater positiva till studien. Vi föreslog också att gruppen speciellt skulle jämföra styrning, ledning, administrativa kostnader och effektivitet med andra regioner och närliggande länder för att kunna säkerställa att vi har en effektiv organisation som kan serva och leda och stödja dem som arbetar med patienter.

Förslaget gick till votering och avslogs av bland annat Alliansen och V.

För oss i Demokraterna är det nedslående
att en så här viktig fråga får bli taktisk
partipolitik.

Hur skall man tolka detta? Sparbeting och extra åtgärder utfärdas hela tiden till de medarbetare som träffar patienter, men hittills så har oss veterligen inga försök gjorts att kontrollera att ledning, styrning och administration är effektivt utförd. En felaktig organisation kostar inte bara mer pengar utan den tar med största sannolikhet också felaktiga beslut på grund av den komplexa strukturen och den stora andelen beslutsfattare med begränsad specifik kompetens inom sjukvården. Är det enligt Alliansen oviktigt hur sjukvårdens ledning, styrning och administration är organiserad? Vet vi redan bäst själva? Hur vet vi det?

För oss i Demokraterna är det nedslående att en så här viktig fråga får bli taktisk partipolitik.

Alliansen vill uppenbarligen vänta på en
ny utredning och man vill inte veta hur
Västra Götalands sjukvård står sig i
förhållande till andra väl organiserade
verksamheter.

Vi tycker nu att det är dags för ett rejält omtag. Vi vill studera och jämföra kostnader för ledning, styrning och administration inom olika regioner, organisationer och närliggande länder för att vi skall organisera oss på bästa sätt och få så mycket och bra sjukvård som möjligt med en effektiv och stödjande administration.

Utvärdera därefter antalet nämnder, styrelser, ledamöter och administrativ personal och hur organisationen skall se ut. Omfördela resurser till den operativa verksamheten och öka beslutanderätten på avdelningarna som träffar patienterna. Kartlägg rutiner och effektivisera arbetet samt utveckla IT–stödsystemen. Låter tekniskt och tråkigt, men resultatet blir mer resurser, mer tid med patienterna samt roligare arbete.

Alliansen vill uppenbarligen vänta på en ny utredning och man vill inte veta hur Västra Götalands sjukvård står sig i förhållande till andra väl organiserade verksamheter.

Demokraternas kunskapsgrupp har sammanställt ett antal mer konkreta förslag i detalj för att förbättra sjukvården. Ni hittar dem på Demokraternas hemsida.

Hjälp oss effektivisera administration och styrning i Västra Götalandsregionen eller åtminstone fastställa att den är optimal!

Thomas Hedberg (D)
företagare

Mariette Risberg (D)
sjuksköterska

Marianne Berntsson (D)
överläkare

Joakim Rosdahl (D)
civilekonom

Ulla Nathorst Westfelt (D)
överläkare

Georg de Laval (D)
civilingenjör

Gunilla Andersson Gustafsson (D)
filosofie doktor

Martin Wannholt (D)
civilingenjör, gruppledare regionfullmäktige

Länk till artikeln i GP >>

På GP debatt – Mygel och misskötsel bakom haveriet med linbanan

Linbanan är inte bara en kul idé som gick överstyr. Linbanan är tillsammans med Västlänken de yttersta bevisen på en havererad trafikplanering, och i centrum för misskötseln står kommunstyrelsens ordförande Axel Josefson (M). Återigen visar Göteborgsandan sin sämsta sida, skriver Henrik Munck (D).

Linbanan beräknas nu kosta drygt fyra miljarder kronor och bli tre år försenad. Om linbanan byggs så orsakar enbart driftskostnaderna ett underskott på uppåt 100 miljoner kronor per år när biljettintäkterna räknats av.

Den allvarliga frågan vi måste ställa oss är: Varför har Göteborgs kommun (hittills) slösat 77 miljoner kronor på utredningar av linbanan? Sedan länge har det nämligen varit en offentlig hemlighet att linbanan inte skulle klara av de ursprungliga löftena om en total kostnad på 1,1 miljarder kronor och ett färdigställande senast år 2021. Och det har funnits mängder av tillfällen för de etablerade politikerna att dra i nödbromsen.

Det har funnits mängder av tillfällen för
de etablerade politikerna att dra i
nödbromsen

Man kan därför lätt dra slutsatsen att linbaneförespråkarna i stället har velat låta projektet löpa på så länge som möjligt utan att sanningen kommer fram. Därmed blir det svårare för andra politiker att ändra sig och komma till slutsatsen att hela projektet måste skrotas. I centrum för denna misskötsel står återigen Axel Josefson (M) och de dåliga sidorna av Göteborgsandan.

Informationen fanns tidigt
Kommunfullmäktige fattade beslut hösten 2016 om en fördjupad utredning av linbanan, och då angavs ett antal krav kring kostnader och tidplan för projektet. Självklart måste därför trafiknämnden omedelbart återrapportera till kommunfullmäktige om och när man ser att kraven för linbanan inte kan uppfyllas. Förra året framkom att enbart utredningskostnaderna skenat från utlovade 30 miljoner till 220 miljoner kronor. Men långt tidigare fanns annan information som då borde ha lyfts till kommunfullmäktige för att ge alla sansade politiker möjlighet att dra i nödbromsen.

I en fungerande demokrati har oppositionen ett särskilt ansvar för att granska och ifrågasätta beslut. Under hela mandatperioden 2015-2018 satt Axel Josefson (M) som vice ordförande i trafiknämnden, och han hade då en mängd tillfällen att reagera och agera. I stället valde Josefson och alla de andra politikerna i trafiknämnden att rösta ner mina granskningsförslag kring linbaneprojektet:

• Den 27 april 2017 yrkade jag avslag på inköpsbeslutet för linbanan och jag föreslog att Trafikkontoret skulle redovisa en uppdaterad kostnadsberäkning med de totala investeringskostnaderna. Varningsklockorna kring linbanans ekonomi ringde redan då. Men detta avslogs.

• Den 24 november 2017 yrkade jag för att trafikkontoret skulle anlita fristående experter för genomlysning av ekonomin kring linbanan. Det avslogs.

• Den 23 april 2018 yrkade jag om att trafikkontoret skulle informera göteborgarna om att det inte blir någon linbana till år 2021. Det blev avslag.

• Den 30 augusti 2018 yrkade jag på att trafikkontoret skulle redovisa en uppdaterad tidplan för projektet. Det blev avslag.

• Den 6 november 2018 yrkade jag att linbaneprojektet skulle pausas och återigen att en genomlysning av kostnader och tidsplan skulle presenteras. Det blev avslag.

Sanningen är inte bara att den dåvarande oppositionsledaren varit helt passiv, trots alla varningssignalerna. Linbaneprojektet har även på andra sätt smittats av Göteborgsandans dåliga sidor.

Det går bara att dra slutsatsen att
konkurrenten till linbanan hölls undan
offentligheten så länge som möjligt.

Under 2018 framkom att en av trafikkontorets högst ansvariga tjänstepersoner i linbaneprojektet samtidigt satt som styrelseledamot i ett privat konsultföretag med uppdrag för … trafikkontoret. Även här var Axel Josefson passiv men efter mina påtryckningar så avsade sig den anställde sitt privata styrelseuppdrag.

Mörkläggning av alternativen
Kanske värst av allt är mörkläggningen av alternativen till linbanan. Under åren 2015-2018 pågick planeringen för utbyggnad av spårvägsnätet inom utredningen Målbild 2035. Den så kallade Gropegårdslänken undanhölls konsekvent från utredningen; det vill säga en ny spårvägslänk som viker av från Biskopsgården ner förbi Volvo i Lundby och ansluter till Lindholmen. Där kopplas länken ihop med den redan beslutade Lindholmsförbindelsen vidare till Stigberget och i tunnel till Linnéplatsen/Sahlgrenska. Gropegårdslänken är en viktig pusselbit för att få till ett vettigt kollektivtrafiksystem i Göteborg där fler resenärer kan undvika att passera genom Brunnsparken, och den gör dessutom linbanan än mer onödig och orimlig.

Gropegårdslänken gör ny entré
Det konstiga är att nu, alldeles nyligen, har Gropegårdslänken dykt upp som en viktig del i utkastet till ny översiktsplan för Göteborg. Där presenteras den som en av målbildens trafikåtgärder till år 2035, trots att det alltså inte står så i det tidigare beslutade målbildsdokumentet.

Det går bara att dra slutsatsen att konkurrenten till linbanan hölls undan offentligheten så länge som möjligt. Men nu finns alltså ett konkret alternativ till linbanan att ta ställning till, som dessutom ger mycket större nyttor för exempelvis alla anställda på Volvo i Lundby jämfört med den svajiga linbanan.

Min bild är att linbaneanhängarna sedan länge slösar med skattepengar och missköter stadens trafikplanering. Axel Josefson (M), Shahbaz Khan (S) och trafikdirektören har uppenbart ogillat mina frågor. Khan har meddelat att han ska lämna som kommunalråd. Nu bör även Josefson och trafikdirektören ta ansvar för sina handlingar. Det måste bli slut med slöseriet och misskötseln av Göteborg.

Linbanan ska självklart skrotas omedelbart och i stället måste vi satsa på utbyggnad av spårvägen och många nya elbusslinjer.

Henrik Munck (D)
kommunalråd, Göteborg

Länk till artikeln i GP >>

Utvecklingshelg för Demokraternas fullmäktigegrupper

Stag på VikingNu på lördag och söndag 23-24 mars, kommer Demokraterna att samla partistyrelse, kommunfullmäktigegrupp och regionfullmäktigegrupp till en konferens för att gemensamt arbeta med mål och strategier inom organisation och politikutveckling.

Partiledaren Martin Wannholt uttalar sig.
– Det kommer att bli en möjlighet för våra ledamöter att lära känna varandra och enas om en gemensam riktning i det viktiga uppdrag som Demokraterna har framför sig. Majoriteten av våra ledamöter är fritidspolitiker och har under dessa första månaderna som politiker fått erfara att det blir många kvällsmöten och svårt att få tiden att räcka till det utvecklingsarbete som är nödvändigt för vårt parti.

Eftersom Demokraterna står för öppenhet och transparens vill vi därför informera om upplägget.

Efter anbudsförfrågan har platsen för vår gemensamma konferens bestämts till Thorskogs slott & konferens som är en av Göteborgs kommuns och Västra Götalandsregionens godkända avtalspartner. Det var det billigaste alternativet av 7 tillfrågade konferensanläggningar.

Konferensen betalas av Demokraterna, d.v.s. konferenslokal och mat för de ca 30 deltagarna. Övernattning, resa och annan dryck än vatten och kaffe bekostas av deltagarna, som ställer upp under två heldagar utan arvode eller övriga ersättningar.

Resultatet av politikutvecklingen kommer att presenteras på Demokraternas årsmöte som är bestämt till den 13 maj, inbjudan har skickats ut till alla medlemmar fredag 21 mars.

Demokraterna lockar välkända till Stadshuset

Vi välkomnar Sofie Löwenmark, Carina Bulić, Yvonne Lundberg och Ulf Boström till Demokraterna.
Läs Arne Larssons artikel i dagens GP om våra tillskott i Stadshuset.

Tre välkända namn ansluter till Demokraterna i stadshuset: Frilansjournalisten och debattören Sofie Löwenmark och Stoppa Västlänken-aktivisten Carina Bulić. Dessutom kommer integrationspolisen Ulf Boström att gå in på deltid.

Arne Larsson skriver i GP 18 mars 2019 om Demokraternas tillskott.

Arne Larsson skriver i GP 18 mars 2019 om Demokraternas tillskott.

Av Arne Larsson.

– Jag är väldigt glad och tacksam över att Sofie och Carina tackat ja till att jobba med Demokraterna, säger partiledaren Martin Wannholt.

Carina Bulić har under flera år varit starkt engagerad i kampen mot Västlänken och en frontfigur i rörelser som Stoppa Västlänken nu och Skona Göteborg, som arbetat med att försöka stoppa järnvägstunneln på rättslig väg.

Som politisk sekreterare för Demokraterna kommer hon i första hand att jobba med trafikfrågor under kommunalrådet Henrik Munck samt till viss del med stadsbyggnadsfrågor.

– Carina är en av de personer som betytt allra mest för att informera om Västlänkens alla brister. Sedan har hon har stor kunskap om delar av trafiksystemet. Hon blir en viktig kugge i vår trafikgrupp, säger Martin Wannholt.

Carina Bulić konstaterar att trafikfrågorna är väldigt centrala för många.

– Det lustiga är att ingen trafikantgrupp här i staden är nöjd. Bilisterna är missnöjda, kollektivtrafiken fungerar inte, cyklisterna är missnöjda och gångtrafikanterna känner sig undanskuffade. Så det finns väldigt mycket att ta i, säger hon.

Vad ser du att du kan bidra med?
– Dels har jag ju detaljkunskap om Västlänken. Och Västlänken kommer igen i väldigt mycket. Demokraterna vill ju fortfarande stoppa Västlänken, men just för tillfället finns inga politiska eller juridiska möjligheter att göra det.

Från att tidigare försökt påverka utifrån, genom att driva opinion, blir hon nu en del i systemet. Carina Bulić säger att det kommer att innebära en omställning på flera sätt.
– Men ganska mycket blir ändå samma: som att läsa rapporter och sammanställa det. Och kan man inte påverka utifrån måste man försöka påverka inifrån.

I din tidigare roll har du stuckit ut hakan och varit ganska tuff, tror du att det kan att bli en belastning?
– Nej, jag har hittills inte sett att någon kommit på mig med att ha fel eller belägga mig med lögner. Det är ju en politisk motsättning och det är inget konstigt. Man får ha en professionell syn på det.

Sofie Löwenmark är frilansjournalist och en av grundarna till stiftelsen Doku, som granskar våldsbejakande islamism. Hon har tidigare också varit fristående kolumnist på ledarsidorna i GP och Expressen.

– Hon är en mycket trovärdig samhällsdebattör som behövs mer än någonsin i Göteborg, framför- allt när det gäller utsatta områden, demokratiunderskott och hederskultur, säger Martin Wannholt.

Sofie Löwenmark kommer i första hand att jobba med kommunalrådet Jessica Blixt, men också Ulf Boström, som tagit deltidstjänstledigt från jobbet som integrationspolis för att jobba åt partiet en dag i veckan.

Sofie Löwenmark säger att det inte var helt lätt att välja bort annat för att börja som politisk sekreterare.

– Men det som fick mig att välja detta var att jag ska arbeta med mina hjärtefrågor, hederskultur, extremism och integrationsfrågor. Det lockar mig jättemycket att försöka påverka från det här hållet, och inte bara opinionsbildande som jag gjort innan.

Hon säger att det finns mycket som behöver göras på det här området.
– Göteborg har väldigt stora problem. Jag tycker egentligen att alla partier misslyckats totalt i de här frågorna. Nu är det ju inte så att Demokraterna har all makt, men om vi lägger bra förslag så hoppas jag att det kan intressera de andra partierna också.

Länk till artikeln i GP >>